131 Serajevo-Serapion 132 artade, af John Cockerill (se d. o.) 1817 grundlagda maskinverkstäder, hvilka sysselsätta omkr. 11,000 arbetare och ha ett årligt tillverkningsvärde af 45 mill. frcs. Furstbiskopens af Liége sommarpalats, som Cockerill inköpte, bildar ingången till fabriksanläggningarna, som upptaga en yta af 108 har och omfatta alla slag af järnförädling. Dessutom eger det bolag, som öfvertagit verken, stora stenkols- och järngrufvor i trakten. Från Cockerillska verkstaden utgick 1835 det första lokomotiv, som byggts på kontinenten. I S. finnas äfven glasbruk och kristallfabrik m. fl. industriella anläggningar. J. F. N. Seraje'vo. Se Sarajevo. Seralj (fr. sérail, pers. seräi, kunglig bostad). 1. Stor byggnadskomplex i Konstantinopel, till senaste tid den turkiske sultanens förnämsta residens (se fig. 8 å pl. II tiii art. Konstant i-n o p e 1); i Europa begagnas namnet äfven om den del af palatset, där kvinnorna bo, sultanens harem (se d. o.). - 2. Se K o r i n t e r. SeraMjmastix, tekn. -farm. Se Mast i x. Serampore [serämpö'9]. Se Serampur. Serampur '[serämpö'e], Serampore, stad i brittisk-indiska prov. Bengalen, distriktet Hugli, omkr. 20 km, n. om Calcutta. 49,594 inv. (1911). Jute- och pappersindustri. Staden, som till 1845 var en dansk koloni, benämnd Frederiksna-gor, är bekant som medelpunkt för den af Carey grundlagda engelska baptistmissionen i Indien. Seran, ö. Se C er a m. Serande, hamn. Se Hagioi Saranta. Serang. 1. Stad Se Bantam. - 2. Infödingarnas namn på Ceram (se d. o.). Serao [-räå], M a til de, italiensk författarinna, f. 7 mars 1856 i Påträs, dotter till en italienare och en grekinna, blef gift med Eduardo Scarfoglio, uppsatte med honom 1885 tidningen "Corriere di Koma", men utgaf den i Neapel 1887-99 under titeln "Corriere di Napoli". De redigerade äfven "Mattino", och efter skilsmässan från sin make 1903 uppsatte fru S. konkurrensbladet '' II giorno''. Utom en mängd talangfullt skrifna skisser och tidningsartiklar har fru S. utgett romaner, t. ex. Il ventre di Napoli (1884), Terno secco (1887), Trenia, per cento (1889), II paese di Cuc-cagna (1891; "Luftslott", 1892), alla ypperliga skildringar från Neapel; Cuore infermo (1871), Dal vero (1879), Fantasia (1883), La virtu di Checchina (1884), La conquista di Roma (1885), Vita e avven-ture di Riccardo Joanna (1887), AlVerta sentinella! (1889), Castigo (1893; "Straff", s. å.), Uinfedele (1897), La ballerina (1899), Suor Giovanna della Croce (1901), m. fl. Hennes berättarkonst är liffull och naturlig, polemiska tendenser mot samhälleliga brister saknas sällan, men få icke öfverväldiga det faktiska iakttagelsematerialet. Hon har en viss misstro mot framtidsförhoppningar och har påverkats af den franska naturalismen. SerapéVon. Se Serapeum. Serapeum (lat., plur. Serapéa; grek. Sera-peifon), Serapis' tempel (se S er apis). Ehuru S. i Alexandria, där en gång stod bilden af Serapis (se d. o.), af historiska skäl är viktigast af serapeerna, är templet i Memfis i kulturhistoriskt hänseende det märkvärdigaste. Där funnos många grekiska aktstycken berörande skilda delar af Egyptens lif från 2:a årh. f. Kr.; de ha ut-getts eller kommenterats af Brunet de Presle och Révillout. Yäster om detta tempel, vid Sakkara, finnes en gemensam begrafningsplats för aflidna apistjurar, en 351 m. lång gång med grafkamrar på Grafstele öfver en apistjnr (afliden under Ramses II:s regering), ett bland fynden i Sakkara-serapeet. ömse sidor (jfr fig.). 1851 lyckades Mariette finna dessa grafvar med en stor mängd historiskt mycket viktiga inskrifter - kistorna voro uppbrutna och plundrade -, som nu mestadels förvaras i Louvre. Fyndet har litterärt behandlats af Mariette i bl. a. "Le sérapéum de Memphis" (1857-65). öfver grafkammaren torde ha varit ett tempel. J- C. Serapinum, farm. Se Sagapenum. Serapion (grek. Ssoajricor). 1. Namn på 16 gammalkyrkliga personer, bland hvilka voro en biskop i Antiokia omkr. 190-211 (skriftställare), en biskop i Thmuis i Nedre Egypten omkr. 350, vän till eremiten Antonius (några handskriftsfynd från honom gjorda), en asket S. Sindonita, som är en af hjältarna i den berömda "Historia Lausiaca" och som upplefde märkvärdiga äfventyr på sina resor, och en biskop af Heraklea, som kämpade på Chrysostomos' sida och störtades med dennes