159 Serbokroatiska språket 160 L j u b i s a (1824-78) med etnografiskt värdefulla berättelser från Dalmatien och samlingen Pricanja Vuka Dojcevica. Kosta Trifkovic {1843-75), advokat i Novi Sad3 gjorde lycka med satiriska samhällskomedier, och Milorad S a p-canin (d 1895), intendent vid nationalteatern, med historiska dramer ("Zaduzbina cara Lazara" m. fl.). En produktiv dramatisk författare är Dragutin 11 i c, son till Jovan; hans broder Y o j i s l a v (se 11 i 6; 1861-94) var en god balladdiktare, och äfven brodern M i l u t i n hade poetisk talang. Yladan Djordjevic (f. 1844; se Gjorgjevitj) författade i sin tidskrift "Otadzbina" romanen "Stevan Dusan" och historiska memoarer, och f. d. finansministern C e d o-m i l j M i j a t o v i 6 (f. 1842) historiska monografier samt "Constantine the last emperor of the greeks' (1892) och "Servia and the servians" (1908). En förträfflig berättare med psykologisk finhet i rysk stil var Lazar Lazarevié (se denne; 1851-91); i bynovellen utmärkte sig Janko Yeselinovié (1862-1905) med romaner "Seljaci", samlingen "Slike iz seoskog zivots: (1887) m. fl. öfverlägsen som konstnär och mei mångsidig var SimoMatavulj(se denne; 1852-1908). M. Cvetié (f. 1845) riktade scener) med de patriotiska tragedierna "Nemanja", "Dusan". "Gar Lazar". Montenegro fick sin speciella skald i dec begåfvade konung N i k o l a (f. 1841. se N i k o l a IT s I. sp. 1001). - Den nyaste skaldeskolan uppvisar många fina lyriker: den finkänslige .Tovar D u c: 6 (f. 1874 i Trebinje), L i, i diplomattjänst, med samlingen "Pesme" U908), den svårmodige M i l a n R a k i 6 (f. 1876), likaledes diplomat, A leks a Sa n ti é (f. 1868 i Hostar), med 4 diktsamlingar (1891-1908), Ivo Oipikc från Dalmatier (f. 1869). Rikard Jtataiinié Jeretov (f. 1869 på Istrien, samlade? ciktei 1904), Yladimir N a z o r, (f. 1876 på ön Brazza), med "Slavenske legende" (1900), >;pesme'' (1910), och Milan Begovié (f. 1876), regissör vid Deutsches schauspielhaus i Hamburg, med dramerna "Yenus victrix", "Go-spodja Walewska" m. fl. (diktprof af dem i "Srpskohrvatski almanah" 1910, 1911). Den serbiska litteraturforskningens nestor, S t o j a n N o-vakovic (se denne; 1842-1915), har ock skrifvit den kulturhistoriska romanen "Kaludjer i hajduk" (1913). - Den serbokroatiska litteraturhistorien har behandlats af S a f å f i k (se denne), "Ge-schichte der siidslavischen literatur" (3 bd, 1864-65), M ur k o i "Literaturen des Ostens" (Y, 1908) och "Das serbische geistesleben" (i "Sttddeutsche monatshefte", 1916), G re i c (1906), Surmin (1898), hvilken ock författat "Hrvatski preporod" (2 bd, 1903-04), och B rån ko Yodnik (eg. Br. Drechsler) 1913. Den dal-matiska litteraturen har särskildt behandlats af Pavic (1871) och Med in i (1902), den bosnisks, af Prohaska (i "Kroatisch-serbisches schrifttum in Bosnien und der Herzegovina" 1911), den kroatiska teaterns historia af M i-letic (1904). En framstående litteraturforskare är P a v l e P o p o v i c, professor i Belgrad {"Pregled srpske knjizevnosti", 1909, och flera essaysamlingar), likaså professor Skerlié (d. 1914): "Istorija nove srpske knjizevnosti" (1914; "Omladina" (1906), "Srpska