157 Serbokroatiska litteraturen 158 savski", "Simeon veliki" och den romerska trilogien "Finis reipublicae". Bemärkta novellister äro Evgeni K u m i ö i c (1850-1904, pseud. J en i o), Ante Kovacic (d. 1889), V j e n-ceslav Novak (f. 1859) och J o s i p K o-zarac (se denne; 1858-1906). Främst står pseudonymen Ljuba Sandor-Gjalski (f. 1854, ss B a b i c) med sina konstnärligt och psykologiskt fina kulturskildringar i berättande form. Lyriska diktare äro Hugo B a d a l i c (se denne; 1851-1900), förf. af libretton till den populära operan "Zrinjski" af Zajc, Jovan Hranilovic (f. 1855), August Harambasic (f. 1861) och Tugomir Alaupovic (f. 1871). Den främste kroatiske diktaren i nutiden är S i 1-vijeKranjcevic (se denne; 1865-1908) med sin djupsinniga reflexionslyrik. - De förnämsta tidskrifterna (frånsedt Sydslaviska akademiens publikationer "Rad" och "Starine") äro: "Slovinac" (i Ragusa 1881-87), "Vienac" (uppsatt 1869 af Gjuro Dezelic) och "Savremenik" (uppsatt 1905 af Vizner-Livadic). De främste språk- och litteraturforskarna äro: Danicic (1825-82), grundläggaren af den stora akad. ordboken "Rjecnik hrvatskoga ili srpskoga jezika", efter 1880 utg. af Sydslaviska akademien i Agram, J a g i c (f. 1838), Racki (1828-94), Smiciklas (1844-1914), M. S rep el (1862-1905, "Gradia za povjest hrvatske knjizevnosti"), R e s e t a r (f. 1860, professor i Wien, utmärkt kännare af den ragusanska litteraturen), Frän jo Markovic, B u d m a n i (1835 -1914) och P a vid (1844-1914). V. Den serbiska litteraturen från 1700-talet. På grund af det serbiska förtrycket kunde den nya serbiska litteraturen ej på länge utveckla sig, och många serber tvungos att emigrera till Österrike. I Karlovci (Karlowitz) grundlades 1712 en serbisk skola af Vasilije från Moskva och 1733 en "storskola'' med latin som undervisningsspråk. I Novi Säd (Neusatz) inrättade ryssen Emanuel K o-z a c i n s k i j 1750 ett seminarium (duchovna ko-legija), där det kyrkoslaviska språket (med ryskt inflytande) blef förhärskande. Jovan R a i c (se denne; 1726-1801) utgaf historiska och dramatiska arbeten. Förgångsmannen för den nyserbi-ska litteraturen var munken Dositije Obra-dovic (sa denne; 1744-1811), som skref för folket. De första verserna på serbiska diktades af Aleksi V e z e l i c i det mot vidskepligheten riktade poemet "Carodjejstvo". Grigorije T e r l a j i c (1766-1811), professor i historia vid akademien i Petersburg, skref oden och öfversatte Claris de Florians "Numa Pompilius". Resningen 1804 besjöngs af Gavrilo Kovacevic i "Srpski ustanak pod Karadjordjem", liksom ock Kosovo-slaget (7:e uppl. 1856). VicentijeRakic (d. 1824). präst i Semlin, bearbetade legendariska stoff, likaså Konstantin Markovic i Novi Säd. Efter utländska förebilder började småningom romantiska ämnen behandlas; äfven öfv. förekom-mo, t. ex. Nikola Lazarevic5 "Robinson Crusoe" (1799), Luka Milovanov (d. 1828) skref en serbisk prosodi, och Jovan A t a-nasije Dosenovic försökte sig 1809 med några "Liriceska pjenija". Skaparen af den serbiska teatern var Joakim Y u j i c (1772-1847) från det serbiska Ungern, och Milovan Vida- ko v i c grundlade den litterära prosan genom "Istorija serbskoga naroda" (1834-37). Verklig poetisk begåfning röjde L u k i j a n M u s i c k i (se denne; 1777-1837), med klassiska metra, men nationellt innehåll. Hans förste lärjunge Jovan H a d z i c (1799-1869, pseud. M i l o s S v e t i c), jurist och direktör för Novi Säds gymnasium, ut-öfvade mångsidig verksamhet: han utgaf en civilrätt ("Gradjanski zakonik"), diktsamlingen "Odziv mladog srbskog ducha na glas arfe sisatovske", öfversatte Horatius' "De arte poetica", grundlade Matica srpska i Novi Säd, redigerade "Srpski letopis" från 1826 och "Golubice" i Belgrad. Den nationella poesien fick en klassiskt bildad främjare i Simo Sarajlija Milutinovic (se denne; 1791-1847). Mer romantiskt lagd var Jovan St. Popovic (1806-86) med diktsamlingen "Davorje" (1854), den populära komedien "Tvrdica" och de patriotiska dramerna "Milos Obilic", "Boj na Kosovu" och "Smrt Ste-fana Decanskog". Han grundlade Drustvo srpske slovesnosti med tidskr. "Glasnik" (1847), hvarur vet. akad. framgick 1886. Som undervisningsminister lade han ock grunden till ett nationalmuseum 1844. Banbrytande för det serbiska språket och vitterheten blef den snillrike Vuk Stepa-novié (1787-1864, se K ära d j it j) med "Mala prostonarodna pesmarica" och "Pismenica srbskoga iezika etc." (1814). - Den nya litteraturen (efter 1847) företräddes af Branko Radiee-vi6 (se denne; 1824-53), med varm lyrisk och folkepisk romantik. En storslagen skaldepersonlighet var Petar II P e t r o v i c Njegosj (1813 -51, se Peter, furstar af Montenegro 2) med sin pessimistiska reflexionslyrik och nationella epik i dramatisk form ("Gorski vijenac"). Jovan S u bo ti c (se denne; 1817-86) författade en poetik, diktade nationella dramer och romanen "Kaludjer ili istina i poezija" (1875). B o g o b o j Aktanamovic (1826-58), som debuterade 1845 med novellsamlingen "Darak srpkinji", skref den på sin tid bästa romanen "Dva idola" med lyckade samhällstyper, om ock i sentimental ton. Mer realistisk var Jakov Ignjatovic (1825 -89), hvars verk dock lida af en viss schablonmässighet. Nationella poeter voro D j u r a J a k-sic (se denne; 1832-78), Jovan Sundecic (1825-1900) och Ljubomir Nen a do vi c (1826-95) med diktsamlingen "Slavenska vila" och förträffliga resebref från utlandet. Jovan I Ii c (1824-1901), justitieminister och medlem af statsrådet, utgaf den satiriska skildringen "Beo-gradsko ogledalo", en "Istorija Turske" (1863) och 4 diktsamlingar (1854-91). En utmärkt verskonstnär var Jovan (Z m a j) Jovanovic (se denne; 1833-1904) med modern satir och erotik. Den mångfrestande M a t h i j a B a n (1818-1903) skref historiska skådespel, "Zrinjski", "Jan Hus" m. fl. St e va n VI. Kacanski (1830-90) författade patriotiska kväden och väckte ds "storserbiska" idéerna med tidningen "Velika Srbija". Bogoljub Petranovic (1806-73) utgaf 1836 i Zara "Srpskodalmatinski magazin", och Gerazim Petranovic ''Dubrovnik" (1867 - 70). Framstående kulturskildrare voro Milan Milicevié (se denne; 1831-1908), direktör för nationalbiblioteket i Belgrad, och S t e p a a