165 Seres-Sergeant 166 Séres (grek. Serrhai, det forna Sirrhce), stad i förra turkiska vilajetet Saloniki, nu hufvudstad i grekiska nomos Serrhai (132,881 inv. 1914), ligger i en bördig, men sank och osund dalgång nära Struma och n. om Tachyno-sjön samt vid järnvägen Saloniki-Konstantinopel. 18,670 inv. (1913). S., som är säte för en grekisk ärkebiskop, har många moskéer och grekiska kyrkor samt gymnasium och är centrum för bomullsodling och bomullsindustri. När Stefan Dusjan i Serbien eröfrat Albanien, Macedonien,. Tessalien och Epirus och 1346 låtit kröna sig till tsar, valde han S. till sitt residens, och det tillhörde Serbien, tills det intogs af sultan Murad II (1421-51). (J- F. N.) Seressäner ("rödmantlar") kallades en österrikisk milis, som hade att bevaka gränsen mot Turkiet. Den inrättades omkr. 1700, bildade 6 regementen och räknade 1849 en styrka af 1,200 man. Seressanerna voro fordom bekanta för sin tapperhet och grymhet, men förlorade i betydelse efter Sjuåriga kriget (1756-63) och användes sedan 1871 en tid uteslutande till gendarmtjänst i Kroatien, hvarefter kåren upplöstes. C. O. N. Sereth. 1. (Lat. Hierasus, rumän. Siretu). Biflod fr. v. till Donau, rinner upp på Karpaterna, i Bukovina, flyter först i en mot n. krökt båge, inträder därefter i Moldau, går under en längre sträcka i sydlig hufvudriktning parallellt med Pruth samt bildar slutligen gräns mot Valakiet. Efter ett lopp af 416 km. faller S. ut i Donau, mellan Galatl och Braila. Dess förnämsta tillflöden äro: Lilla Sereth, Suczava, Moldava, Gyllene Bistritza, Trotus och Buzäu fr. h. samt Bårlad fr. v. - 2. Stad i Bukovina på högra stranden af ofvan-nämnda flod, nära rumänska gränsen. 7,614 inv. (19CO), tyskar, rutener och judar. Tyskt gymnasium. Petroleumraffinadori. - 3. Biflod fr. v. till Dnjestr i Galizien. 225 km. Vid densamma fördes under världskriget 1915-16 förbittrade strider mellan österrikare, tyskar och ryssar. Genom sin sydliga riktning parallellt med Galiziens östra gräns mot Ryssland bildar den en lämplig försvars-afskärning n. om Dnjestr mot såväl ö. som v. Under världskriget 1915 veko ryssarna emellertid till en början tillbaka, då de förbundna under v. Bothmer 2 sept. närmade sig S.-linjen, och d. 3 lyckades Böhm-Ermollis' armé t. o. m. få fast fot på östra stranden vid nedre S. Den starkt befästa Soteria-höjden n. v. om Sinkov och flera brohufvud togos sedan, och v. Bothmer stormade d. 4 en rad ryska förpostställningar, under det att v. Pflanzer-Baltin forcerade några flodöfvergångar; men d. 5 började ryssarna gå fram till motanfall först vid mynningen och sedan från brohufvudena vid Tar-nopol och Strusov, och såväl vid mellersta som nedre S. måste de förbundna d. 8 draga sig tillbaka för öfverlägsna ryska styrkor. Striderna fortsattes, och d. 14 måste de förbundna vika undan till-Strypa och öfre Ikva, där de ryska anfallen sedan fortsattes; men d. 17 drogo ryssarna sig helt oväntadt tillbaka till och delvis äfven öfver S., hvars brohufvud, särskildt de vid Tarnopol och framför Trcinbovla, de dock starkt besatte. Den ryska framstöten synes sålunda ha af sett endast en diversion för underlättandet af den ryska Rovno-gruppens anfall i, norra Volynien d. 17, hvarvid österrikarna