Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Sensitometri
106
stigande olika vinkeluttagningarna A och B (från 1°
till 200°) tillföras den på andra sidan skifvan
i kassetten C placerade plåten olika, noga kända
ljusmängder. Efter framkallning erhålles en skala
Fig. 1. Scheiiiers sensitometer.
med fält af olika svärtningar, en s. k. tidsskala. Ju
känsligare plåten är, desto flera fält bli synliga,
och känsligheten uttryckes i scheiner-grader
(Sch0). För att kallas högkänslig bör en plåt ha
16-17 Sch0. - Plåtens praktiska värde bestämmes
emellertid icke endast af dess absoluta känslighet,
utan äfven af dess förmåga att i motsvarande
svärtningar återge de olika ljusmängder, som
inverkat på densamma. Sensitometrien innebär
äfven att bestämma denna egenskap, d. v. s. plåtens
gradation. Svärtningen hos de olika fälten mätes rned
tillhjälp af en speciell fotometer. Man bestämmer
därvid förhållandet mellan det infallande
och det genomgående ljuset ( 7 j.
Ju kraftigare
svärtningen hos ett fält är, d. v. s. ju större den
utfällda silfvermängden är (jfr Fotografi, sp. 997),
desto större svärtningstal erhålles. I stället för
att uttrycka svärtningen 8 direkt med de sålunda
erhållna talen tager man af praktiska skäl
dess logaritmer, alltså S = log ~f-. (Man erhåller
därigenom värden, som äro direkt proportionella
mot den utfällda silfvermängden.) Af sätter man i
ett koordinatsystem svärtningstalen i lodrät led
och i vågrät led log it, d. v. s. logaritmerna för
de olika ljusmängder, som inverkat (genom att taga
logaritmerna för dessa värden erhåller man tal, som
någorlunda motsvara ögats sätt att uppfatta olika
ljusstyrkor) och sammanbinder med en linje de sålunda
erhållna punkterna, erhålles en kurva, plåtens
s. k. svärtningskurva 1. karakteristiska kurva,
hvilken på ett synnerligen tydligt och öfversiktligt
sätt anger den i fråga varande plåtens karaktär och
ändamålsenlighet för olika slags arbeten. Fig. 2
återger en dylik kurva. Som af densamma framgår,
kan man särskilja 4 olika områden. Den med NE
betecknade sträckan motsvarar området för normal
exponering. Inom detta område tilltar svärtningen
i det närmaste proportionellt mot logaritm för den
inverkade ljusmängden it. Framför detta område ligger
perioden för underexponering, i fig. betecknad VE, och
efter densamma området för öfverexponering, betecknadt
ÖE. Hos en plåt med god gradation bör sträckan NE
utgöra en ej alltför kort, i det närmaste rak linje,
som har ungefär 45° lutning mot koordinat-axlarna. Det
bör emellertid anmärkas, att fram-kallningstiden och
framkallarens temperatur ha
1 2 5
Fig. 2. Svärtningskurva.
inflytande på kurvans lutning och form. Genom att
i praktiken exponeringstiden anpassas så, att den
faller på ett område, som motsvarar kurvans raka del,
erhåller negativet den riktigaste grada-tionen. Ju
längre denna raka del är, inom desto större gränser
kan exponeringstiden, med bibehållen god gradation
hos den erhållna bilden, varieras, och desto större
exponeringslatitud säges plåten ha. Som af kurvans
vidare sträckning framgår, aftar svärtningen
vid mycket stark öfverexponering. Detta fenomen,
som man kallar solarisa-tion, inträder vanligen
tydligt vid 8,000-10,000 gånger öfverexponering. -
I England används mest Hurter och Driffields system
för beteckning af ljuskänsligheten hos fotografiska
plåtar. Vid detta system härledes känsligheten ur
svärt-ningskurvan, i det att det raka stycke af
kurvan, som motsvarar normal exponering, rätlinigt
utdrages nedåt, så att det träffar x-axeln (på
ofvan-stående diagram antydt med den streckade
linjen), på hvilken ljusmängderna i sekund-meter-ljus
äro afsätta. Det värde man här afläser kallas
inertia (tröghet); genom att dividera detta värde
i 34 erhållas det s. k. aktionografiska talet, som
utgör ett relativt mått på känsligheten. Om inertia
för en viss plåt t. ex. befinnes vara 0,15, betecknas
34 den med känslighetstalet 226 H & D, ty ~-= 226.
I motsats till de förut nämnda, på tröskelvärdet
grundade metoderna, tar alltså Hurter och Driffield
i sitt system hänsyn äfven till den för plåtens
praktiska användning så värdefulla gradationen. Hurter
och Driffields aktionografiska tal äro, i motsats
till Warnerkes och Scheiners gradtal, proportionella
mot känsligheten, d. v. s. en plåt, som är betecknad
med 300 H & D, fordrar hälften så lång exponeringstid
som den, som har beteckningen 150 H & D. - Litt.:
Eder, "Ausfuhrliches hand-buch der photographie"
(111,1903) och "Zeitschrift fiir wissenschaftliche
photographie", arg. 1903, Mees & Scheppard, samma
tidskrift, arg. 1904 och 1905, och A. Odencrants,
"Bidrag till frågan om fotografisk fotometri"
(akad. afh., 1915) och uppsats i "Svenska fotografen"
(1915). J. Htzg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