knjizevnost u XYIII veku" (1909), "Istoriceski pregled srpske stampe" (1911) och essaysamlingen "Pisci i knige" (1907 -09). Den serbiska tidskriftslitteraturens bästa organ är "Srpski knjizevni glasnik" (uppsatt 1898 af Bogdan Popovié). Ett serbiskt motstycke till kroaternas Matica hrvatska är Srpska knjizevna zadruga, som 1893-1913 utgett 155 volymer. En kroatisk antologi är utgifven af H. Badalic (1892), en ragusansk af Resetar och en serbisk af Bogdan Popovic (1912). Ett litet utdrag ur novellistiken finns på svenska af A. Jensen i "Från Serbien och Montenegro" (1891). Den serbokroatiska folkpoesien är synnerligen rik och af konstnärligt-historiskt värde. Enligt historiska vittnesbörd blomstrade den på Balkanhalfön redan under 1300-talet och fick en genklang i den dalmatiska konstdiktningen. Den är dels episk (junacke pjesme), dels lyrisk (éenske); hjältekvä-dena föredrogos af guslarer till gusle (se d. o.). De äldre, som företrädesvis behandlade Kosovoslaget (1389) och den serbo-bulgariska folkhjälten Marko Kraljevié, fingo i nyare tid en fortsättning i de s. k. hajducke pjesme, skildrande resningen mot turkarna, särskildt i Montenegro och Hercegovina. Dessutom finnas biblisk-mytiska folkdikter, bröllopsvisor, gåtor m. m. i stor mängd. Den förste, som riktade uppmärksamheten på dessa poetiska skatter, var franciskanmunken AndrijaKacié-Mioäié (se denne; 1696-1760) i Dalmatien, hvilken upptog folkliga motiv i sin populära diktsamling "Razgovor ugodni naroda slovinskoga" (god uppl. 1896). Den italienske abbén Fortis publicerade sydslaviska folkvisor i "Viaggio in Dal-macia" (1774), hvarigenom Herders och Goethes intresse väcktes för den sydslaviska konstdikten. Mästaren på detta forskningsområde är Yuk Ste-panovic Kärad jic (se ofvan). Serbiska akademien har utgett "Yukova djela" (9 bd, 1891- 1902) samt hans Pripovijetke, zagonetke, poslovice (gåtor, ordstäf m. m., 2 dlr, 1897-1900). Yuks korrespondens (prepiska) har utgetts i 7 dlr 1907 -13 af Ljuba Stojanovic i Belgrad. Bland öfriga forskare på detta område märkas B o g i s i c (se d. o.; d. 1908) med en stor samling 1874 och Konstantin Hörmann i Sarajevo med "Narodne pjesne muhamedovaca u Bosni i Hercegovini" (2 dlr, 1889). Sydslaviska folkmelodier samlades af Fr. Kuhac i Agram (f. 1834) i "Juzno-slov. narodne popjevke" (1879). En framstående dal-matisk arkeolog är F ra n o B u Ii 6 (f. 1846) i Spalato med "Bulletino di archaeologia e storia dalmata". - Tyska öfv.: S. Kapper, "Die gesänge der serben" (1852), Ed. Frankl, "Gusle" (s. å.), Talvj, "Yolkslieder der serben" (1853), Wilhelmina Yukotinovic (Yuks dotter), "Yolksmärchen der serben" (1854), W. Gerhard, "Gesänge der serben" (1877), och F. S. Krauss, "Sägen und mär-chen der siidslaven" (1883, 1884). Jfr J. L. Runebergs "Serviska folksånger" (efter P. von Goetzes tyska öfv. 1827). A-d J. " Serbokroatiska språket, som talas af inemot 12 mill. invånare i Serbien, Montenegro, Dalmatien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Slavonien, Syr-mien, Banatet samt i andra smärre delar af södra Ungern och på halfön Istrien, tillhör jämte det med serbokroatiskan närbesläktade sloveniska språket