nyssnämnda utvidgning af dess land, ingalunda begränsadt till S., utan bebor äfven Bosnien och Hercegovina, Montenegro och södra Dalmatien, hvarjämte stora skaror på den turkiska tiden flydde undan turkarnas förtryck in på ungerskt område. Äfven kroaterna äro egentligen serber; skillnaden mellan dem, oafsedt vissa dialektolikheter, består däri, att kroaterna äro romerska katoliker, men serberna grekiska katoliker. Sammanräknas alla dessa, stiger hela antalet serber (1900) till omkr. 8 millioner, hvaraf en half mill. muhammedaner. De egentlige serberna äro ett ganska resligt, mörkhyadt och magerlagdt släkte af äkta slavisk typ och med slavernas poetiska, känsligt veka, för alla intryck öppna sinne, men äfven med deras brist på uthållighet och organiserande förmåga. Från forntiden ha de bevarat en rik skatt af sagor och sånger; och allmänt bekant är, hvilken mäktigt inspirerande verkan deras melankoliskt gripande folksånger öfvat på J. L. Runeberg. Troget ha de bevarat en mängd fornåldriga plägseder, och i aflägsnare bygder hålla de ännu med stor förkärlek fast vid dan gammalslaviska bykommunen (där kallad zadruga) med dess gemensamma eganderätt till jorden och dess själfstyrelse under folkvalda åldermän, starjesjine. I fredliga yrken anses de stå efter bulgarerna; men i krigiska värf ha de ansetts vara dem öfverlägsna. Religionen är den grekisk-ortodoxa, med en metropolit i Belgrad och flera biskopar. Dessutom finnas en romersk-katolsk ärkebiskop samt fem ortodox-bulgariska ärkebiskopar. I de nya landsdelarna finnas många romerska katoliker under en biskop i Skoplje. Till den grekiska kyrkan bekände sig (1910) 2,881,220 pers. Denna kyrka styres under kultus- och undervisningsministerns ledning af en synod af fem biskopar med ärkebiskopen i Belgrad, som är S:s primas, som ordf. Full religionsfrihet är f. ö. rådande. Folkundervisningen är kostnadsfri och obligatorisk; folkskolor (om 4 klasser) skola finnas i hvarje större kommun (om minst 200 skattebetalare) och underhållas af kommunen (med undantag af lärarnas aflöning, som utgår af statsmedel). Dock står folkbildningen lågt; blott 16,99 proc. af invånarna kunde 1900 läsa och skrifva (men 1874 endast 4 proc.). Af högre skolor funnos 1910 20 elementarläroverk (8,858 lärjungar), 1 teol. skola, 4 normalskolor, några fackskolor, 3 högre flickskolor samt ett universitet i Belgrad, grundlagdt som lyceum 1838, universitet 1905. Där finnes ock en vet. akad. (stiftad 1886), med 30 ord. medlemmar, hvilken utger bl. a. etnografiskt och historiskt arkiv, journal, årsbok och specialupplagor af serbiska förf. I förening med akademien finnas nationalbibliotek (150,000 bd) och ett nationalmuseum (inrättadt 1844). Näringar. Jordbruk. S:s folk är ett bondefolk (adel har aldrig funnits) och lefver nästan uteslutande af jordbruk. Markens bördighet, det milda klimatet och den tillräckliga nederbörden framkalla rika skördar, ehuru jordbrukstekniken är föråldrad. Bönderna ega nästan alltid den jord de bruka. Enligt Stanojević, "Die landwirtschaft in S." (Leipzig, 1913), idkade 1900 84,2 proc. af S:s befolkning jordbruk, och deras jordbesittning var 42,5 proc. af landets yta, hvaremot 47,5 proc. voro statsegendom. Småbruk är öfvervägande, i det 9 proc. hade mindre än 1 har, 73 proc. 1--10 hars yta, och af större jordbruk (öfver 100 har) funnos endast 83 (0,02 proc.). Brukningen är mestadels extensiv, emedan den serbiske bonden, som ännu för få årtionden sedan idkade endast kreatursskötsel, saknar insikt om ett intensivt jordbruk. När det oaktadt jordens afkastning ökats, beror detta på ökning af kulturlandet genom skogsröjning. 