Senator (lat., af senex, gubbe), medlem af den romerska senaten eller, sedermera, af de korporationer, som uppkallats efter denna (se Senat). Under medeltiden från det langobardiska skedet är "senatorn" (stundom två; en gång förekommer en senatrix, Teofylaktes' hustru, Marozias och Teodora d. y:s moder) Roms högste ämbetsman. Han var ibland icke-romare, ja stundom en främmande furste, t. ex. hohenstaufern Manfred af Sicilien och Karl af Anjou, och valdes af "folket" i "republiken Rom". Därigenom kom senatorn att i synnerhet i äldre tider representera stundom adelsmakten, stundom folkmakten; ibland kunde man välja påfven själf som enskild person till senator, hvilken då liksom icke-romerska senatorer utsåg en prosenator. Efter 1358 valdes därtill för sista gången en romare; sedan togs därtill alltid en främling, som behöll ämbetet endast sex månader. Mången gång är det nästan omöjligt att uppdraga någon faktisk skiljelinje mellan ifrågavarande värdighet och den, som tillkommer en patricius (se Patricier). Mot slutet af medeltiden, sedan påfvemakten vunnit stadga, blir senatorn en rent påflig funktionär. Sin bostad och sin ämbetslokal hade senatorn i det forna Tabularium, på Capitolium. -- Titeln senator begagnas ofta om medlemmar af öfre kammaren i ett lands representation, äfven om denna icke bär namnet senat. Så har i Sverige ordet i dagspressen på de senare åren allt oftare -- stundom ironiskt -- kommit i bruk om ledamöter af Första kammaren. J. C. Senator, Herm a n n, tysk läkare, f. 1834, d. 1911, blef 1857 med. doktor, 1868 docent samt 1875 e. o. och 1902 ord. honorar professor i medicin vid universitetet i Berlin. 1875-88 var han chef-läkare vid Augustahospitalet och 1905-10 direktör för universitetets med. polikliniska institut. Han utöfvade omfattande vetenskaplig verksamhet och utgaf, förutom en mängd afh. i tidskrifter, Untersuchungen uber den fieberhaften prozess und seine behandlung (1873), Die albuminurie (1882), Die erkrankungen der nieren (1896) m. m. B. T-dt. Senatorisk, som har afseende på eller angår en senator. Om senatoriska provinser se Provincia, sp. 443. Senatorium (mlat.; jfr Senat), den för de förnämare männen afsedda platsen i Västerlandets gammalkristna kyrkor. Se Matroneum. Senatusconsultum (af lat. senatus och consultum, beslut efter rådplägning) var namn på ett beslut af romerska senaten med förbindande kraft, så långt dess kompetens räckte (se ofvan Senat). Om tribunerna intercederade, om ej det antal senatorer, som kräfdes för beslutmässighet, var tillstädes eller annat formfel förelåg, hette beslutet senatus auctoritas, senatsbetänkande, och gällde hvad det kunde. Senatsbeslutet berodde på det protokoll (acta), som förts, och det affattades af ett redaktionsutskott. Under kejsartiden fingo de oftast af kejsaren föranledda senatsbesluten nästan samma vikt som republikens lagar och bidrogo mycket till den romerska rättens utveckling. I nyare tider har man stundom kallat ett af en "senat" (se d o., sp. 76) fattadt beslut för senatskonsult. J. C. Senatus populusque romanus (förkortadt S. P. Q. R.), lat., (romerska) senaten och romerska folket. Jfr Senat. Senben, Sesam ben. anat., broskklädda ben eller benhaltiga brosk i senor, där dessa glida öfver ben eller ledgångar. Sådana ben finnas t. ex. vid yttersta lederna på tummen och stortån. Dessa ben minska spänningen i senorna, hindra deras inskärning i lederna och underlätta glidningen vid rörelser. Det största senbenet är knäskålen. Gr. v. D.* Senckenberg, Johann Christian, tysk-läkare och mecenat, f. 28 febr. 1707 i Frankfurt a. M., d. där 15 nov. 1772, blef med. doktor i Göttingen 1737, var läkare i fädernestaden från 174.0, blef lifmedikus hos landtgrefven af Hessen-Kassel 1757 och inrättade 1763 en stiftelse, omfattande dels, för det medicinska studiets upphjälpande, ett institut med bibliotek, naturaliemuseum, laboratorium och botanisk trädgård, dels, för stadens behof, ett stort sjukhus. Med det Sencken-bergska institutet ha sedermera åtskilliga andra stiftelser, föreningar och samlingar införlifvats. C.Lmn. Send, Sendrätt (af synodus), hette fordom en ur de kyrkliga visitationernas behof framvuxen andlig domstol, i hvilken vid viktiga tillfällen biskopen, eljest domprosten eller ärkedjäknen, var ordf. De förbrytelser, som afdömdes inför detta tribunal, voro brott mot de tio buden, kätteri, simoni m. m. En typisk utforming fingo dessa senddomstolar i Frankrike i senare delen af 800-talet; då förordnades s. k. sendvittnen, 7 ansedda män i hvarje menighet, hvilka under edlig förpliktelse för sendrätten skulle ange inom församlingen begångna förbrytelser. I anslutning till den allmänna kyrkohistoriska utvecklingen till de lägre myndigheternas afsöndrande fick ärkedjäknen under 1100-talet egen sendrätt, som undanträngde den biskopliga. Senddomstolarna utvecklades då ännu mera och fingo en ny blomstringstid. Ur deras kompetensområde utsöndrades dock mot medeltidens slut allt flera ärenden af borgerlig art, och de fingo ekonomiskt svårt att fungera. Med archidiakonatets sjunkande betydelse förlorade de sin ställning och upphörde i de flesta länder vid reformationen. Tridentinum upphäfda den archidiakonala makten och återgaf sendrätten åt biskoparna. Den fick sin tredje och sista blomstringstid under 1600-talet. Nu lefver blott namnet kvar på några platser. Se A. M. Koeniger, "Die sendgerichte in Deutschland" (I, 1907) och "Quellen zur geschichte der sendgerichte in Deutschland" (1910). Hj. H-t. Send, språkv. Se Zend. Sendai, stad i japanska prov. Rikuzen, på östkusten af ön Hondo, ken Miyagi, genom järnväg förenad med Tokyo och sin 20 km. aflägsna hamn Shivogama vid Sendaiviken på norra Hondo. 97,944 inv. (1908). Tillverkning af lackerade och sidenvaror. S. har ett 1907 stiftadt universitet, bestående af college of science, landtbruksskola (i Sapporo) samt medicinsk och ingenjörsafdelning. (J. F. N.) Send-avesta (Zend-avesta), mindre riktig benämning på Avesta (se d. o.). Sende-rud (Zende-rud), flod i Persien, upprinner i Zagrosbergen n. v. om Ispahan, genomflyter denna stad och faller ut i stäppsjön Gav-chane. Längd omkr. 350 km. J. F. N. Sendivogius. Se Sendziwoj. Sendjan (Zendjan), stad i Persien, Irak Adjemi, prov. Chamse, vid handelsvägen mellan Tehe-