93 Senhinnan-Senior 94 fig.), som har tre utbildade klor på alla fötterna och alla tänderna ungefär lika stora; och 2) Unau, Choloepus, som har endast två utbildade klor på framfötterna och den främsta tanden i hvarje käk-halfva förlängd, hörntandslik. L-e- Senhinnan, Sclerötica 1. Sclera, anat., hårda ögonhinnan, är en fibrös bindväf med korsande buntar, bildande en styf, tjock, hvitglänsande membran, som utgör yttersta lagret af ögonklotets största del och framåt kompletteras af hornhinnan. Om inflammation i senhinnan, skleritis, se ögonsjukdomar. (G-d.) Senhor [sinjå^r], port. (af lat. se'nior} urspr, äldre), herre; senhora [-jåra], fru, fröken. Jfr Seigneur, S e fi o r och S i g n o r e. Senigallia (förr S i n i g a g l i a), stad i italienska prov. Ancona (Umbrien), vid Bologna- Otrantobanan och vid Misas utlopp i Adriatiska hafvet. 23,743 inv. i hela kommunen (1911). Biskopssäte, katedral från 1400-talet, lyceum, gymnasium, teknisk skola, bibliotek (18,000 bd). Sockerraffinaderi och textilindustri. Under medeltiden hölls där en marknad, som besöktes af köpmän från hela södra Europa och i synnerhet från Levanten. Utanför staden ligger kyrkan S. Maria delle Grazie med målningar af Perugino och Piero della Francesca. - S. är det gamla Sena Gallica, grundlagdt af de galliske sennonerna, och blef romersk koloni 283 f. Kr. Inga ruiner af detsamma finnas och mycket la inskrifter. År 207 f. Kr. utkämpades där mellan kartager och romare en strid, i hvilken Kannibals broder Hasdrubal blef slagen och dödad. Slaget uppkallas äfven efter floden Metaurus. - S. är påfven Pius IX:s födelseort. Under världskriget 1915 bombarderades hamnen och järnvägslinjen vid S. 24 maj från österrikiska krigsfartyg. (J. F. N. L. W:son M.) Senll (lat. semits, af sefnex, gubbe), gammal, gubbaktig, ålderssvag. - Senil g a n g r e n (å l d e r s b r a n d). Se Brand, sp. 1440. - Senil mar a sm. Se Mar asm. - Senilitet, gubbaktighet, ålderssvaghet. Senior (förk. sen., s:r), lat. se'nior, äldre, den äldre, tillägg till en persons namn för att skilja honom från någon yngre (lat. junior) med samma namn, vanligen son; den äldste inom en viss korporation eller kategori, t. ex. "senior bland ett stifts prästerskap"; landstormsman 1. reservsoldat i den fornromerska republiken (se Komerska riket, sp. 762); medeltida benämning för feodal maktinnehafvare, länsherre, stor-godsegare (se Frankrike, sp. 1140, Länsväsen, sp. 197, och Seigneur); delegerad för någon fraktion inom tyska riksdagen eller preussiska landtdagen (se S e n i o r s k o n v e n t); vid de svenska universiteten benämning för vissa medlemmar af en nationsförening, nationens "äldste", som väljas till ett bestämdt antal bland de genom studier och öfriga egenskaper (ej uteslutande åldern) mest framstående landsmännen; den af dem bildade rådplägande och beslutande församlingen bär namnet seniorskollegium. Jfr Junior och Recentior samt Nation, sp. 505. Vid engelska läroverk är senior [s^nio] benämning för lärjunge i högsta klassen och vid amerikanska universitet benämning för studerande i 4:e året (ofta förk. Sr, efter namnet). Senior [s^nio], Nassau William, engelsk nationalekonom, f. 26 sept. 1790 i Compton Beauchamp, Berkshire, d. 4 juni 1864 i Kensing-ton, London, blef legitimerad advokat, men egnade sig tidigt nog åt nationalekonomiska studier. 1825 -30 och 1847-52 var han professor i nationalekonomi vid Oxfords universitet och kallades under mellantiden 1833 till led. af fattigvårdskommittén samt författade det utlåtande, som utgjorde grundvalen till 1834 års "poor law". F. ö. egnade han sina krafter dels åt offentliga uppdrag, dels åt publicistiskt arbete. Hans nationalekonomiska alstring inskränkte sig till en först för "Encyclo-paedia metropolitana" skrifven allmän framställning af nationalekonomi (sedermera utg. separat under titeln Political economy, 1836; 6:e uppl. 1872) samt en del publicerade föreläsningar, såsom: Two lectures ön population, med en korrespondens mellan S. och Malthus (1829), Three lectures ön the transmission of the precious metals (1828; 2:a uppl. 1836), Three lectures ön the råte of wages (1830), Three lectures ön the cost oj obtaining money (1830) m. fl. samt Four intro-ductory letters ön political economy (1852). Åtskilliga af hans föreläsningar öfversattes till franska under titeln Principes fondamentaux d'économie politique (1836). Inom den engelska nationalekonomiens historia plägar åt S. tilldelas främsta platsen mellan Ricardo och J. St. Mill. Han opponerade sig mot Malthus så till vida, att han ansåg, att under klokt ordnade förhållanden härskade ej hos människorna tendensen att föröka sig snabbare än underhållsmedlen. Som motsättning till lagen om den relativt aftagande afkastningen inom jordbruket (se Jordproduktivitetslagen; jfr Produktion) utvecklade S. lagen om den relativt tilltagande afkastningen inom industrien: "hvarje ökning i antalet industriarbetare åtföljes ej blott af en motsvarande, utan ock af en ännu större ökning i produktionskraften". S:s mest betydande bidrag är en framställning om kapital och kapitalränta: han är nämligen abstinensteoriens grundläggare (jfr Ränta). Bredvid de två origi-nära produktionsfaktorerna arbetet och naturtillgångarna ställde han som en tredje abstinensen ("väntandet" enl. Marshall, Cassel o. a.), d. ä. den handling, då en person antingen afstår från en improduktiv konsumtion af nyttigheter eller med dem sysselsätter arbetare för frambringande af framtida sådana. Kapitalet är i de flesta fall ett resultat af arbetets, naturtillgångarnas och abstinensens samverkan; abstinensen kan ensam ingenting frambringa. Belöningen för abstinensen är vinst 1. profit. Produktionskostnaderna utgöras af den för produktionen nödvändiga summan af arbete och abstinens. Dessa kostnader, såsom de gestalta sig å ena sidan för producenten, å andra sidan för konsumenten af varan, bestämma priset. Detta måste vara högt nog för att täcka de sålunda definierade kostnaderna vid produktionens fortsättande. Efter att så ha framställt prisbildningsteorien öfvergår S. till produktionsresultatets fördelning i lön, vinst och jordränta. Icke prisbestämmande, utgör den sistnämnda inkomstgrenen en fri gåfva af naturen eller af lyckliga omständigheter: S. uttän-