har under en följd af år alltmer tillspetsat förhållandena till Österrike. Dock är vägen till den af Österrike bevakade Adriakusten längre och besvärligare än vägen till Egeiska hafvets kust. Från Belgrad till Ragusa är det minst 450 km. (via Valjevo, Sarajevo, Mostar), från Niš till Skutari 400 km., utom att på den förra vägen fem, på den senare tre besvärliga vattendelare måste öfvergås. Däremot möter blott en vattendelare för att utför Vardardalen komma till Saloniki, hvilket ligger blott 360 km. från Niš, något öfver 200 km. från Skoplje och endast 65 km. från serbiska gränsen. Saloniki är sålunda S:s naturliga hamn, icke någon ort vid Adriatiska hafvet, ehuru hittills den serbiska politiken sträfvat åt detta håll. Hittills ha Save--Donau samt Moravadalarna helt behärskat landets trafik och gjort det till ett genomgångsland af stor betydelse för handeln mellan Egeiska hafvet och Central-Europa. I än högre grad blir detta fallet efter landvinsten 1913, som omfattar största delen af Vardardalen, ty uppför denna och utför Morava går den järnväg, som förenar Saloniki med Österrike-Ungerns järnvägsnät. S:s läge har hittills tvungit det att till största delen drifva handel med Österrike-Ungern eller åtminstone öfver dessa länder. Af importen 1911, som hade ett värde af nära 115,5 mill. dinarer, kommo för 47,4 mill. från Österrike-Ungern och för 31,3 mill. från Tyskland, medan införseln från England var blott 9,5 mill. Exporten går likaledes hufvudsakligen till de båda först nämnda länderna. Dess totala värde var 1911 nära 117 mill. dinarer, hvaraf till Österrike-Ungern för 48,4 mill., till Tyskland för nära 29 mill.; tredje rummet intog Turkiet (nära 12 mill.). De förnämsta utförselvarorna äro jordbruksalster (inklusive plommon), produkter af djur och skogsartiklar (inalles 1911 för nära 104 mill.), därefter metaller (9,7 mill.), samt textilarbeten (mattor) och råvaror (2 mill.), medan införseln hufvudsakligen utgöres af allehanda textil- och metallvaror (31,4 mill.), maskiner och instrument (12,3 mill.), kemiska preparat, hudar och skinn, papper, glas, lyxartiklar etc. Samfärdsmedel. Järnvägarna hade i dec. 1913 (således inklusive det nyvunna området) en längd af 1,572 km. Viktigast är den ofvan nämnda Vardar--Moravabanan, från hvilken vid Niš en bana går åt ö. till Bulgarien (Konstantinopel). Den förgrenas i norra S. på två linjer, den västra till Belgrad, den östra till Smederevo, båda i förbindelse med Österrike-Ungerns järnvägar. -- Landsvägarna äro i regel mycket dåliga. -- Af segelbara floder finnes utom Save--Donau endast en, nämligen nedre Drina, som är trafikabel 171 km. ofvanför dess utflöde i Donau. -- Telegraflinjernas längd var 1912 4,403 km.; dessutom funnos 3,752 km. telefonlinjer. -- Postanstalternas antal var 1,556. Myntenheten är sedan 1873 1 dinar (se d. o. 3). -- Metriska mått-, mål- och viktsystemet antogs 1875 och är i bruk sedan 1883. -- S:s vapen är på röd grund en hvit, dubbelhöfdad krönt örn, som på bröstet bär i rödt fält ett silfverkors med 4 halfmånar. -- Om S:s flagga se pl. till art. Flagga. -- Nationalfärgerna äro rödt, blått och hvitt. -- Om S:s ordnar se d. o., sp. 838. Författning och förvaltning. S. blef genom Berlinkongressen 1878 ett suveränt furstendöme, men proklamerades som konungarike 6 mars 1882. Den nu gällande författningen af 5 (18) juni 1903 är ett nästan ordagrant aftryck af författningen 2 jan. 1889 (22 dec. 1888). Enligt denna är S. en konstitutionell monarki, ärftlig enligt förstfödslorätt inom huset Kara-Georgevitj. Konungen biträdes af en ministär af 8 ministrar (utrikes-; finans-; inrikes-; krigs-; justitie-; kult- och undervisnings-; handels-, jordbruks- och industriministrarna samt ministern för offentliga arbeten), af hvilka en är konseljpresident. De äro både individuellt och kollektivt ansvariga inför konungen och nationalförsamlingen. Det finnes dessutom ett statsråd (sovjet), hvars 16 led. utses för lifstiden till hälften af konungen, till hälften af nationalförsamlingen och hvars uppgift är att afgöra klagomål öfver intrång i enskildas rätt af konungen eller ministrarna, att vara högsta instans äfven i besvär af administrativ natur, bestämma om expropriation till staten af enskild egendom, att besluta om utbetalning af e. o. utgifter, som äro uppförda i staten m. m. Nationalförsamlingen (narodna skupsjtina) består af en kammare med ett ombud för hvarje 4,500 skattebetalare (vid valen 1912 inalles 166), valda länsvis genom direkt och sluten omröstning. Valrätt har hvarje serbisk man, som fyllt 21 år och erlägger i direkt skatt minst 15 dinarer äfvensom myndiga medlemmar af en zadruga utan hänsyn till skatt. Valbar är hvarje infödd serber eller sedan minst 5 år naturaliserad utlänning, som fyllt 30 år och betalar en direkt skatt af 30 dinarer samt kan läsa och skrifva. Statstjänstemän, präster och borgmästare äro ej valbara. Valperioden är 4 år. Ledamöterna ha 15 dinarer i dagtraktamente jämte resekostnadsersättning. Detta är den normala eller "lilla skupsjtinan". Men vissa frågor af större vikt skola afgöras af en s. k. "stor skupsjtina" (velika skupsjtina), bestående af dubbelt så många ledamöter. Denna har att välja konung, när ingen arfsberättigad prins finnes, och förmyndare för omyndig konung, att fatta beslut om författningsändringar samt om ändring af landets gränser. Dessutom kan den af konungen sammankallas för att besluta i frågor af utomordentlig vikt för landet. För den lokala förvaltningen var S. före 1913 deladt i 18 län (okrusji, sing. okrug), hvart och ett under en landshöfding (nasjalnik) med underlydande ämbetspersonal; genom freden 1913 tillkommo 11 nya okrusji. Hvarje okrug delas i mindre förvaltningsområden (srez) och dessa i kommuner. Som organ för själfstyrelsen finnas i länen landsting, som behandla ärenden rörande undervisning, industri, samfärdsmedel, allmänna hälsovården, länets finanser m. m., samt kommittéer och i hvarje srez ett råd och i kommunen kommunalråd (12--20 för 2 år valda medlemmar) och kommunalstämma (kommunens samtliga röstberättigade medlemmar) under en ordf. (kmet l. knes), som äfven är ordf. i kommunal-(freds-)domstolen, hvilken väljes af kommunalrådet och afgör alla tvistemål (utom arfstvister) rörande belopp under 200 dinarers värde och äfven ringare brottmål. Det finnes blott en appellationsdomstol (i Belgrad); där har äfven kassationsdomstolen sitt säte. Hufvudstad är Belgrad. Budgeten för 1914 upptog inkomster och