i sin hållning än den senare samt friare i valet af satser än den förra: endast marschen och menuetten äro oftast obligatoriska. I början sammansatt af blott träblåsinstrument jämte horn och afsedd för musikunderhållning i det fria, fick den småningom tillägg af stråkinstrument och vann insteg i konsertsalen. -- Serenata var på 1700-talet namn äfven på ett slags dramatisk kantat med öfvervägande pastoral prägel, omhuldad i synnerhet af hofvet i Wien. Jfr Aubade, Divertissement och Nocturne. A. L. * Serendib, arabiska namnet på Ceylon (se d. o., där genom tryckfel står Selendib). Serenrssimus (lat., superlativ af serenus, klar, strålande), urspr, ett epitet om romerske kejsaren, har i en nyare tids kanslispråk användts som motsvarighet till ty. D u r c h l a u c h t (se d. o.); i de tyska skämttidningarna används uttrycket ofta om småfurstar, hvilkas begaf ning är lika inskränkt som deras landområden. J- C. Serénius, Jakob, biskop, statsman, f. 25 juli 1700 i Färentuna socken på Svartsjölandet, d. 4 sept. 1776 i Strängnäs, blef student i Uppsala 1714 och filos, magister 1722. Prästvigd sistnämnda år, blef han vice pastor i sin hemort, men utnämndes kort därefter till legationspredikant i London, hvarest han nitiskt verkade för uppbyggandet af en svensk kyrka, som 1728 invigdes. 1735 återkom han till fäderneslandet som utnämnd kyrkoherde i Nyköpings östra församling och blef prost 1736. Under sin vistelse i England hade S. gjort sig förtrogen med detta lands vetenskapliga och kyrkliga lif, och hans sträfvan blef att närmare sammanknyta den svenska och den engelska bildningen. Sålunda utarbetade han redan i London ett Dictio-narium anglosvetico-latinum3 hvars första del (tr. i Hamburg 1734 och ånyo i Nyköping 1757; andra delen utkom 1744) var åtföljd af en afh. om Sveo-göthers forna närmare förhållande till anglerne. Efter hemkomsten lät han sin kännedom om den inom engelska kyrkan brukliga konfirmationen strax bära frukt genom att i sin församling införa offentligt förhör med årets nattvardsungdom. Sedan han 1763 blifvit biskop i Strängnäs, föreskref han som gällande ordning för sitt stift, att nattvardsbarnen "i fastlagen skulle undervisas af prästerskapet och, när de pröfvades giltige, förhöras i hela församlingens närvaro söndagsmorgonen, innan skriftermålet sker". Säkert var det detta S:s tillvägagående, som gaf uppslaget till de snart följande åtgärder, genom hvilka konfirmationen (se d. o.) blef tämligen allmän i Sverige före 1700-talets slut. Både som församlingsherde och som biskop var S. mycket nitisk, men kom ofta genom sin egenmäktighet och härsklystnad i delo med sina underhaf vande, särskildt medlemmarna af hans domkapitel. I Nyköping lät han genom samlande af frivilliga medel uppbygga fattighus och trivialskolor, därmed gifvande ett exempel, som fick efterföljd mångenstädes i riket. Skollärarna förskaffade han ökade löner af allmänna tillgångar. En stor vän af naturvetenskaperna, inrättade han för egna medel och genom gåfva af en engelsk vän ett lektorat i naturhistoria i Strängnäs; dessutom kom ett medicinskt lektorat där till stånd på hans föranstaltande. S. deltog med synnerlig ifver i det politiska lifvet och var riksdagsman alla riksdagar fr. o. m. 1738 t. o. m. 1772 utom riksdagen 1755-56, då hans val förklarades ogiltigt af K. M:t på grund af valstrider. Redan vid sin första riksdag framträdde han som ifrig fiende till hattpartiet och förblef hela sin politiska bana igenom en af mössornas ledande män. Hans stora insikter icke minst i ekonomiska ting, talar-förmåga och oförskräckthet gåfvo honom en ofta dominerande ställning i prästeståndet liksom i utskotten. Han kan dock ej frikännas från partisinne, hämndlystnad och hänsynslöshet och drefs under partikampen till närmare förbindelser med ryske ministern än som kan försvaras. På samma gång häfdade han laga former i rättegångsväsendet, talade mot tjänstetillsättningar genom ständerna och öfver hufvud för tukt och ordning. Den svenska kyrkan hade i honom en af sina yppersta målsmän och försvarare mot det inbrytande fritän-keriet. Han ifrade sålunda, utom för konfirmationen, för en förbättrad bibelöversättning, och hans sträfvanden härför bidrogo till tillsättande af bibelkommissionen 1773. Han föreslog äfven Gustaf III att inrätta en anstalt för teol. föreläsningar i hufvudstaden till bekämpande af fritänkeriet och moraliskt fördärf, men förslaget afböjdes af konungen. 1764 var S. på förslag till ärkebiskops-posten, men hans utpräglade partiställning föranledde, att han förbigicks. - Se K. G. Lundqvist, "Biskop J. S. och arbetet på en förbättrad bibel-öfversättning under Adolf Fredrik och Gustaf III" (i "Kyrkl. tidskr.", 1898), och L. A. Cederbom, "J. S. i opposition mot hattpartiet 1738-6ö" (akad. afh., Lund, 1904). A. U. B. (L. S.) Serénos (grek. JSV^ro?) från Antiokia, grekisk matematiker, som förr med orätt ansågs vara från Antissa, lefde på en tid, som ligger emellan 150 och 470 e. Kr., sannolikt mellan de berömde matematikerna Pappos (se d. o.) och Theon från Alexandria. Han skref arbeten om de koniska och de cylindriska sektionerna och dessutom skolier till Apollonios (se A p o 11 o n i o s, sp. 1217). Emellertid har S. åstadkommit föga nytt, då de flesta af hans satser kunna påvisas som redan förut bekanta. Hans skrifter äro utgifna af J. L. Heiberg (Leipzig 1898). Serénus Sammönicus. Se Sammonicus S e r e n us. Serer, invånarna i landet Serica. Se Kina, sp. 58. Serer, negerstam i Senegal mellan Kap Verde och vattenskillnaden mellan floderna Salum och Gambia och äfven i Cayor, blandade med voloffer. Deras gestalt är hög, kraftig och muskulös, männen nå ofta 2 m. i kroppslängd och däröfver. De äro flitiga jordbrukare och producera stora mängder jordnötter, som de sälja vid kusten. De styras af höfdingar, under franskt protektorat. Deras antal uppgår till 180,000. G- B~n.