också måste vika. De förbundna när- made sig emellertid åter S., och från senare delen af sept. utkämpades åtskilliga strider framför nyssnämnda brohufvud; 10 okt. togo de förbundna höjderna s. om byn Hladki 15 km. n. v. om Tarnopol, men först 2 jan. 1916 lyckades de eröfra de starkt befästa ryska ställningarna vid Tluste framför nedre S., och samtidigt streds med häftighet och växlande framgång på fronten Tarnopol-Trem-bovla, som dock stannade i ryssarnas besittning. Sedan var det tämligen lugnt i S.-trakten ända till ryssarnas stora offensiv i början af juni, då de ånyo frambröto öfver S.-linjens nedre delar, där österrikarna efter stora förluster tvingades till reträtt, och 12 juni intogo ryssarna Zaleszczyki. Vid öfre S. höllo de förbundna dock stånd, och hårda strider utkämpades vid ZaJozce, men 4 aug. öfverskredo ryssarna S. n. v. om denna ort och besatte flera byar s. om Brody, hvarpå de förbundna efter ytterligare strider d. 10 och 11 tvingades att utrymma ZaJozce (samt Hladki-Voro-byovka-Cebrovställningen), men d. 17 hejdades ryssarna åter i trakten af öfre S. Sedermera utkämpades strider s. om Brody d. 22, n. om öfre S. vid Svyzyn d. 21 och 24 samt vid öfre S. 30 aug., 4 sept. och 5 okt. 1-2. (J- F. N.) 3. L. W:son M. Sérethlinjen, befäst ställning i Rumänien vid nedre Sereth (se d. o. 1), afsedd att skydda mot ett anfall genom Moldau eller från Svarta hafvet uppför Donau och bestående af 3 på det 85 km. långa mellanrummet mellan Donaubågen vid Galatl och bergen lagda stödpunkter: Galatl, N a m o-loassa och Focsani, hvilkas luckor (30, resp. 24 km.) skulle försvaras af fältarmén bakom de af Sereth och Putna (biflod till S.) bildade front-hindren. De tre stödpunkterna äro byggda från 1889 i enlighet med ett af M. Schumann (se d. o.) 1887 på grundvalen af endast artilleriförsvar upp-gjordt förslag och äro att anse som rena pansarbefästningar. Det pansarskyddade artilleriet är sam-manfördt i emplacement för 3-5 pjäser, gruppvis ordnade i 2-3 träffen med de lättare kanonerna i pansarkärror främst. I allt finnas 353 pjäser i Focsani, 88 i Namoloassa och 130 i Galatt. Härförutom byegdes från 1890 en flankerande vänsterflygelposition om 3 haubitsbatterier vid Odobescl. L. W:sonM. Serge [särj], fr., särs (se d. o.). Sergeant [särja'nt, oriktigt järsa'nt], fr. ser-gent (af lat. se'rviens, tjänande), urspr, ett slags rättstjänare, kom sedermera att beteckna en militärisk grad. Under senare delen af medeltiden kallades de franske konungarnas lifvakt sergents aparmes 1. sergents å masse. Under 1400- och 1500-talen voro sergents de bataille, sergents-majors de bataille och sergents-généraux de bataiHe benämningar på officerare, som hade generalstabsangelägenheterna om hand. Från 1600-talet gick benämningen öfver till att beteckna en underofficers-grad, vanligen graden näst efter fanjunkaren eller fältväbeln, såsom förhållandet ännu är i de flesta arméer. Benämning-en inkom i svenska armén under Gustaf II Adolfs tid. Hvarje kompani hade då en "sergiant", hvilken stod närmast under fältväbeln. Sergeanten bibehöll sin plats efter roteringens genomförande, och äfven efter 1833 års lönereglering fanns endast l sergeant vid hvarje Efter 1875 fingo alla underofficerare