153 Serbokroatiska litteraturen 154 ban VIII, som gjorde franciskanen R a f a e l L e-vakovic till föreståndare för "libri ecclesiastici linguae illyriese", och denne tryckte i Rom "Nauk kerstjanski kratak" (1628), "Azbukvidnik slaven-ski" (1630), "Casoslov rimski slavinskim jezikom'' (1648; ny uppl. 1688) m. fl. Hans verk fortsattes af dalmatiern Mat. Karaman, som af Con-gregatio de propaganda fide fick i uppdrag att i Rom trycka religiösa skrifter, hvaribland "Bukvar slavenskich pismenich" (1739). Det glagolitiska skriftspråket höll sig längst på fastlandet i Zara, där Ivan B re i 6 (1824-70) utgaf "Chresto-mathia" (1859), "Citanka" (läsebok, 1864) och bibelutdrag, "Ulomci svetoga pisma" (1864-71). I Rom trycktes 1893 "Missale romanum slavonico idiomate". - Den cyrilliska litteraturen på det s. k. kyrkoslaviska språket (med alfabet bildadt efter grekiska majuskelskriften) blef närmast en afspegling af den rika bysantinska litteraturen, särskildt den apokryfiska (legender om syndafallet, Salomo, Jesu lif m. m.). Åtskilliga af dessa förlorade urtexter ha återfunnits i rysk dräkt. Härtill kommo historiska stoff (om Alexander af Mace-donien, Trojanska kriget o. d.). En säregen karaktär hade den apokryfiska litteratur, som utgick från bogomilerna (se d. o.), en sekt, som från Bulgarien utbredde sig till Bosnien. Det äldsta serbiska dokumentet är en skrifvelse af den bosniske banen Kulin (1189), hvilken ock tillhörde detta samfund. (Jfr Jagic, "Slavische beiträge zu den biblischen apokryphen", 1893). Originallitteraturen är torftig. Den serbiska litteraturen grundlades af S a v a (se d. o.) i det chilandarska klostret på Athos. Stepan Nemanjas (d. 1200) biografi skrefs af hans son och efterträdare Stepan Prvo-v j e n c a n i, och Savas af munken Domentian (1264). Ärkebiskop D an i lo (d. 1338) författade serbiska konungars och ärkebiskopars lefnadsteck-ningar. Grigori Camblak skref om Uros III, och Konstantin Konstenski (1431) om Stepan Lazarevic. Krönikorna begynte först i början af 1400-talet. Den viktigaste källan till S:s äldsta kulturhistoria är tsar Dusans zakonik (lagbok) 1349-54, efter mönster af ett på serbiska öfversatt grekiskt lagverk af Matous Blastar i Sa-loniki. II. Den dalmatiska litteraturen. Genom Balkan-halföns eröfring af turkarna (Serbien föll 1389, Bosnien 1463 och Hercegovina 1482) hämmades den sydslaviska kulturen i sin grodd; Serbien blef en rent turkisk provins, och Kroatien, som redan i början af 1100-talet genom en personalunion förenats med Ungern, hade då faktiskt förlorat sin själfständighet. En, tillflykt fann den serbokroatiska litteraturen blott i det under Venezias protektorat stående Dalmatien, där den italienska diktkonsten blef tongifvande. De förste poeterna skrefvo på latin och togo Petrarca som förebild. Den kroatiska vitterhetens första centrum blef Spa-lato (Split), där Marko Marulié (se denne; 1450-1524) skapade en sydslavisk vitterhet med bibliska berättelser på vers. På ön Lesina (slav. Hvar) grundlade Hanibal L u c i c (se denne; d. 1553) det världsliga dramat med "Robinja" (Trälinnan), och Petar Hektorovié (se denne; 1487-1572) skref den realistiska fiskar-idyllen "Ribanje". På Lesina bodde ock Miksa Pelegrinovié (d. omkr. 1560), som skref en satirisk-erotisk dikt med det omtyckta karnevalsmotivet "Jedjupka" (den till zigenerska förklädde spåmannen-älskaren) och Marin Gazarovic (omkr. 1580), förf. af herdespelet "Murat gusar". Från Zara (slav. Zadar) härstammade flera poeter: Juraj Barakovié (1548-1628) skref den panegyrisk-patriotiska "Vila Slovinka", Petar Z or an i c den fantastiska, reseskildringen "Pla-nine" (efter Sannazaros "Arcadia"), och Ber-nardo Karnarutié (1553-1600) en hyllningsdikt till Zrinski, "Vazetje Sigeta grada". - Den litterära medelpunkten blef dock Ragusa (slav. Dubrovnik). De förste bekante poeterna af betydenhet voro S i s k o M e n c e t i d (1457-1527) och Gjore Drzié, hvilka införde den erotiska trubadurpoesien. En originell skald var benediktin-munken Mavro Vetranié (se denne; 1482- 1576), med sina naturskildringar, den allegoriska lärodikten "Pelegrin" och bibliska dramer på vers. Den satirisk-humoristiska genren, stundom ganska frivol, odlades af Stepan Gucetic ("Dervi-siada"), Andrija Cubranovié ("Jedjupka"), Ni kola Naljeskovié (d. 1587) m. fl. Den sistnämnde är ock känd som författare af herdespel. Denna konstart fullföljdes af Marin D r z i 6 (se denne), hvilken gaf dem en starkt realistisk anstrykning, öfvergången till 1600-talets poesi betecknas af Dinko Ranjina (1536-1607), DinkoZlatarié (1556-1607), hvilken öfversatte Tassos "Aminta" och So-fokles' "Elektra", samt den tyskfödde Antun Sasin, som skref bl. a. komedien "Filide" Den störste ragusanske skalden var Ivan G u n-dulié (se denne; 1588-1638), med det täcka herdespelet "Dubravka", den sköna reflexionsdikten "Suze sina razmetnoga" och hjältedikten "Osman". Efter honom kom den produktive Junie Palmotid (se denne; 1606-57) med sina tragedier och "tragikomedier" i pseudoklas-sisk stil, delvis dock med slaviska stoff, och det religiösa eposet "Kristijada" (1670). Jordbäfningen 1667 krossade det materiella välståndet, och med den vittra glansperioden var det förbi. Ivan Bunié V u c e t i c (d. 1658) skref herdedialoger och andliga sånger, Primoevié Paskoje (d. 1640) tragikomedien "Eurydice", Bartolome. i B ett er a (d. 1712) besjöng iordbäf ningen, och Jaketa Palmotié (d. 1680) diktade .hjältedikten "Dubrovnik ponovlen" samt dramat "Didone" (efter Eneiden). Petar Beg-asinovié besjöng Wiens belägring 1683 ("Beca grada okruzenje od Kära Mehmeta i Kära Mustafe" 1684, 3:e uppl. 1703). Samma ämne behandlades af dalmatiern Petar Kanavelovié (1631-1719), hvilken ock diktade om den ragusanska jordbäfningen och på vers skildrade Trau-biskopen Jans lif (tr. 1858). 1700-talets främste poet var den produktive satirikern, läro- och odediktaren benediktinabboten I g n a t j G j o r g j i 6 (se denne; 1675-1737). Bland de följande märkas den berömde matematikern Rudjer Boskovic (1711-87), Ovidius-tolkaren Josip Bet o n di 6 (d. 1764) och Petar Sorkocevié (1744-1826), som kompletterade Gundulic' "Osman", liksom Marin Z l a-tarié (d. 1826). III. Den äldre kroatiska litteraturen (s. k. kaj-