Om förekomsten af stenlafvar på gammalt trä (1891) och Studier öfver lafvarnas biologi (I, 1912). S:s arbeten falla till en del äfven inom geologien och arkeologien. Han har vid sidan af sin akademiska undervisning gett populärvetenskapliga föreläsningskurser och som exkursionsledare och populär författare höjt naturintresset, särskildt inom växtgeografien och naturskyddssaken. Jämte C. Skottsberg har han utgett studiehandledningen Om studiet af botanik (1915). S. blef led. af Vet. akad. och Vet. soc. i Uppsala 1914. C. Lmn. Seroff, en rysk musiker och en rysk målare. Se S j e r o v. Serologi (af lat. serum, vätska, och grek. lofgos, lära), läran cm blodvätskan och dess egenskaper. Se Serum, Serumdiagnostik och S e-rumterapi. Scrön (förvrängning af sp. zurron), mindre skinnsäck, särskildt den af oxhud bestående inpackning, hvari sådana torra varor som indigo, konschonell, kakaobönor och kinabark merendels utskeppas. Seroux cTAgincourt [särö da j äkör], Jean Baptiste Louis Georges, fransk konsthistoriker och tecknare, f. 1730 i Beauvais, d. 1814 i Rom, samlade som generalförpaktare under Ludvig XV:s regering betydlig förmögenhet och egnade sig därefter hufvudsakligen åt resor och konststudier. Bosatt i Rom sedan 1779, utarbetade han en förträfflig fortsättning af Winckelmanns konsthistoria, Histoire de Vart par les monuments, depuis sa décadence au 5:e siécle jusqu'å son renouvellement au 15:e (6 bd, 1809-23, med 325 kopparstick), Recueil de fragments de sculpture antique en terre cuite (1814) m. fl. verk. (G-g NT.) Serov, en rysk musiker och en rysk målare. Se S j e r o v. Serowe [seråu']. Se Betjuanaland. Séro venie^tibus O'ssa, latinskt ordspråk, den, som kommer sent (till måltid), får nöja sig med benen. Serpa [se'rp8], köping (villa) i portugisiska distriktet Beja (Alemtejo), 15 km. från Guadianas vänstra strand och vid järnvägen till Beja. 6,130 inv. (1910). Sades- och vinodling. S:s befästningar förstördes af spanjorerna 1708. J- F- N. Serpa Pinto [se'rpo pl'to], Alexander A 1-berto de la Rocha de, portugisisk Afrikaresande, f. 20 april 1846 på slottet Polchras vid Douro, d. 21 dec. 1900 i Lissabon, blef 1864 löjtnant i infanteriet och företog därefter åtskilliga smärre forskningsresor i Syd-Afrika. Efter att ha avancerat till major utnämndes han 1877 till chef för en af portugisiska regeringen utrustad expedition till Afrika. Han utforskade och undersökte Sam-besis öfre bifloder samt upptäckte på den platå, där dessa strömmar ha sin upprinnelse, ett ljusfärga dt nomadfolk, cassequere-folket. Hunnen till Lialui, i Marutse-Ma(m)bunda-riket, öfverfölls han af infödingarna, men försvarade sig och slog sig igenom, fastän allt hans folk lämnade honom, och drog åt s., ungefär samma väg som Livingstone farit, samt uppnådde slutligen Viktoria-fallen och öfver Pretoria östkusten. Denna expedition, hvars resultat utgöres af en mängd lägebestämningar, skildrades ai honom själf 1881 ("Tvärs genom Afrika", s. å.). Sedermera företog han nya expeditioner i samma trakter, och 1890 gaf han, genom en strid på neutralt område med infödingar, som buro engelsk flagga, upphof till en svår konflikt mellan England och Portugal, till följd hvaraf sistnämnda rike tvangs till förödmjukande eftergifter. (Wbg.) Se'rpens, lat., astron. Se Ormen. Serpe'nt (it. serpentone, "ormrör"), mus., ett 1590 af en kanik Guillaume i Auxerre uppfunnet, nu föråldradt träinstrument, ormlikt böjdt, öfver- draget med läder och försedt med hål och klaffar liksom fagotten, men med mässingsmunstycke liksom trumpeten. Klangen var rå, omfånget A\-61. Det noterades i basklav. Nu ersattes det af tuba eller fagott. - Serpent kallades förr äfven en 16 fots tungstämma i orgelns pedal. A. L.* Serpentäriarot, Radix serpentarice, farm., en drog, som består af den från jord genom borstning befriade och försiktigt torkade, 2-3 cm. långa, 2-3 mm. tjocka, något plattade, ofta i flera bukter krökta, gråbruna rotstocken af Aristolochia serpentaria L. (se A r i s t o l o c h i a c e se). Smaken är kryddartad, bitter, lukten stark och kamfer-liknande. I Sverige begagnades den förr mycket som ett nervretande och lif vande medel, i synnerhet under konvalescensen efter nervfeber. F. n. används den ej mer och har uteslutits ur farma-kopén. O. T. S. (C. G. S.) SerpentarFidffi, zool. Se Gypogeranidae. Serpentärius, lat., astron. Se Ophiuchus. Serpentärius secretärius, zool. Se G y p o g e-r a n i d se. Serpentin (af lat. sefrpens, orm). 1. (Latinise-radt från det äldre namnet ofit, af grek. o'fis, orm). Miner., ett vattenhaltigt magnesiumsilikat af sammansättningen 3 Mg O, 2Si02, 2H20, dock alltid med inblandning af motsvarande ferrosilikat, 3 Fe O, 2Si02, 2H20, i det förhållandet, att järnoxidul-halten icke of verstiger 12 proc. Färgen är gul, grön i flera nyanser, gråbrun och svart. Serpentin löses af svafvel- och saltsyra, men är osmältbar eller svårt smältbar för blåsrör. För känseln är den fet. Hårdhet = 3-4. Eg. v. = 2,5-2,7. Serpentinen kan förekomma inom alla geologiska system och anträffas så godt som alltid, där olivin är för handen, bildad genom förvandling (hydrati-