Teheran och Tebris, 1,740 m. ö. h. Omkr. 25,000 inv. Stora trädgårdar, vattnade af den s. om staden rinnande Sendjanfloden. Tillverkning af silfverarbeten. Som babisektens sista fäste belägrades S. 1850--51 under 8 månader och vardt efter eröfringen nästan fullständigt förstördt. Sendomir. Se Sandomierz. Sendrag, med. Se Muskelsjukdomar, sp. 1461. Sendrätt. Se Send. Sendschibu (Sindjibu), turkisk furste. Se Persien, sp. 555, och Turkar. Sendschirli (Zendjirli), af kurder bebodd by, ,530 m. ö. h. i vilajetet Adana, 10 km. n. ö. om Islahije. Vid S. finnas ruiner, där på bekostnad af Orientkommittén i Berlin gräfningar anställdes 1883, 1888-94 och 1902 af Humann, Puchstein, v. Luschan m. fl. Man har funnit lämningar af en hufvudstad i ett af chattifolkets (hettiternas) delriken, senare en semitisk vasallstat under Assyrien. Man har utgräft en akropol och en understad, omgifven af dubbla koncentriska murar, hvardera med 100 torn, men endast tre portar; den yttre muren håller 700 meter i diameter. Porten till akropolens berg (från omkr. 1000 f. Kr.) har vackra reliefer; där funnos ett större och ett mindre kungapalats; man har äfven påträffat en staty af konung Panammu, lydfurste under Tiglatpileser III (745-727 f. Kr.), med en arameisk inskrift, vidare en kilskrifts-stele från Assarhaddons tid m. m. Äfven hettitiska inskrifter ha uppdagats. Jfr Chetafolket och Hettiter. Litt.: bl. a. Humann och Puchstein, "Reisen in Kleinasien und Nordsyrien" (1890), "Ausgrabungen zu S." (3 bd, 1892-1902), D. H. Müller, "Die altsemitischen inschriften von S." (1893), och D. G. Hogarth, "Ionia and the East" (1909). J- C. Sendstad, Olav, norsk landtbrukspedagog, agrarpolitiker, f. 22 okt. 1859 i Nes, Hedemarken, amtsagronom 1885-88, upprättade 1 juli 1886 tills. med B. R. Larsen vinterlandbruksskolen, ett landtbruksläroverk i Kristiania, som sedan 1892 åtnjuter statsunderstöd; sedan 1890 har S. ensam varit dess egare och föreståndare. S., som varit led. af flera kommittéer, har utgett många skrifter, bl. a. Landbrugets driftslære (1905), Utsigt over kornavlens og husdyravlens utvikling i vort land (1911), Dyrkningslandbruket og dets vilkaar i Norge (s. å.) och Böndernes kornhandel, kornsalgslag - korncentral (1916). K. V. H. Sendtner, Otto, tysk botanist, f. 1813 i München, d. 1859 i Erlangen, var professor i München och är förnämligast känd genom sina för växtgeografien betydelsefulla arbeten Die vegetationsverhältnisse Südbayerns nach den grundsätzen der pflanzengeographie . . . geschildert (1854) och Die vegetationsverhältnisse des bayerischen waldes (utg. 1860 af W. Gümbel och L. Radlkofer). C.Lmn. Sendvittnen. Se Send. Sendziwoj, Michal (lat. Sendivogius), polsk alkemist, f. 1556, d. 1636 i Schlesien, blef efter äfventyrliga färder i Europa hofråd hos kejsar Rudolf i Prag, råkade i märisk fångenskap, vistades en tid vid hofvet i Württemberg och måste slutligen som svindlare fly från Krakau. Han författade Cosmopolitani novum lumen chymicum e naturæ jonte et manuali experimentia depromptum (1702; 12 uppl.), Chymische schriften (1749), Tractatus de sulphure (1682) och Dialogus Merkurii alchymistæ et naturæ (1659, 4 uppl.). A-d J. Senebier [sonobie], Jean, schweizisk naturforskare, f. 6 maj 1742 i Genève, d. där 22 juli 1809, blef pastor där 1765 och i Chancy 1769 samt öfverbibliotekarie i Genève 1773. S. var kunnig kemist och har, jämte fysiologiska forskningar öfver solljusets betydelse för organismerna (se Senebiers klocka), genom grundläggande experiment ådagalagt kolsyrans upptagande af växterna (se Ingen-Houss, J., och Saussure, N. T.), det från en växt bortgående syrets uppkomst ur denna kolsyra samt detta förlopps beroende af ljusets inverkan på de gröna organen. Från S. härröra äfven de enkla sanningarna, att alla växter bestå af samma kemiska beståndsdelar, ehuru i växlande sammansättning, och att växtnäringsförloppet måste anses följa de allmänna kemiska lagarna. Hans viktigaste arbeten äro Mémoires physico-chimiques sur l'influence de la lumière solaire pour modifier les êtres des trois règnes de la nature (l-3; 1782), Recherches sur l'influence de la lumière solaire (1783), Expériences sur l'action de la lumière solaire dans la végétation (1788), Physiologie végétale (1-5; 1800) och Rapports de l'air atmosphérique avec les êtres organisés (l-3; 1807). S. utgaf äfven Essai sur l'art d'observer et de faire des expériences (1775) och några bibliografiska verk samt deltog under de sista åren i en ny bibelöfversättning. C. Lmn. Senebiera, bot., detsamma som Coronopus (se Kråkkrasse). Senebiers klocka [sonabies], bot., en efter schweiziske naturforskaren Jean Senebier (se denne) uppkallad, med dubbla väggar försedd glasklocka, som kan fyllas med olika färgade lösningar, t. ex. af kaliumbikromat eller kopparoxidammoniak, och som man använder för att undersöka inverkan af olika slags ljus på växter och andra organismer (se fig.). G. L-m.

Seneca [sernik9], flod i nordamerikanska staten New York, aflopp för Senecasjön (166 kvkm.), bildar vid utloppet därifrån vid byn S. falls (6,588 inv. 1910) 15 m. höga fall. Den är därefter aflopp äfven för Cayugasjön och upptar Oneida river från Oneidasjön, hvarefter vattendraget kallas Oswego och faller ut i Ontario. J. F. N. Seneca [serniko], indianstam. Se Irokeser. Seneca. 1. Lucius Annæus S. ("Seneca rhetor"), romersk retor (vältalighetslärare), f. omkr. 55 f. Kr. i Corduba (nuv. Cordoba) i Spanien, d. omkr. 39 e. Kr., tillhörde en välmående riddarsläkt och erhöll god bildning dels hemma, dels i Rom. Sina hågkomster och erfarenheter i fråga om vältalighetens konst, särskildt retorernas undervisningsmetoder, upptecknade S., som egde ett utomordentligt minne, på äldre dagar i ett ofullständigt bevaradt arbete, närmast afsedt för hans tre söner Novatus (sedermera Gallio, ståthållare i Grekland, jfr Apg. 18: 14 ff.), Lucius (se nedan) och Mela (skalden Lucanus' fader). Detta arbete, Oratorum et rhetorum sententiæ,