173 Sergents de ville-Sergius 174 läran om antiken som grundval för plastisk konst och om marmorarbetet som skulptörens förnämsta framställningssätt. Byström var den af de unge, som han hoppades mest af, och hans bref till denne belysa förträffligt hans åsikter och tänkesätt på ålderdomen. S:s namnteckning meddelas å pl. IV till art. Autograf. - Flera utmärkelser kommo honom till del, han blef hof intendent 1803 och adlades 1808, då Gustaf IILs stod aftäcktes, med bibehållande af sitt namn. Svenska akad. slog 1815 en minnespenning öfver honom, staten inköpte hans efterlämnade modeller och utkast, och Nationalmuseum har sedan samlat så många af hans utförda arbeten, som det varit i tillfälle att för-värfva. Museet eger likaledes omkr. 700 af hans handteckningar. Andra dylika egas af Konstakad. (bl. a. S:s rikligt illustrerade bref till P. Tham). Flera i hög grad belysande småskulpturer från S:s första tid i Kom (statyetter och reliefer i bränd lera) finnas på Fullerö, andra i Uppsala universitet och på Spånga, ett par småskisser i Thielska galleriet, Stockholm, några medaljonger i Köpenhamns akademi. Målade Sergelporträtt finnas ai J. Pasch, H. Maurer (båda i Konstakademien), P. A. Hall, E. Martin, J. Juel (se fig. 1; alla i Nationalmuseum), L. Gutenbrunn (i privat ego), J. Åkerström (Norrköpings museum), D. Bossi (fcpånga), K. F. von Breda och L. H. Roos (båda i Konstakademien). En af nämnda akademi utfärdad inbjudan till pristäflan om ett monument öfver S. egde rum 1900, men ledde ej till något resultat. Till den minnesfest akademien firade på 100-årsdagen af S:s död, 26 febr. 1914, präglades en plakett af E. Lindberg (afbildad i art. Plakett, sp. 1003). Litt.: de Chenneviéres i "Revue universelle des arts" 1856 (innehåller bl. a. bref från S. till J. E. Rehn); F. M. Franzén, "Minne af hofinten-denten J. T. S." (i Sv. akadis handl., del 7, 1815), K. G. Estlander i "De bildande konsternas historia" (1867), K. R. Nyblom, "J. T. S., Sveriges förnämsta konstnärssnille" (1877, innehåller äfven bref från S. till Byström), F. Sander, "Venus, som stiger ur badet" (s. å., innehåller äfven S:s själf biografi; två kortfattade dylika finnas i handskrift i K. biblioteket), J. Lange, "S. og Thorvaldsen" (1886), flera studier af G. Göthe, som 1898 utgaf den omfattande och grundliga framställningen "J. T. S., hans lefnad och verksamhet" och 1900 "Sergelska bref" (till Abild-gaard). Vidare J. Kruse, "Sergelteckningar i Nationalmuseum" (med text, 2 hftn, 1909 och 1912), L. Looström, "J. T. S., en gustaviansk tidsbild" (1914, med en mängd Sergel-teckningar i afbildning), samt H. Brising, "Sergels konst" (s. å., äfvenledes rikt illustrerad). G-g N. ,Sergents de ville. Se Sergeant. Sergi [sä'rdji], Giuseppe, italiensk filosof, f. 1841 i Messina, professor i Rom, ansluter sig till den positivistiska riktningen och har egnat sig särskilt åt den fysiologiska psykologien. Det psykiska är enligt hans åsikt ett epifenomen till nervprocesserna. Rörande affekterna ansluter han sig till samma teori som James; lust och olust härleder han ur kroppens näringsprocesser. Bland hans skrifter må nämnas La psychologie physiologi-que (1888), Dolore e piacere (1894), Uevoluzione umana individuale e soziale (1903) och Uorigine dei jenomeni psichici (1904). &-e. Se'rgiev, rysk präst. Se Johannes af Kron-stadt. SeYgij (latiniseradt Sergius), rysk munk och klostergrundläggare (med det världsliga namnet Varfolomej), f. 1314, d. 1392, byggde i skogen vid staden Radonezj en liten träkyrka och lade därmed grunden till det berömda klostret Troitsko-Sergievskaja lavra (se Sergi j e v s k). Han lefde ett torftigt, asketiskt lif, grundlade flera andra kloster och förklarades för helgon 1452. Hans lärjungar anlade 40 kloster, företrädesvis i norra Ryssland. A-d J. SeYgijevsk 1. S err g i j e v s k i j p o s ä d 1. S e;r g i j e v o, stor by i ryska guv. Moskva, i en vacker nejd vid Troitsko-Sergijevklostret, 66 km. n. n. ö. om Moskva. Omkr. 35,000 inv. Betydande tillverkning af leksaker och helgonbilder. Det af den hel. S e r g i j (se denne) omkr. 1340 stiftade klostret (ry. Tro^tsko-Se^gievskaja la'vra) betraktas som ryssarnas förnämsta vallfartsort och besökes årligen af öfver 100,000 pilgrimer. Beläget på en höjd och omgifvet af höga murar af ungefär 1,5 km. i omkrets, består det af 13 kyrkor, en teol. akademi, ett sjukhus m. fl. byggnader. Troit-skijkatedralen, som uppfördes 1422, innesluter Ser-gijs graf och en ofantlig skattkammare. Ej långt efter Sergijs död ödelades klostret af tatarerna. Under polska invasionen 1608-09 uthärdade det en 16 månaders belägring, hvarefter munkarna ställde sig i spetsen för organiserandet af den här, som fördref fienderna ur Ryssland. 1683 och 1689 sökte Peter den store i Sergijevsk skydd undan de upproriske streltserna. (J- F. N.) Sergipe [ser j i'-]. 1. Stat i Brasilien, den minsta bland Brasiliens förenta stater, mellan 9° 5' och 11° 28' s. br. samt 36° 111 och 38° T v. lgd, begränsas i ö. af Atlantiska hafvet, i n. af staten Alagoas, mot hvilken Rio Säo Francisco utgör gräns, i s. och v. af staten Bahia. Arealen anslås till 393090 kvkm. och folkmängden till 356,264 pers. (1900; beräknad 1913 till 500,000). Landet är mot kusten slätt, rikt vattnadt och delvis mycket bördigt, i det inre bergigt och skog-bevuxet. Den viktigaste floden är Säo Francisco, dessutom Vasa Barris och några andra, som utmynna i oceanen och äro segelbara i sitt nedersta lopp. Bomull, socker, tobak, majs, ris och ma-niok odlas. I bergstrakterna drifves lönande boskapsskötsel. Rika fynd af järn, kalksten och bergkristall ha gjorts, men tillgångarna äro föga bearbetade. Med samfärdsmedel är landet torftigt ut-rustadt; från hufvudstaden går en järnväg åt n. till Capella och en åt v. till Simäo Dias, nära västra gränsen. Hufvudstad är A r a c a j ii vid Cotindiba med 32,000 inv. (1913). - 2. S. d o Rey. Se Säo Christöväo. 1. (J. F. N.) Sergius, namn på fyra påfvar. 1. S. I, påfve 687--701, uppfostrad i Palermo, förberedde romerska och grekiska kyrkornas skilsmässa genom sitt förkastande af trullanska synodens (692) beslut. Från hans tid daterar sig sjungandet af "Agnus Dei" under mässan. -- 2. S. II, påfve 844--847, tillsattes af adeln i Rom och vigdes utan kejsar Lothar I:s bekräftelse, men tvangs af kejsarens son Ludvig att erkänna det kejserliga