1906 odlades på 1,74 mill. har olika kulturväxter, hvaraf sädesslag på 68,6 proc., mest majs (550,000 har) och hvete (373,000 har). Den bästa åkerjorden ligger i Moravas, Saves och nedre Drinas dalar samt inom det nyvunna området i Vardardalen och Monastirbäckenet. Skörden beräknades i medeltal 1909--11 till 932,000 ton majs och 401,000 ton hvete, hvartill komma korn, hafre, råg och sockerbetor. Därnäst egnades största arealen (325,650 har) åt foderväxter och (132,000 har) åt plommon. Odling af tobak förekommer på grund af monopol endast i länen Niš, Kruševac, Vranja, Toplica och Užice (1906 blott 2,041 har). S:s jordnatur skulle tillåta en 15 gånger större tobaksodling än f. n. är fallet, så att tobaksproduktionen, som 1906 inbragte 11 mill. dinarer, skulle kunna mångdubblas. Fruktodling idkas i hela landet, mest plommon, som företrädesvis tillgodogöras i torkadt tillstånd eller till marmelad- och brännvins-(šljivovic)tillverkning. Omkr. 24,000 brännerier tillverkade 1905 öfver 344,000 hl. lätt plommonbrännvin. Af det starkare (intill 50-gradiga) brännvinet, som ensamt utföres, tillverkas endast omkr. 3,000 hl. 1907 utfördes 426,500 deciton torkade plommon till ett värde af 15,75 mill. dinarer. Vinproduktionen täcker ej landets eget behof. Silkesodlingen sysselsatte 1910 öfver 30,000 pers., och kokonger utfördes för nära 900,000 dinarer. -- Boskapsskötseln är en annan hufvudnäring. 1910 funnos 153,000 hästar, 96,000 nötkreatur, af medelstorlek, öfver 3,8 mill. får, 864,000 svin och. 627,500 getter (de vanligaste husdjuren i de södra bergstrakterna); svinafveln är stadd i aftagande (1900 funnos 960,000 svin). -- Skogen vårdas illa. Af hela skogsarealen eger staten 560,000 har, kyrkan 17,000 har, enskilda 304,000 har, hvarjämte 658,000 har tillhörde kommuner. -- Bergsbruket är sedan gammalt af vikt: under medeltiden hette Kopaonik silfverberget. De rika mineraltillgångarna tillvaratagas ej fullt. Bergsbruket är regale och bortarrenderas af regeringen. Stenkols- och brunkolslagren bearbetas af belgiska och serbiska bolag, järn- och koppargrufvorna i Majdanpek innehafvas af ett engelskt bolag, ett franskt bolag bryter kopparmalmen vid Bor o. s. v. Bergsbrukets afkastning värderades 1911 till nära 15,5 mill. dinarer. Af kopparmalm vunnos 7,023 ton, af kol 235,058 ton, af guld 422 kg. Dessutom finnas bly, silfver, järn, kvicksilfver, asbest, arsenik, svafvel m. m. -- Industrien är föga utvecklad. Den producerar väfnader af olika slag, metall- och trävaror, hvarförutom handtverkare af olika yrken finnas i byarna. Större fabriksanläggningar äro hufvudsakligen kvarnar, bryggerier och brännerier. Socker- och celluloidfabrikation har införts af tyskar, garfverier och skofabriker finnas i några städer o. s. v. -- Handel. S. är den enda af Balkanhalföns stater, som icke når fram till något haf. Det är begripligt, att dess sträfvan måste vara riktad mot detta mål, och denna naturliga sträfvan