månaderna blåser en svag sydvästmonsun, åtföljd af täta vindstillor, stormar och regn. Söderut längs kusten aftaga passadvindarna både i styrka och varaktighet, medan sydvästmonsunen tilltar i styrka. Under regntiden öfversköljes hela landet af väldiga regnskurar, och floderna svälla öfver sina bräddar. Temperaturen är då omkr. 27°. -- Typiska representanter för Sudans flora äro palmer af flera slag (t. ex. oljepalmen, Elaeis guineensis), det i hela Central-Afrika utbredda kalebassträdet (se Adansonia) och kaffebusken. De förnämsta odlade växterna äro ris, maniok, jams, hirs, tobak, jordnötter, indigo (äfven vild), bomull, majs, sockerrör, gummi, kola samt i n. oranger, citroner och johannesbrödträdet (se Ceratonia). Befolkningen består af fulbe, tukulörer, mandingo, djoloffer (volaffer) och många andra stammar. Européerna (4,390 år 1913) representeras hufvudsakligen af ämbetsmän, officerare, köpmän och missionärer. Infödingarna syssla nästan uteslutande med jordbruk och boskapsskötsel. Koloniens förnämsta exportvaror äro gummi och jordnötter. S:s hufvudstad är S:t Louis; i Dakar bor generalguvernören öfver hela Franska Väst-Afrika. Den tredje i betydenhet af städerna är Rufisque. Därtill kommer Gorée som den fjärde municipalkommunen. Dessa fyra orter utse koloniens enda ombud i franska deputeradekammaren. Det lägre skolväsendet är i städerna ordnadt som i Frankrike. I Dakar finns en högre teknisk skola, i S:t Louis en handelsskola och en normalskola för utbildning af infödda lärare och tolkar. -- S. har 2,405 km. telegraf- och omkr. 160 km. telefonlinjer. En undervattenskabel förenar sedan 1905 Dakar med Brest; dessutom går från S:t Louis en sådan kabel till Kanarieöarna och Spanien och en annan till Brasilien samt från Dakar en utefter Afrikas västra kust. En järnväg förenar Dakar, Rufisque och S:t Louis (266 km.). -- Koloniens import hade 1913 ett värde af 82,2 mill. frcs och exporten af 70,4 mill. frcs. Den mesta exporten går öfver S:t Louis, den mesta importen öfver Dakar. Om landets historia och den hit hänvisade Samory se Senegambien. -- 3. Öfre S. och Niger (fr. Haute S. et Niger), fransk koloni, en del af Franska Väst-Afrika (se d. o.), omfattar sedan 1904 landet ö. om kolonien S., skild därifrån genom Ba-fing, dock så att södra stranden af floden S. ända till Bakel hör till Öfre S. I s. begränsas det af de franska kolonierna Guinea, Elfenbenskusten och Dahomey samt af engelska Guldkusten, tyska Togo och brittiska Nord-Nigeria till den punkt, där detta når Tsadsjön. En linje därifrån mot n. markerar gränsen mot ö. Hvad slutligen den norra gränsen angår, utgöres den af en regelbunden linje från Bakel mot n. ö. till 18° 40' n. br., därifrån åt s. ö. till närheten af Niger och slutligen rakt åt ö. utefter 17° 10' n. br. Detta väldiga område har en areal af 782,700 kvkm. och innesluter öfre Senegaldalen, mer än två tredjedelar af Nigers floddal samt landet i n. till Saharas franska intressesfär. Omkr. 5,600,000 inv. (beräknad folkmängd 1912), hvaribland 1,179 européer. Naturförhållandena äro desamma som i det öfriga Sudan (se d. o.), af hvars västra hälft det upptar större delen. Kolonien omfattar äfven ett militärterritorium (Niger-territoriet) under militärisk förvaltning, medan det öfriga landet står under civil förvaltning af en viceguvernör, som residerar i Bammako (6,553 inv. ]912) vid öfre Niger. Öfriga större städer äro Sansanding (omkr. 10,000 inv.) vid Niger, Bobo-Dioulasso (8,736 inv.) vid en biflod till Niger, Sikasso (7,544 inv.) v. om den förra, Segu-Sikoro (6,550 inv.), Kayes (5,900 inv.) vid floden S. och Timbuktu (5,100 inv.) vid Niger. Den sista är viktigast för karavanhandeln öfver Sahara, medan Kayes har den största exporten till Europa. Från Kayes går koloniens enda järnväg (560 km.) till Kulikoro vid Niger, hvarifrån små ångbåtar trafikera floden till Timbuktu och nedanför denna ort. Det finnes ett vidsträckt telegrafnät öfver kolonien från Kayes till Zinder, med en linjelängd (1912) af 6,500 km. En telegraflinje går från Timbuktu till Algeriet. Infödingarna (af olika stammar, se Sudan) idka jordbruk (jordnötter, hirs, majs, ris och bomull; dessutom gummiträd) och boskapsskötsel samt industri (tillverkning af lergods, juvelerararbeten, tyger och läder). De viktigaste exportvarorna äro jordnötter, boskap, gummi, hudar, elfenben och ull. Hvilket föga kultiveradt land Öfre S. är i jämförelse med Senegalkolonien, framgår af dess handelsomsättning med utlandet. Denna utgjorde 1910 i export 4 mill. frcs och i import 2,5 mill. frcs. 1--3. J. F. N. Senegalebenholts, bot. Se Grenadilleträ. Senegalgummi, Gummi Senegal, farm., frambringas i Senegal (Sensgambien) af samma Acacia Senegal Willd. (Mimosa Senegal L., Acacia Verek Guillem & Perrot), som i Kordofan och östra Afrika lämnar arabiskt gummi. Vanligen är senegalgummi gulbrunt eller brunt till färgen. Det förekommer i klumpar af mycket växlande storlek och form, hvilka icke äro genomdragna af så många sprickor som gummi arabicum samt därför äro mera hållfasta och icke så lätta att sönderbryta. En färsk brottyta är glasglänsande, men styckenas ytterytor äro mera matta, nästan glanslösa. Senegalgummit är hygroskopiskt, men löses långsamt i vatten. Det visar f. ö. i kemiskt och optiskt hänseende väsentlig öfverensstämmelse med arabiskt gummi, d. v. s. består till största delen af arabin eller arabinsyra, förenad med kalk jämte något kalium och magnesium. De anmärkta olikheterna, trots den gemensamma härstamningen, torde bero på olikheten i klimatiska förhållanden i östra och västra Afrika. Från de franska besittningarna vid Senegal- och Gambiafloderna exporteras årligen senegalgummi för flera mill. frcs. Detta gummi, som har stor teknisk användning, i synnerhet i textilindustrien, föres mest till Bordeaux och underkastas där en noggrann sortering (triage) för olika ändamål. Fransmännen urskilja en stor mängd handelssorter, såsom gomme blanche, som har samma hvita färg och utseende som gummi arabicum, g. petit blanche (af små brottstycken), g. blonde (ej fullt så hvitt som föregående), g. petit blonde, g. fabrique, g. en boules och g. en sorte (oren, sämre vara), hvilka slag alla sorteras ut ur infödingarnas Galamgummi, som af fransmännen kallas gomme haut du fleuve (enl. Guibourt), d. v. s. gummi från Senegals öfre flodområde närmare Sahara. Bland detta gummislag träffas äfven långa, masklika, hvita stycken, hvilka i olikhet