155 Serbokroatiska litteraturen 156 kavsk dialekt). I Kroatien användes nästan uteslutande latinet i de få lärdomsskolorna, och före 1500-talet spårades ingen litterär rörelse. Äfven till Kroatien kom dock den nationella väckelsen från den tyska reformationen genom slovenisk förmedling. Juraj Zrinjski (1549-1603) anlade ett tryckeri på sin egendom i Nedélisce 1570 och utgaf 1573 en "Katekizam ili krscanski nauk". Mathija Frankovic 1. Flacius Illyricus (se Flacius) var en framstående, oförfärad teolog med stor lärdom, och Ivan Pergosié öfversatte 1574 till kroatiska den ungerska lagboken ("Uherski zakonik"). Äfven i Varazdin trycktes böcker (dock blott på latin). Litteraturen förblef dock ganska torftig. Grefvinnan Katarina Frankopana (d. 1673), gift med Juraj Zrinjskis son Petar, författade 1640 "Putni tovarus"; jesuiten Juraj Habdelic (1609-78) utgaf en kroat.-latinsk ordbok, Petar Petretic (1604-67), biskop i Agram, "Sveti evangeliomi" (1651), och Juraj R a t k a j skref "Memoria regum et banorum regnorum Dalmatise, Croatise et Slavonise" (1652). Den märkligaste författaren var grefve Petar Zrinjski (1621-71), som från ungerska öfversatte sin broder Mikulas' "Adrijanskoga mora Si-rena" (1660) och diktade eposet "Obsida Sigetska" (Szigets belägring). Hans svåger Franjo Krsto Frankopan efterlämnade i handskrift vissamlingen "Gartlic za cas kratiti" (tr. 1871). En mångsidig verksamhet utvecklade Pavao Yite-zovié (1650-1713) med sina skrifter: "Lexicon latino-illyricum", hjältedikten "Oddilenje siget-sko" (1684), en s. k. världskrönika ("Spomen svega svieta vikov", tr. 1774), det första kroatiska kalen-darium (1695), "Stemmatopographia sive armorum illyricorum delineatio, descriptio et restitutio" (1703) samt en handskrifven hyllningsdikt till Peter den store. - I Bosnien odlades den religiösa och pedagogiska litteraturen af franciskanmunkar. I Slavonien, där det först efter turkarnas fördrifvande kunde bli tal om en litteratur, kom väckelsen med Matija Antun R e l j k o v i c (se denne; 1732 -98), och hans son Josip Stjepan R. (d. 1801) skref en rimmad hushållningslära (kucnik). IV. Den illyriska perioden och den nyaste vitterheten i Kroatien. Den nya litterära väckelsen kom till sydslaverna från det slaviska Böhmen dels genom den tyska romantiken, dels genom de österrikiska upplysningssträfvandena, som ock återverkade på ungrarna och slaverna. Redan 1810 stiftades i Graz Societas slovenica, och Wien blef i början af 1800-talet en slavisk bildningshärd. Det kroatiska tidningsväsendets skapare L j u d e v i t Ga j (se denne; 1809-72), reformerade rättskrif-ningen genom sin skrift "Kratka osnova hrvatsko-slavenskoga pravopisana" (1830). Efter mönster af ungerska akademien bildades i Agram en läse-förening: (Narodna citaonica) under presidium af grefve Janko D r a s k o v i c (1770-1856), hvilken utgaf "Ein wort an Illyriens hochherzige töch-ter iiber die ältere geschichte und neueste regeneration des vaterlandes" (1838). I Sisek uppfördes 1839 det första kroatiska dramat "Juran i Sofia" (af Kukuljevic); s. å. inrättades ett nationalmuseum, och 1842 stiftades Matica ilirska, till hvilken äfven furst Milos af Serbien lämnade bidrag (föreningen ombildades 1874 till den ännu framgångsrikt exi- sterande Matica hrvatska). Det kroatiska språket infördes vid det andliga seminariet i Agram 1845. Den "illyriska" benämningen aflöstes dock tämligen snart af beteckningen "sydslavisk", och Kukuljevic grundlade 1850 Historicko drustvo, som utgaf "Arkiv za jugoslavensku povjestnicu". Gajs vittra medhjälpare blefvo Dragutin Rakovac (1813 -54), Pavao Stoos (1806-62) och L j u-devit FarkasVukotinovic (1813-93). Framstående poeter voro Stanko Vraz (se denne), Ivan Sakcinski Kukuljevic (se denne; 1816-89) och Ivan Mazuranic (se denne; 1814-90), författaren af "Smrt Smail-age" (sv. öfv. af A. Jensen i "Montenegros ärekrans", 1913). Dimitrija Demeter (se denne; 1811-72) ledde den kroatiska nationalteatern. Mirko B ögo vi 6 (1816-93) utgaf 1847 diktsamlingen "Smilje i kovilje", skref i fängelset dramat "Stepan posljednji kral bosanski" och 1859 "Mathija Gubec" (hans samlade skrifter utgåfvos 1895). Ivan T msk i (se denne; 1819 -1910) var flitig lyriker, epiker och dramatiker. Den ypperste lyrikern var Petar Prerado-v i 6 (se denne 1818-72) med sin panslavistiska mystik. Bland kroaterna i Bosnien märkas den folkepiske Fra Grga M a r t i c (se denne; 1822 -1905), pseud. Ljubormir Hercegovac samt i Dal-matien lyrikern M ed o Pucic (se denne), och S i m e L j u b i 6 (se denne; 1822-96), som utgaf arkeologiska och litteraturhistoriska skrifter och grundlade det arkeologiska museet i Agram. Litteraturforskningen främjades genom den af Racki, Jagic och Torbar 1864 utgifna årsboken "Knizev-nik", som upphörde efter stiftandet af Sydslaviska akademien i Agram 1867. En genklang af den "illyriska" poesien spåras hos den begafvade poeten Luka Bot i 6 (se denne; 1830-63). En framstående humorist och dramaturg var Janko Jurkovié (1827-89), hvars samlade skrifter utgåfvos 1878-81. FranKurelac (1810-74) utgaf den dalmatiska vissamlingen "Runje i pahul-jice" (1868). Mycket populär var romanförfattaren A. S en o a (se denne; 1838-81), och på hans initiativ skapades 1870 den kroatiska operan af kompositören Zajc (d. 1914). Ivan D e z-man (1841-73) skref hjältedikten "Smrt grofa Josifa Rabata", "Smiljan i Koviljka" och "Zrinjski", Josip Eugen Tomic (1843-1906) skref omtyckta berättelser (däribland "Zmaj od Bosne" och "Kapitanova kci") samt komedier och tragedier ("Uriel Acosta"). En patriotisk diktare var den framstående litteraturforskaren Franjo Markovié (se denne; 1845-1914), med hjältedikten "Kohan i Vlasta" och sorgespelet "Zvonimir". Josip Freudenreich (se denne; 1827-81) gjorde lycka med folklustspelet "Granicari", och Stepan M i l e-tic (1868-1908), intendent vid nationalteatern, med tragedien "Boleslav" (1894). En talangfull, men något ojämn författare är Ivo V o j n o v i c (se denne), som började med välskrifna novelletter, men sedan öfvergick till dramatiken med den spirituella salongskomedien "Psyche", ett folkskådespel från Ragusa ("Ekvinoktium") och lyriska dialoger med ämnen från Serbiens forntid. Antun Tresic-Pavicié (f. 1867) har, förutom lyriska dikter, utgett tragedierna "Ljutovid po-