utgifter till 214,32 mill. dinarer, hvaraf för kult och undervisning 14,5 mill. och för försvarsväsendet 54,3 mill. samt för statsskulden 45,98 mill. Af inkomsterna härrörde 57,3 mill. dinarer från direkta skatter, 15 mill. från tullar, 25,5 mill. från acciser, 57,7 mill. från monopol och 25,3 mill. från järnvägarna. Många inkomstposter (tobaks-, salt-, petroleum-, tändsticks-, cigarrett-, pappersmonopolen, tullar, stämpel- och brännvinsskatter, afkastningen af fruktskatten) äro undandragna statens fria förfogande och aflämnas till den 1895 tillsatta monopolförvaltningen (förvaltningsråd: 6 medlemmar, af hvilka 4 äro serbiska undersåtar, 2 hos finansministern föreslagna obligationsinnehafvare), som använder afkastningen till statsskuldens förräntande och lämnar öfverskottet till statskassan. Statsskulden utgjorde 1 jan. 1913 654,05 mill. dinarer. J. F. N. Försvarsväsendet hvilade ända till 1899 på en milisartad organisation med ringa fredsstyrka och stor ökning vid mobilisering. Genom 1899 års värnpliktslag och lag om arméns indelning och styrelse har krigsmakten ställts på vanlig europeisk ståndpunkt. Konungen innehar högsta befälet öfver armén med biträde af krigsministern och krigsministeriet. Kronprinsen innehar befattning som generalinspektör för armén (tydligen icke i krigstid). Armén utgjordes före krigsutbrottet 1912 af 5 armédivisioner, hvar och en uppsatt inom ett särskildt område, och benämnda Morava, Drina, Donau, Sumadija och Timok, 1 kavalleridivision samt bergs- och haubitsartilleri. Hvarje armédivision utgöres af 4 infanteriregementen på 3 bataljoner och 1 kulspruteafdelning, 1 fältartilleriregemente med 9 batterier (om 4 kanoner), 1 trängskvadron, 1 sanitetskompani m. m. Kavalleridivisionen uppgår till 4 regementen (i 2 brigader) om 4 skvadroner och 1 kulspruteafdelning, 1 ridande artilleriafd. med 2 batterier och 1 kavalleritelegrafafd. Fästningsartilleriet, som tillhör Moravadivisionen, uppgår till 1 regemente med 2 bataljoner om 4 kompanier, de tekniska trupperna, tilldelade samma division och Timokdivisionen, till 2 1/2 bataljoner med tills. 10 kompanier af olika slag. Bergsartilleriet uppgår till 1 regemente med 9 batterier, haubitsartilleriet till 1 regemente med 6 batterier. Förutom ofvanstående trupper finnas 1 lifgardeskompani, 1 lifgardesskvadron, 4 kompanier gränsvakt och 1 bataljon gendarmeri. Vid arméns mobilisering 1912 fördubblades densamma därigenom, att hvarje infanteri- och fältartilleriregemente uppsatte ett reservregemente, och af dessa bildades divisioner med samma namn som de ordinarie med tillägg af II (Morava II o. s. v.). Hvarje nybildad division fick dock endast tre infanteriregementen, hvilka liksom de gamla regementena sattes på 4 bataljoner; några öfvertaliga regementen bildades därjämte. För hvarje division uppsattes 3 skvadroner. Alla dessa divisioner kommo till stånd under kriget tillika med trupper (15 infanteriregementen m. m.) af tredje uppbådet. Efter landvinningen 1913 indelades det nyförvärfvade landet i 5 divisionsområden, af hvilka hvart och ett skulle uppsätta en division efter samma grunder som i det gamla landet. Divisionerna benämnas Ibar, Kosovo, Vardar, Bregalnica och Bicolj. Huru mycket af dem verkligen blifvit uppsatt, känner man icke; emellertid torde tio fullständiga divisioner ha kommit till användning under kriget med Österrike. Arméns fredsstyrka upptogs 1912 till 2,300 officerare och tjänstemän och omkr. 30,000 man (mindre vintertiden), hvartill kommo omkr. 2,000 man gränsvakt och gendarmer. Krigsstyrkan af första och andra uppbåden upptogs till 180,000 stridande. Under kriget 1913 hade S. med tredje uppbådet och landstorm på benen 350,000 man (möjligen mera). -- Rekryteringen hvilar på allmän värnplikt fr. o. m. 21 t. o. m. 45 års ålder. Tjänstetiden är 11 år i första uppbådet med 2 års (vid infanteriet i verkligheten 1 1/2 års) verklig tjänstgöring, 6 år i andra och 8 år i tredje uppbåden. Dessutom tillhöra alla i åldern 18--50 år, som icke ingå i något uppbåd, landstormen, och i verkligheten har allt manfolk tagits i anspråk för krigsmakten. Till krigstjänst odugliga erlägga värnskatt. -- Underofficerare utbildas vid trupperna och ha efter 12 års tjänst rätt till civil anställning. Officerare erhållas dels af förtjänta underofficerare, dels af elever vid officersskolan i Belgrad, hvars lägre kurs afser officersbefordran, under det en högre kurs meddelar högre militär bildning. Efter krigen rådde stor brist på officerare. -- Beväpningen utgöres af Mausergevär, antagna 1899, och Maxim-Mauserkulsprutor, af fält- och bergskanoner samt 12 och 15 cm. haubitser från Schneider-Creuzot i Frankrike (tydligen villkor för franskt lån). -- Beklädnaden utgöres för första uppbådet af grågrön mundering med kappa och klädesmössa af österrikisk modell, för andra uppbådet mörkblå mundering, för alla höga stöflar. Tredje uppbådet saknar uniformspersedlar. -- Arméns budget för 1914 uppgick till 54,3 dinarer. C. O. N. Historia. 1. Det serbiska riket under medeltiden. I äldsta kända tider beboddes de trakter, som motsvara det nuvarande S., af illyriska och traciska stammar (bland de förra märkas dardanerna, bland de senare triballerna), och längre fram inträngde där äfven kelter (särskildt skordiskerna, hvilkas borg Singidunum låg på samma plats som fästningen i det nuv. Belgrad). Sedan romarna i 2:a årh. f. Kr. tagit det macedoniska riket i besittning, råkade de i ständiga strider med folken vid dess gränser och eröfrade efter hand, definitivt på Augustus' tid (omkr. Kristi födelse), landet ända till Donau. Först lagdt till den stora prov. Illyricum, tillhörde området i fråga sedermera provinserna Moesia (efter dess delning Moesia superior) och Dalmatia samt efter nyindelningen under Diocletianus och Konstantin den store (300-talet e. Kr.) olika provinser i prefekturen Illyricum. Under folkvandringarna trängde det ena folket efter det andra in öfver landet, där slutligen slaverna, som på 500-talet börjat öfverskrida Donau, under förra hälften af 600-talet definitivt satte sig fast. De voro delade i flera stammar, af hvilka serberna (namnet kändt från 800-talet, efter hand utbredt äfven till grannstammarna) bebodde områdena kring Lim, öfre Drina, Piva, Tara, Ibar och västra Morava i dess öfre lopp. De voro organiserade i klaner (sing. pleme), medan i territoriellt afseende enheten utgjordes af den s. k. zjupa (ofta utgörande en floddal), i spetsen för hvilken stod en zjupan; politiskt framträdde de emellertid som en större