Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Sergel
170
talet tillskrifven Praxitelcs (Nationalmuseum) -
statyerna (i half naturlig storlek) af Diomedes
och Venus, som stiger vr badet samt grupperna Amor
och Psyche (se pl. till art. E r o s) och Mars
och Venus (afbildad å pl. VI till art. B i l d h u
g-garkonst), alla modellerade i början eller midten
af 1770-talet. "Diomedes" framställer den unge
hjälten i gående ställning, bärande den röf-vade
Pallasbilden; modellerad 1771, utfördes statyn
i marmor 1774 på beställning af lord Talbot och
fördes till England - dess senare öden äro obekanta,
likaså dess förvaringsplats. En modell i bränd lera
finnes i Nationalmuseum (fig. 2), en gipsaf-gjutning
efter marmorexemplaret i Konstakademien. Yenusstatyn
utfördes i marmor senast 1785. Den egdes af hertig
Fredrik Adolf och återköptes efter dennes död af
S., som sedan tyckes ha i någon mån retuscherat
bilden. Den förvärfvades 1870 af Nationalmuseum. "Amor
och Psyche", mästarens mest populära verk (figurerna
i naturlig storlek), framställer den bevingade Amor
i det ögonblick han står i begrepp att lämna Psyche,
som knäböjer vid hans fötter. Gruppen var beställd
af Ludvig XV för grefvinnan du Barry. Efter Ludvigs
död öfvertog Gustaf III beställningen. Marmorarbetet
afslutades först 1787 i Stockholm. Konungen ämnade
uppställa gruppen i ett litet tempel i Hagaparken
(ritningar därtill, af Despréz, äro bevarade,
men templet blef aldrig byggdt); den förvaras nu
i Nationalmuseum (sex exemplar däraf utfördes
i mindre skala). "Mars och Venus" framställer
krigsguden i knäböjande ställning, hållande den
afsvimmade Venus i sina armar och vändande sig i
trots och hot mot fienden. Gruppen är dramatiskt
och lifligt komponerad, motsättningen mellan den
manliga och den kvinnliga figuren är effektfullt
betonad och kraftfullt genomförd. Gruppen, i half
kroppsstorlek, utfördes i marmor först 1804-12 (den
eges af ofverstekammarherren, grefve A. Wachtmeisters
arfvingar; Nationalmuseum eger en gipsmodell).
Elf va år hade S. med statsstipendium vistats i
Rom, då han 1778 återkallades till Stockholm för
att öfvertaga den plats Larchevesque lämnade. Han
tog hemvägen genom Paris. Där blef han i början
af 1779 agréerad af franska konstakad., sedan
han utfört och uppvisat sitt receptionsstycke,
Otryades, som framställer den döende hjälten,
då han ristar ett segerbudskap på sin sköld
(modell i lera i Nationalmuseum; arbetet blef
aldrig ut-fördt i ädelt material). Efter ett
besök i London hemkom S. våren 1779. Han hade
blifvit utnämnd till k. statybildhuggare och fått
öfvertaga den lifstidspension, som den då aflidne
Larchevesque innehaft. 1780 blef han professor vid
konstakad. De första beställningar han erhöll gällde
porträttbyster af k. familjen - prins Fredrik Adolf
hade han modellerat redan i Rom 1776. Bland de byster
af Gustaf III, han utförde, är den första daterad
1779. Den första staty, han nu utförde, blef Venus
aux belles fesses. Konungen ville i sin salong ha som
motstycke till "Apollino" en efterbildning af Venus
Kallipygos, och som "en kompliment åt våra hofdamer"
bestämde han, att denna Venus skulle bära den vackra
grefvinnan Ulla von Höpkens hufvud (statyn finnes nu
i Nationalmuseum). Monumentala arbeten, som S.
fick utföra, voro gruppen Axel Oxenstierna, som
för historiens gudinna dikterar Gustaf II Adolfs
bedrifter, afsedd att placeras på sockeln till Gustaf
II Adolfs ryttarstod, samt Monument öfver Car-tesius
(afbildadt i art. Cartesius) och Uppståndelsen,
altarrelief i Adolf Fredriks kyrka. Oxenstiernagruppen
(det första uppslaget var möjligen af Larchevesque)
fanns i skiss 1780, fullbordades 1789, men stannade
då vid gipsen. Långt senare hopsatte och restaurerade
Byström gruppens delar, hvarpå den 1832 uppställdes
i slottets östra vestibul. Först 1906 blef gruppen
gjuten i brons på grosshandl. Cederlunds bekostnad
och uppställd på sin afsedda plats (se Oxenstierna,
fig. å sp. 1172). Cartesius’ monument - en flygande
genie, som i ena handen höjer en fackla och med den
andra lyfter ett täckelse, som höljt jordklotet,
utfördes i gips 1781. Det var afsedt att huggas i
svart marmor, men detta material ställde sig för
dyrt för konungens kassa; man måste nöja sig med
att gjuta konstverket i bly och måla det med svart
färg. Altardekorationen i Adolf Fredriks kyrka,
framställande Jesu uppståndelse i hög relief (1785),
är liflig och af slående tidskaraktär: Jesus är en
ung, skägglös, Apollolik gestalt. Detta verk, som var
afsedt att utföras i hvit marmor, stannade i gipsen,
öfriga bilder från 1780-talet äro statyerna Thalia
och Melpomene (i teatersalongen på Gripsholm), Ceres,
bärande två facklor (sökande sin
Fig. 3. Ccres, sökande Proserpina, staty i gips af
Sergel. (Nationalmuseum.)
dotter Proserpina i underjorden; fig. 3) och en
karyatid (alla dessa i gips), två tillbedjande
änglar för Klara kyrkas kor (numera i grafkoret)
och två andra i Karlstads kyrka, monumenalbyster af
Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf (bekransad af en genie,
i marmor, Nationalmuseum) och Karl X Gustaf (utförd
i marmor för ett tempel i Karlbergsparken).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
