185 Serpentinasbest-Serrano y Dominguez 186 sering) af nämnda mineral. Utom efter olivin förekommer serpentinen som pseudomorfoser efter granat, augit, hornblände m. fl. magnesiumrika silikat. Serpentiniseringens förlopp inom en olivinkristall framgår af fig. till art. Olivin. Af serpentin har man särskilt följande varieteter: ädel serpentin, som omfattar de ljust gula eller gröna, genomlysande arterna, hvilka förekomma vid vissa järngrufvor i Sverige, vid Snarum i Norge, vid Katarinenburg i Ural o. s. v., k r y s o t i l (se d. o.) och vanlig serpentin, hvarmed förstås de mörkt gröna till svartgröna orena och ogenomskinliga bergartsmassor, som bilda verkliga lager eller också gångar, genomsättande yngre lager. Den vanliga serpentinen används till slip-ning för arkitektoniska ändamål. Då den förekommer i intim blandning med kalk eller dolomit, lämnar den ett utmärkt material för slipning af pelare, fönsterinfattningar, plana skifvor o. s. v., hvarpå den s. k. kolmårdsmarmorn vid Bråvikens norra strand lämnar vackra prof. Vid Zöblitz i Sachsen och Epinal i Frankrike ha små industriella anläggningar sysselsättning med förarbetande af serpentin till skålar, ljusstakar, dosor, figurer o. s. v. Åt de vid Älfdalen funna lösa block af fonolit (se d. o.), som där förarbetats, har man med orätt gett namnet serpentin. - 2. Krigsv., luntlås, urspr, endast hanen på ett sådant (äfven kalladt drake). - 3. Väg- och vattenb. Då en väg måste anläggas uppför en brant höjd, utstakas den vanligen i sicksack med tvära krökar, för att minska lutningsförhållandet. Sådana vågformer benämnas serpentiner. - 4. Serpentiner är benämning på långa, smala remsor af färgadt papper, hårdt packade till små rullar och afsedda att vid karnevalsupptåg kastas ut i luften, hvarvid de veckla ut sig ormlikt och omsnärja åskådarna. 1. A. Hng. 2. H. W. W.* 3. O. A. B.* 5erpentinasbe'st, miner. Se K r y s o t i 1. Serpentindans (af fr. serpentin, ormlikt slingrande), en modern kvinnlig solodans på varietéer, utförd i fotsid vid sidenklädnad. Se Dans, sp. 1318. Att döma efter pompejanska väggmålningar tyckes den ha egt motsvarigheter under antiken. Serpentingruppen, miner., vattenhaltiga magne-siumsilikat af tät, stundom bladig eller tradig textur. Hit höra bl. a. talk, sjöskum, serpentin. Serpette [särpä't], Henri Charles A n-toine Gaston, fransk operettkompositör, f. 1846, d. 1904 i Paris, blef först advokat och 1868 elev af A. Thomas vid musikkonservatoriet i Paris samt vann stora Eompriset 1871. Han -komponerade ett 30-tal operetter, som blefvo omtyckta för sin pigga och vårdade musik. Serpuchov [-pochå'ff], kretsstad i ryska guv. Moskva, vid Okas biflod Nara och Moskva--Kursk-banan. 41,578 inv. (1912). Gymnasium. Textilindustri. (J. F. N.) SeYpula, zool., ett släkte, som hör till de fastsittande, med kalkskal försedda ringmaskarna (se d. o.). Det är representeradt äfven vid Sveriges kuster. L-e. Se^ra, port. (sp. sierra], eg. "såg", bergskedja, ingår i flera portugisiska och brasilianska namn .pä bergskedjor, hvilka böra sökas under huf-t. ex.. S. de Cintra under C i n t r a. S. do Espinhaco under E s p i n h a 9 o, S. da Estrella under Est r el l a, S. da Mantiqueira under Mantiqueira, S. de Monchique under Monchique och S. dos orgäos under Orgel-bergen. Om S. das Mesas se Gåta l, om S. do Malhäo se Marianska bergsystemet, om S. do mar se Brasilien, sp. 10 Serrra, Narciso, spansk komediförfattare, f. 1830 i Madrid, d. 1877, fäste redan vid 18 års ålder uppmärksamhet vid sig med sin första komedi Mi marna. I rask följd publicerade han sedan ett 40-tal pjäser, af hvilka må anföras El ultimo mono, El loco de guardilla, Luz y sombra, El amor y la gaceta, Don Tomas, hans förnämsta arbete, utmärkt af stor komisk kraft, erinrande om "Le misanthrope", men med rikare intrig, Nadie se muere hasta que Dios no quiere af mycken kvick satir. 1848 utkom S:s ungdomliga Poesias liricas och 1876 Leyendas, cuentos y poesias. S. rönte i början inflytande af den gamla spanska klassici-teten, senare af romantiken och blef slutligen en realistisk skildrare af nutiden. Ad. H-n. SeYra, Luigi, spansk-italiensk målare, f. 1846 i Barcelona af spanska föräldrar, d. 1888, var bosatt i Italien och målade italienska motiv, till en början - påverkad af Fortuny - genrer, sedan landskap från Neapeltrakten, från Eom och från kampagnans sumpmarker med deras febertunga luft: Pontinska träsken, Latinsk jord, Forum romanum vid soluppgången, Graf gatan i Pompeji, Den heliga lunden. S. var en elegant tecknare och en förfinad färg-virtuos. Han målade äfven porträtt och fresker, t. ex. Intåget i Prag efter slaget på Hvita berget 1620 (i S. Maria della Vittoria i Rom, 1884, teckningen därtill i Roms moderna museum). Jfr C. Ricci, "I disegni de L. S." (1909). G-g N. Serradifalco [-ka], stad i italienska prov. Cal-tanissetta (Sicilien), vid järnvägen Caltanissetta- Girgenti. 9,988 inv. i hela kommunen (1911). Svafvelgrufvor. J. F. N. Serrage [-ra j], fr. Se Kanon ti 11 ver k-ning. Serrallo [-ra'ljå], markis del. Se E c h a-gue, R. Serrano y Dominguez [-ra'nå i dåmirngeth], Francisco, hertig af La Torre, spansk statsman, f. 17 dec. 1810 vid Cådiz i Andalusien, d. 26 nov. 1885 i Madrid, var son till en af det spanska frihetskrigets hjältar. Han valde tidigt den militära banan, utmärkte sig i det blodiga kriget mot carlisterna samt blef 1841 generallöjtnant, 1845 krigsminister och 1848 general-kapten i Granada. Han åtnjöt den tiden stor guDst vid hofvet och beskylldes offentligt för att vara den unga drottning Isabellas älskare. S. föll emellertid sedermera i onåd, slöt sig till oppositionen och tvangs 1854 att gå i landsflykt. Landsförvisningen blef