85 Senectus est natura loquacior-Senegal S. Cineraria (Cineraria maritima), silfverek, en vanlig infattningsväxt från Medelhafsområdet. S. cruentus (Pericallis cruenta, Cineraria hybrida), cineraria, en omtyckt krukväxt (fig. 1) från Kanarieöarna med stora, enkla eller dubbla, röda, blåa, violetta, hvita eller brokiga blommor. Arterna af undersläktet Kleinia äro kapska suckulen-ter. I Sverige förekomma 10 arter, b o ö r t, korsört, n o c k a, af hvilka S. vulgaris, korsört (fig. 2), som ej har strålblommor, är ett af de allmännaste ogräsen i våra trädgårdsland. De små korgarna sitta i kvast och luta under blomningen. Denna ört, torkad och pulveriserad samt jämte kamfer m. m. inlagd i en liten påse, buren i maggropen, anses af folktron vara en verksam "sympatikur"' mot den s. k. "altan" hos barn. S. ja-cobcea, stånds, som förekommer här och där å torra ställen, har lyrformiga blad och större korgar med vanligen långa strålblommor. Det torkade örtståndet och blommorna voro förr officinella som ett värderadt medel mot hosta och slemflöden. ^. L-m. Senectus est natura loquäcior, lat., "ålderdomen är af naturen något talträngd", citat från Cicero. Sene;etus insanäbilis mo'rbus est, lat., "ålderdomen är en obotlig sjukdom", citat från Seneca. Senefelder (S e n n e f e l d e r), A l o i s, uppfinnare af stentrycket (se L i t o g r a f i), f. 6 nov. 1771 i Prag, d. 26 febr. 1834 i München, förvärfvade sig universitetsbildning, försökte sig som teaterförfattare och gjorde efter trägna experiment den viktiga upptäckten af stentrycket (1798) samt lyckades 1806 efter stora svårigheter anlägga ett kemiskt sten-tryckeri i München. 1809 utnämndes han till chef för k. sten-tryckeriet i Bajern. S. utöfvade nästan alla sedan öfliga litografiska förfaringssätt, äfven färglitografien. Han skref en Lehrbuch des steindrucks (1818; 2:a uppl. 1822). Monument öfver honom restes i Munchen 1877 och Berlin 1892. Biogr, af Pfeilschmidt (1877) och Scamoni (1896). Seneffe [s9nä'fr], förr S en n ef, by i belgiska prov. Hainaut, vid Manage-Wavres-banan. 3,642 inv. (1904). Glasbruk, tillverkning af elektriska apparater. 11 aug. 1674 utkämpades vid S. en oafgjord strid mellan fransmännen under prinsen af Condé och holländarna under prinsen af Oranien, sedermera Vilhelm III af England. 2 juli 1794 blefvo österrikarna där slagna af fransmännen under Marceau. (J- F. N-) Senegal. 1. Flod i Franska Väst-Afrika, faller ut i Atlantiska hafvet under 16° n. br., 15 km. s. om S:t Louis. Den bildas vid Bafulabé (13° 50' n. br.) genom föreningen af Ba-fing (Svarta floden) och Ba-khoy (Hvita floden). Den förra kommer från Futa Djallons högland (9° 20' n. br., 750 m ö. h.), flyter i nordlig riktning samt upptar fr. h. Nunkolo och Funkumah. Ba-khoy har nordvästlig riktning och har sina källor under 11° 40' n. br., ej långt från Nigers flodområde. Dess största tillflöde är Ba-ulé fr. h. Nedanför Bafulabé (135 m. ö. h.) har S. nordvästlig riktning, passerar en rad stora fall och strömmar förbi de franska forten Médine, Kayes och Bakel, hvarunder den upptar endast två större bifloder, Tarakuléko (Kolimbine) fr. h. och Faleme fr. v., sarnt gör slutligen en båge mot v. och s. v. Vid Bakel kommer floden in på sitt låga, ofta öfversvämmade nedersta område, får ett mycket slingrande lopp och bildar en mängd flodöar ("marigots"). Ej långt från mynningen blir dess lopp nära sydligt och skiljes från hafvet genom en lång och smal landtunga. De många deltaarmarna samlas till sist till en enda mynning. Framför denna ligger en sandbank, som vanligen kan passeras endast af fartyg med mindre djupgående än 3 m. Under aug. och sept. kunna fartyg, som ej ligga djupare än 2,4 m., gå upp till Médine, till Kayes (omkr. 900 km.) äfven i okt. och nov. och till Saldé hela året. Dess öfre lopp har flera forsar, hvarför järnväg bygges utmed floden, förenande Kayes med Kulikoro nedanför Bammako vid Niger. Till följd af den ringa vattenmängd den erhåller från källorna och den starka afdunstningen skulle floden snärt förlora den vattenmassa den mottager under regntiden, om ej naturliga dammar på flera ställen af dess lopp hindrade bortflödet. Dock för den vid lågvatten blott 50 kbm. i sek. till hafvet. Floden är stängd för främmande flaggor. Vid dess nedre del finnas två större sjöar, Cayor på högra och Panieful (Guier) på vänstra sidan, hvilka utgöra naturliga reservoarer, som mottaga det öfverflödiga vattnet under regntiden och aflämna det under den torra tiden. Nedre S. bildar gräns mellan det torra och nakna Sahara och det bördiga västra Sudan och på samma gång etnografisk gräns mellan de nomadiserande berberna och de bofaste negrerna. S:s längd från Ba-fings källor är omkr. 1,700 km., dess afvattningsområde omkr. 440,000 kvkm. Deltat upptar omkr. 1,500 kvkm. -- 2. Fransk koloni, en del af Franska Väst-Afrika (se d. o.), omfattar f. n. kustområdet s. om nedre S. till Ba-fing i ö. samt den smala sträckan omkring floden Casamance mellan engelska Gambia och portugisiska Guinea. 191,600 kvkm. med omkr. l,23 mill. inv. (1913). Utom S. har området ännu ett par mer betydande floder, Gambia, som under sitt mellersta lopp tillhör S., medan mynningsområdet är engelskt, och Casamance. Östra delen af kolonien är fylld af låga berg och genomdragen af en mängd mindre tillflöden till S. och Gambia; västra delen åter är slättland, där bördigt land omväxlar med sumpiga eller torra trakter. Berggrunden består väsentligen af paleozoiska lager samt af vulkaniska bildningar (trakyt, porfyr och syenit). Af mineral finnas järn och guld, det senare mest i floderna. S. har två årstider, en torr och en våt. Den senare varar från maj eller juni till nov., då nordöstmonsunen (passaden) börjar blåsa. Den torra årstiden är frisk och angenäm, medan den våta medför sjukdomar. I det inre är klimatet behagligt likaledes endast under den torra tiden, eljest odrägligt hett. I n., vid stränderna af S. blåser nordöstpassaden 8 månader af året, under de öfriga 4