129 Serafimerorden-Seraing 130 som ådagalagt förtjänster i fråga om fattigvård och välgörenhet. Den bäres i guldlänkar. Serafimerorden, den högsta svenska orden, erhöll sina statuter af Fredrik I 23 febr. (g. st.) 1748 samtidigt med stiftandet af Svärds- och Nordstjärneordnarna (se Ordnar, sp. 829-830). Nu gällande stadgar för Serafimerorden (samt öfriga svenska ordnar: Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna) äro af 24 nov. 1902. Gemensamt med öfriga svenska ordnar har Serafimerorden flera ämbets- och tjänstemän, af hvilka de högste, kansleren och vice kansleren, äro serafimerriddare. Till tronföljden berättigade prinsar af svenska konungahuset inneha genom födseln Serafimerorden (samt Svärds- och Nordstjärneordnarnas högsta grad). Serafimerorden är afsedd till "belöning för dem, hvilka genom sina tjänster till Konung och Fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blifvit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten". Orden utdelas äfven till främmande statsöfverhuf-vuden, furstar eller andra utlänningar af synnerligen framstående förtjänst. Serafimerorden består af endast en klass, "riddare", ehuru dess svenske innehafvare officiellt benämnas riddare och kommendörer af Kungl. Maj:ts orden (ordet "orden" är gammal plur. i st. f. "ordnar"), emedan densamma anses i sig förena Svärds- och Nordstjärneordnarna. Den, som kan hedras med Serafimer-ordens riddarvärdighet, skall ega eller ha innehaft minst lika värdighet med generallöjtnant samt förut vara kommendör af Svärds-, Nordstjärne- eller Vasaorden. Antalet svenska riddare och ledamöter i andliga ståndet af Serafimerorden får ej öfver-stiga 32, men uppgår för närvarande (1916), furstliga personer ej medräknade, till 17. Antalet riddare bland främmande statsöfverhufvud, furstar och andra utlänningar är ej begränsadt. Ordens-insignierna äro 1) en vid högtidligare tillfällen, då särskild befallning därom meddelas, buren, af 11 gyllene serafhufvud och 11 blå, emaljerade s. k. patriarkalkors sammansatt ordenskedja; 2) ett gyllene, hvitemaljeradt, af en kung-lig krona krönt kors, i hvars blå midtglob på framsidan synes Sveriges vapen (tre kronor), initialerna till ordens "härskri" J. H. S. (Jesus Hominum Salvator) och 3 Kristikors-spikar i guld, samt på baksidan bok-stäfverna F. R. S. (Fredericus Rex Suecise), hvarjämte globen är omgifven af 4 gyllene serafhufvud och 4 patriarkalkors: detta kors, som hänger under kedjan, när denna begagnas, bäres eljest i ett vattradt, ljusblått sidenband Öfver axeln, från höger till vänster; 3) en ordenskorsets framsida liknande, men ej med krona krönt silfverkraschan, som bäres å vänstra sidan af bröstet (se afbildning å pl. till art. Ordnar). Förr fanns föreskrifven äfven en ordensdräkt, vid större högtidligheter hvit och svart, vid andra tillfällen purpur och gul (se O r-densdräkt). Serafimerriddare kallas i ordens-samkväm af konungen "Herre" och eger rang näst-efter statsrådets i tjänst varande ledamöter. Ny-utnämnd riddare eller ledamot af Serafimerorden bör till rikshärolden lämna en teckning af sitt vapen eller namnchiffer jämte valspråk för att målas på en sköld. Då riddare eller ledamot aflidit, skall rikshärolden låta ringa i Riddarholms-kyrkan (i den s. k. serafimerklockan) på begraf-ningsdagen, hvarefter den aflidnes vapensköld upp- Tryckt den 13/io 16 sättes i Riddarholmskyrkan. Inom Serafimerorden finnes ett antal pensioner, af hvilka svenska riddare och ledamöter, som erlagt stadgad ordensaf-gift, kunna komma i åtnjutande i den ordning de upptagits i ordensmatrikeln. En förteckning på serafimerriddare, "Seraphimerriddarelängd 1748 -1890", utgafs 1890 af V. örnberg. R. R-ck. Serafimerordensgillet, en samling serafimerriddare, som en tid utöfvade högsta inseendet öfver hospital och vissa sjukhus. Genom en förordning af 1773 uppdrogs öfverstyrelsen och vården af rikets hospital och barnhus äfvensom sedermera af länslasaretten åt två serafimerriddare, hvilka sedan 1776 biträddes af en generaldirektör öfver lasaretten. 25 nov. 1787 öfvergick öfverinseendet å dessa anstalter till ett ordensgille, Serafimerordensgillet, bestående af serafimerordens kansler, vice kansler, öfverste skattmästare, öfverste ombudsman och två serafimerriddare i öfrigt. Under gillet lydde kansli, kamrerarkontor m. m. Dess instruktion utfärdades 28 april 1791. 1860 fick generaldirektören öfver rikets lasarett, kurhus och hospital säte och stämma i ordensgillet. Genom k. bref af 12 maj 1876 upphäfdes detta gille, hvarvid öfverstyrelsen för hospitalen tillföll Sundhetskollegium, förvaltningen af hospitalens fasta egendom uppdrogs åt Kammarkollegium, med undantag af de hus, tomter och lägenheter, som för dessa sjukvårdsanstalters omedelbara ändamål till begagnande upplåtits, och handhafvandet af Malmö barnhus-fond öfvertogs af Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm. Gillets fastigheter, frälseräntor m. m. indrogos till statsverket. Serafimerriddare. Se Serafimerorden. Serafimerringning. Se Serafimerorden. Serafi'movitj, Aleksandr (eg. S e r a f i-movitj Popov), rysk författare, f. 1863 i en donsk kosackby, blef som student i Petersburg 1887 förvisad på tre år till guv. Archangelsk, emedan han inrättat ett hemligt tryckeri. Han begynte sin litterära verksamhet 1881 och har i tidskrifter - företrädesvis i "Znanie" (1903) och "Sjipovnik" - publicerat talangfulla berättelser med motiv från det tunga lifvet i de donska sten-kolsgrufvorna och vid Norra Ishafvet, utan sentimentalt idealiserande och i lidelsefri ton. A-d J. Serafini, Fi Ii p p o, italiensk rättslärd, f. 10 april 1831 i Preore (Tyrolen), d. 15 maj 1897 i Pisa, blef efter studier vid österrikiska och tyska universitet professor i Pavia 1857, i Bologna 1868, i Rom 1871 och i Pisa 1873. S:s författarverksamhet har väsentligen egnats åt romerska rätten och fått stor betydelse för återupplifvandet af dennas studium i Italien; hans hufvudarbete är Istituzioni di diritto romano (2 bd, 1870-72; 7:e uppl. 1899). Att Arndts och Gliicks arbeten öfver de romerska pandekterna öfversatts från tyskan till italienskan är hufvudsakligen S:s förtjänst. Bland hans öfriga arbeten har // telegrafo in rela-zione alla giurisprudenza (1862) öfversatts till ty. och fr. Den af S. (1868) uppsatta tidskr. "Ar-chivio giuridico" utkommer fortfarande under hans namn. C. G. Bj. Seräf isk. Se S e r a f e r. Seraing [sära7], stad i belgiska prov. Liége, vid Meuse, s. v. om Liége och vid järnvägen Liége- Namur. 41,833 inv. (1912). Staden eger stor- 25 b. 5