Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senegalebenholts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Senhinnan-Senior
94
fig.), som har tre utbildade klor på alla fötterna
och alla tänderna ungefär lika stora; och 2)
Unau, Choloepus, som har endast två utbildade
klor på framfötterna och den främsta tanden
i hvarje käk-halfva förlängd, hörntandslik.
L-e-
Senhinnan, Sclerötica 1. Sclera, anat., hårda
ögonhinnan, är en fibrös bindväf med korsande
buntar, bildande en styf, tjock, hvitglänsande
membran, som utgör yttersta lagret af ögonklotets
största del och framåt kompletteras af hornhinnan. Om
inflammation i senhinnan, skleritis, se ögonsjukdomar.
(G-d.)
Senhor [sinjå^r], port. (af lat. se’nior} urspr,
äldre), herre; senhora [-jåra], fru, fröken. Jfr
Seigneur, S e fi o r och S i g n o r e.
Senigallia (förr S i n i g a g l i a), stad
i italienska prov. Ancona (Umbrien), vid
Bologna- Otrantobanan och vid Misas utlopp i
Adriatiska hafvet. 23,743 inv. i hela kommunen
(1911). Biskopssäte, katedral från 1400-talet,
lyceum, gymnasium, teknisk skola, bibliotek (18,000
bd). Sockerraffinaderi och textilindustri. Under
medeltiden hölls där en marknad, som besöktes af
köpmän från hela södra Europa och i synnerhet från
Levanten. Utanför staden ligger kyrkan S. Maria delle
Grazie med målningar af Perugino och Piero della
Francesca. - S. är det gamla Sena Gallica, grundlagdt
af de galliske sennonerna, och blef romersk koloni
283 f. Kr. Inga ruiner af detsamma finnas och mycket
la inskrifter. År 207 f. Kr. utkämpades där mellan
kartager och romare en strid, i hvilken Kannibals
broder Hasdrubal blef slagen och dödad. Slaget
uppkallas äfven efter floden Metaurus. - S. är
påfven Pius IX:s födelseort. Under världskriget
1915 bombarderades hamnen och järnvägslinjen
vid S. 24 maj från österrikiska krigsfartyg.
(J. F. N. L. W:son M.)
Senll (lat. semits, af sefnex, gubbe), gammal,
gubbaktig, ålderssvag. - Senil g a n g r e n (å
l d e r s b r a n d). Se Brand, sp. 1440. - Senil
mar a sm. Se Mar asm. - Senilitet, gubbaktighet,
ålderssvaghet.
Senior (förk. sen., s:r), lat. se’nior, äldre, den
äldre, tillägg till en persons namn för att skilja
honom från någon yngre (lat. junior) med samma namn,
vanligen son; den äldste inom en viss korporation
eller kategori, t. ex. "senior bland ett stifts
prästerskap"; landstormsman 1. reservsoldat i den
fornromerska republiken (se Komerska riket, sp. 762);
medeltida benämning för feodal maktinnehafvare,
länsherre, stor-godsegare (se Frankrike, sp. 1140,
Länsväsen, sp. 197, och Seigneur); delegerad
för någon fraktion inom tyska riksdagen eller
preussiska landtdagen (se S e n i o r s k o n v e n
t); vid de svenska universiteten benämning för vissa
medlemmar af en nationsförening, nationens "äldste",
som väljas till ett bestämdt antal bland de genom
studier och öfriga egenskaper (ej uteslutande åldern)
mest framstående landsmännen; den af dem bildade
rådplägande och beslutande församlingen bär namnet
seniorskollegium. Jfr Junior och Recentior samt
Nation, sp. 505. Vid engelska läroverk är senior
[s^nio] benämning för lärjunge i högsta klassen
och vid
amerikanska universitet benämning för studerande i
4:e året (ofta förk. Sr, efter namnet).
Senior [s^nio], Nassau William, engelsk
nationalekonom, f. 26 sept. 1790 i Compton Beauchamp,
Berkshire, d. 4 juni 1864 i Kensing-ton, London,
blef legitimerad advokat, men egnade sig tidigt nog
åt nationalekonomiska studier. 1825 -30 och 1847-52
var han professor i nationalekonomi vid Oxfords
universitet och kallades under mellantiden 1833 till
led. af fattigvårdskommittén samt författade det
utlåtande, som utgjorde grundvalen till 1834 års
"poor law". F. ö. egnade han sina krafter dels åt
offentliga uppdrag, dels åt publicistiskt arbete. Hans
nationalekonomiska alstring inskränkte sig till en
först för "Encyclo-paedia metropolitana" skrifven
allmän framställning af nationalekonomi (sedermera
utg. separat under titeln Political economy,
1836; 6:e uppl. 1872) samt en del publicerade
föreläsningar, såsom: Two lectures ön population,
med en korrespondens mellan S. och Malthus (1829),
Three lectures ön the transmission of the precious
metals (1828; 2:a uppl. 1836), Three lectures ön the
råte of wages (1830), Three lectures ön the cost oj
obtaining money (1830) m. fl. samt Four intro-ductory
letters ön political economy (1852). Åtskilliga af
hans föreläsningar öfversattes till franska under
titeln Principes fondamentaux d’économie politique
(1836). Inom den engelska nationalekonomiens
historia plägar åt S. tilldelas främsta platsen
mellan Ricardo och J. St. Mill. Han opponerade
sig mot Malthus så till vida, att han ansåg, att
under klokt ordnade förhållanden härskade ej hos
människorna tendensen att föröka sig snabbare än
underhållsmedlen. Som motsättning till lagen om den
relativt aftagande afkastningen inom jordbruket (se
Jordproduktivitetslagen; jfr Produktion) utvecklade
S. lagen om den relativt tilltagande afkastningen inom
industrien: "hvarje ökning i antalet industriarbetare
åtföljes ej blott af en motsvarande, utan ock af en
ännu större ökning i produktionskraften". S:s mest
betydande bidrag är en framställning om kapital
och kapitalränta: han är nämligen abstinensteoriens
grundläggare (jfr Ränta). Bredvid de två origi-nära
produktionsfaktorerna arbetet och naturtillgångarna
ställde han som en tredje abstinensen ("väntandet"
enl. Marshall, Cassel o. a.), d. ä. den
handling, då en person antingen afstår från en
improduktiv konsumtion af nyttigheter eller med
dem sysselsätter arbetare för frambringande af
framtida sådana. Kapitalet är i de flesta fall
ett resultat af arbetets, naturtillgångarnas
och abstinensens samverkan; abstinensen kan ensam
ingenting frambringa. Belöningen för abstinensen är
vinst 1. profit. Produktionskostnaderna utgöras af
den för produktionen nödvändiga summan af arbete
och abstinens. Dessa kostnader, såsom de gestalta
sig å ena sidan för producenten, å andra sidan för
konsumenten af varan, bestämma priset. Detta måste
vara högt nog för att täcka de sålunda definierade
kostnaderna vid produktionens fortsättande. Efter
att så ha framställt prisbildningsteorien öfvergår
S. till produktionsresultatets fördelning i lön,
vinst och jordränta. Icke prisbestämmande, utgör
den sistnämnda inkomstgrenen en fri gåfva af naturen
eller af lyckliga omständigheter: S. uttän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
