Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serbien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Serbokroatiska litteraturen
154
ban VIII, som gjorde franciskanen R a f a e l L
e-vakovic till föreståndare för "libri ecclesiastici
linguae illyriese", och denne tryckte i Rom "Nauk
kerstjanski kratak" (1628), "Azbukvidnik slaven-ski"
(1630), "Casoslov rimski slavinskim jezikom’’
(1648; ny uppl. 1688) m. fl. Hans verk fortsattes
af dalmatiern Mat. Karaman, som af Con-gregatio
de propaganda fide fick i uppdrag att i Rom trycka
religiösa skrifter, hvaribland "Bukvar slavenskich
pismenich" (1739). Det glagolitiska skriftspråket höll
sig längst på fastlandet i Zara, där Ivan B re i 6
(1824-70) utgaf "Chresto-mathia" (1859), "Citanka"
(läsebok, 1864) och bibelutdrag, "Ulomci svetoga
pisma" (1864-71). I Rom trycktes 1893 "Missale romanum
slavonico idiomate". - Den cyrilliska litteraturen på
det s. k. kyrkoslaviska språket (med alfabet bildadt
efter grekiska majuskelskriften) blef närmast en
afspegling af den rika bysantinska litteraturen,
särskildt den apokryfiska (legender om syndafallet,
Salomo, Jesu lif m. m.). Åtskilliga af dessa förlorade
urtexter ha återfunnits i rysk dräkt. Härtill
kommo historiska stoff (om Alexander af Mace-donien,
Trojanska kriget o. d.). En säregen karaktär hade den
apokryfiska litteratur, som utgick från bogomilerna
(se d. o.), en sekt, som från Bulgarien utbredde
sig till Bosnien. Det äldsta serbiska dokumentet är
en skrifvelse af den bosniske banen Kulin (1189),
hvilken ock tillhörde detta samfund. (Jfr Jagic,
"Slavische beiträge zu den biblischen apokryphen",
1893). Originallitteraturen är torftig. Den serbiska
litteraturen grundlades af S a v a (se d. o.) i
det chilandarska klostret på Athos. Stepan Nemanjas
(d. 1200) biografi skrefs af hans son och efterträdare
Stepan Prvo-v j e n c a n i, och Savas af munken
Domentian (1264). Ärkebiskop D an i lo (d. 1338)
författade serbiska konungars och ärkebiskopars
lefnadsteck-ningar. Grigori Camblak skref om Uros
III, och Konstantin Konstenski (1431) om Stepan
Lazarevic. Krönikorna begynte först i början af
1400-talet. Den viktigaste källan till S:s äldsta
kulturhistoria är tsar Dusans zakonik (lagbok)
1349-54, efter mönster af ett på serbiska öfversatt
grekiskt lagverk af Matous Blastar i Sa-loniki.
