169 Sergel 170 talet tillskrifven Praxitelcs (Nationalmuseum) - statyerna (i half naturlig storlek) af Diomedes och Venus, som stiger vr badet samt grupperna Amor och Psyche (se pl. till art. E r o s) och Mars och Venus (afbildad å pl. VI till art. B i l d h u g-garkonst), alla modellerade i början eller midten af 1770-talet. "Diomedes" framställer den unge hjälten i gående ställning, bärande den röf-vade Pallasbilden; modellerad 1771, utfördes statyn i marmor 1774 på beställning af lord Talbot och fördes till England - dess senare öden äro obekanta, likaså dess förvaringsplats. En modell i bränd lera finnes i Nationalmuseum (fig. 2), en gipsaf-gjutning efter marmorexemplaret i Konstakademien. Yenusstatyn utfördes i marmor senast 1785. Den egdes af hertig Fredrik Adolf och återköptes efter dennes död af S., som sedan tyckes ha i någon mån retuscherat bilden. Den förvärfvades 1870 af Nationalmuseum. "Amor och Psyche", mästarens mest populära verk (figurerna i naturlig storlek), framställer den bevingade Amor i det ögonblick han står i begrepp att lämna Psyche, som knäböjer vid hans fötter. Gruppen var beställd af Ludvig XV för grefvinnan du Barry. Efter Ludvigs död öfvertog Gustaf III beställningen. Marmorarbetet afslutades först 1787 i Stockholm. Konungen ämnade uppställa gruppen i ett litet tempel i Hagaparken (ritningar därtill, af Despréz, äro bevarade, men templet blef aldrig byggdt); den förvaras nu i Nationalmuseum (sex exemplar däraf utfördes i mindre skala). "Mars och Venus" framställer krigsguden i knäböjande ställning, hållande den afsvimmade Venus i sina armar och vändande sig i trots och hot mot fienden. Gruppen är dramatiskt och lifligt komponerad, motsättningen mellan den manliga och den kvinnliga figuren är effektfullt betonad och kraftfullt genomförd. Gruppen, i half kroppsstorlek, utfördes i marmor först 1804-12 (den eges af ofverstekammarherren, grefve A. Wachtmeisters arfvingar; Nationalmuseum eger en gipsmodell). Elf va år hade S. med statsstipendium vistats i Rom, då han 1778 återkallades till Stockholm för att öfvertaga den plats Larchevesque lämnade. Han tog hemvägen genom Paris. Där blef han i början af 1779 agréerad af franska konstakad., sedan han utfört och uppvisat sitt receptionsstycke, Otryades, som framställer den döende hjälten, då han ristar ett segerbudskap på sin sköld (modell i lera i Nationalmuseum; arbetet blef aldrig ut-fördt i ädelt material). Efter ett besök i London hemkom S. våren 1779. Han hade blifvit utnämnd till k. statybildhuggare och fått öfvertaga den lifstidspension, som den då aflidne Larchevesque innehaft. 1780 blef han professor vid konstakad. De första beställningar han erhöll gällde porträttbyster af k. familjen - prins Fredrik Adolf hade han modellerat redan i Rom 1776. Bland de byster af Gustaf III, han utförde, är den första daterad 1779. Den första staty, han nu utförde, blef Venus aux belles fesses. Konungen ville i sin salong ha som motstycke till "Apollino" en efterbildning af Venus Kallipygos, och som "en kompliment åt våra hofdamer" bestämde han, att denna Venus skulle bära den vackra grefvinnan Ulla von Höpkens hufvud (statyn finnes nu i Nationalmuseum). Monumentala arbeten, som S. fick utföra, voro gruppen Axel Oxenstierna, som för historiens gudinna dikterar Gustaf II Adolfs bedrifter, afsedd att placeras på sockeln till Gustaf II Adolfs ryttarstod, samt Monument öfver Car-tesius (afbildadt i art. Cartesius) och Uppståndelsen, altarrelief i Adolf Fredriks kyrka. Oxenstiernagruppen (det första uppslaget var möjligen af Larchevesque) fanns i skiss 1780, fullbordades 1789, men stannade då vid gipsen. Långt senare hopsatte och restaurerade Byström gruppens delar, hvarpå den 1832 uppställdes i slottets östra vestibul. Först 1906 blef gruppen gjuten i brons på grosshandl. Cederlunds bekostnad och uppställd på sin afsedda plats (se Oxenstierna, fig. å sp. 1172). Cartesius' monument - en flygande genie, som i ena handen höjer en fackla och med den andra lyfter ett täckelse, som höljt jordklotet, utfördes i gips 1781. Det var afsedt att huggas i svart marmor, men detta material ställde sig för dyrt för konungens kassa; man måste nöja sig med att gjuta konstverket i bly och måla det med svart färg. Altardekorationen i Adolf Fredriks kyrka, framställande Jesu uppståndelse i hög relief (1785), är liflig och af slående tidskaraktär: Jesus är en ung, skägglös, Apollolik gestalt. Detta verk, som var afsedt att utföras i hvit marmor, stannade i gipsen, öfriga bilder från 1780-talet äro statyerna Thalia och Melpomene (i teatersalongen på Gripsholm), Ceres, bärande två facklor (sökande sin Fig. 3. Ccres, sökande Proserpina, staty i gips af Sergel. (Nationalmuseum.) dotter Proserpina i underjorden; fig. 3) och en karyatid (alla dessa i gips), två tillbedjande änglar för Klara kyrkas kor (numera i grafkoret) och två andra i Karlstads kyrka, monumenalbyster af Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf (bekransad af en genie, i marmor, Nationalmuseum) och Karl X Gustaf (utförd i marmor för ett tempel i Karlbergsparken).