II. Den dalmatiska litteraturen. Genom Balkan-halföns
eröfring af turkarna (Serbien föll 1389, Bosnien
1463 och Hercegovina 1482) hämmades den sydslaviska
kulturen i sin grodd; Serbien blef en rent turkisk
provins, och Kroatien, som redan i början af
1100-talet genom en personalunion förenats med Ungern,
hade då faktiskt förlorat sin själfständighet. En,
tillflykt fann den serbokroatiska litteraturen blott
i det under Venezias protektorat stående Dalmatien,
där den italienska diktkonsten blef tongifvande. De
förste poeterna skrefvo på latin och togo Petrarca
som förebild. Den kroatiska vitterhetens första
centrum blef Spa-lato (Split), där Marko Marulié (se
denne; 1450-1524) skapade en sydslavisk vitterhet
med bibliska berättelser på vers. På ön Lesina
(slav. Hvar) grundlade Hanibal L u c i c (se denne;
d. 1553) det världsliga dramat med "Robinja"
(Trälinnan), och Petar Hektorovié (se denne;
1487-1572) skref den realistiska fiskar-idyllen
"Ribanje". På Lesina bodde ock Miksa
Pelegrinovié (d. omkr. 1560), som skref
en satirisk-erotisk dikt med det omtyckta
karnevalsmotivet "Jedjupka" (den till zigenerska
förklädde spåmannen-älskaren) och Marin
Gazarovic (omkr. 1580), förf. af herdespelet
"Murat gusar". Från Zara (slav. Zadar) härstammade
flera poeter: Juraj Barakovié (1548-1628) skref den
panegyrisk-patriotiska "Vila Slovinka", Petar Z or
an i c den fantastiska, reseskildringen "Pla-nine"
(efter Sannazaros "Arcadia"), och Ber-nardo Karnarutié
(1553-1600) en hyllningsdikt till Zrinski, "Vazetje
Sigeta grada". - Den litterära medelpunkten blef
dock Ragusa (slav. Dubrovnik). De förste bekante
poeterna af betydenhet voro S i s k o M e n c e t i
d (1457-1527) och Gjore Drzié, hvilka införde den
erotiska trubadurpoesien. En originell skald var
benediktin-munken Mavro Vetranié (se denne; 1482-
1576), med sina naturskildringar, den allegoriska
lärodikten "Pelegrin" och bibliska dramer på vers. Den
satirisk-humoristiska genren, stundom ganska frivol,
odlades af Stepan Gucetic ("Dervi-siada"), Andrija
Cubranovié ("Jedjupka"), Ni kola Naljeskovié (d. 1587)
m. fl. Den sistnämnde är ock känd som författare af
herdespel. Denna konstart fullföljdes af Marin D r z
i 6 (se denne), hvilken gaf dem en starkt realistisk
anstrykning, öfvergången till 1600-talets poesi
betecknas af Dinko Ranjina (1536-1607), DinkoZlatarié
(1556-1607), hvilken öfversatte Tassos "Aminta"
och So-fokles’ "Elektra", samt den tyskfödde Antun
Sasin, som skref bl. a. komedien "Filide" Den störste
ragusanske skalden var Ivan G u n-dulié (se denne;
1588-1638), med det täcka herdespelet "Dubravka",
den sköna reflexionsdikten "Suze sina razmetnoga" och
hjältedikten "Osman". Efter honom kom den produktive
Junie Palmotid (se denne; 1606-57) med sina tragedier
och "tragikomedier" i pseudoklas-sisk stil, delvis
dock med slaviska stoff, och det religiösa eposet
"Kristijada" (1670). Jordbäfningen 1667 krossade
det materiella välståndet, och med den vittra
glansperioden var det förbi. Ivan Bunié V u c e t i
c (d. 1658) skref herdedialoger och andliga sånger,
Primoevié Paskoje (d. 1640) tragikomedien "Eurydice",
Bartolome. i B ett er a (d. 1712) besjöng iordbäf
ningen, och Jaketa Palmotié (d. 1680) diktade
.hjältedikten "Dubrovnik ponovlen" samt dramat
"Didone" (efter Eneiden). Petar Beg-asinovié besjöng
Wiens belägring 1683 ("Beca grada okruzenje od Kära
Mehmeta i Kära Mustafe" 1684, 3:e uppl. 1703). Samma
ämne behandlades af dalmatiern Petar Kanavelovié
(1631-1719), hvilken ock diktade om den ragusanska
jordbäfningen och på vers skildrade Trau-biskopen
Jans lif (tr. 1858). 1700-talets främste poet var
den produktive satirikern, läro- och odediktaren
benediktinabboten I g n a t j G j o r g j i 6 (se
denne; 1675-1737). Bland de följande märkas den
berömde matematikern Rudjer Boskovic (1711-87),
Ovidius-tolkaren Josip Bet o n di 6 (d. 1764) och
Petar Sorkocevié (1744-1826), som kompletterade
Gundulic’ "Osman", liksom Marin Z l a-tarié (d. 1826).
III. Den äldre kroatiska litteraturen (s. k. kaj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
