Otteraaen (se d. o.) l. Otra, är i sin öfre del, egentliga S., en mycket trång dalrämna, som stundom vidgar sig i form af stora kittlar; längre söder ut är den bredare och innesluter flera sjöar, bland hvilka Byglandsfjorden (40,1 kvkm., 202 m. ö. h.) är störst. Ända till långt in på 1800-talet var S. en undangömd och afstängd dal med primitiva vägförbindelser; gamla bruk i fråga om byggnadssätt, dräkt och lefnadssätt kunde därför liksom språkformer bevaras jämförelsevis oberörda ända till nyaste tid. Nu leder från Kristiansand till Bykle allmän landsväg, som håller på att fortsättas norr ut till Haukelivägen, och järnväg går från Kristiansand till Byglandsfjorden, som dagligen trafikeras af ångbåtar. Setesdalsbon ("setesdölen") är kraftigt byggd, intelligent, liflig, ofta ända till våldsamhet, hetsig, poetiskt och musikaliskt begåfvad. Hemslöjden (träsnideri, väfning, silfversmide) står högt. På högslätterna ö. och v. i dalens norra del, som bildar en lägre, sydlig fortsättning af Hardangervidda, finnas förträffliga fjällbeten, rikedom på vildt och goda fiskevatten. Viktigaste näringsgrenarna äro boskapsskötsel och skogsbruk. S., som är ett af de få gamla fogderierna, omfattar häradena Vegusdal, Iveland, Hornnes, Evje, Bygland, Valle och Bykle. Inalles utgör S. 5,346,14 kvkm. med 8,888 inv. (1910). Se J. Skar, "Folk fraa bygdom. Gamalt or Sætesdal" (6 bd, 1903--13). K. V. H. Seth [sätt], von, gammal svensk släkt, som säges härstamma från Frankfurt a. M., men hvars äldste med säkerhet kände stamfader var kronofogden Rutger S. (f. 1631, d. 1676) i Bohuslän. Hans son generalguv:ssekreteraren i Göteborg Johan (L 1661, d. 1718) adlades 1716 med namnet v o n S. En af hans söner (se S. 1) blef friherre och grefve, och hans linje fortlefver, men den adliga grenen utgick 1790. Genom adoption upp-kommo två nya ättgrenar, af hvilka den ena adlades 1772 (utslocknad 1811), den andra 1808, i kammarherren Johan Bomans person. Släktens märkligaste medlem har varit 1. Gabriel von S., grefve, riksråd, f. l mars 1690 på Kåröd i Bohus län, d. 13 mars 1774 på Hörle i Småland. Han blef 1713 auditör vid Hamilfonska regementet, 1716 fältsekreterare och generalauditör, 1723 krigskommissarie, 1732 krigsråd, 1744 statssekreterare i krigsexpeditionen samt 1747 friherre och riksråd. Vid de kungl. ordnarnas instiftelse 1748 utnämndes han till serafi-merriddire samt upphöjdes 1762 till grefve. S. var medlem af hattpartiet, men undvek i allmänhet alla partistrider och egnade sig med nit och skick- - lighet åt sina ämbetsåligganden. Jämte sina meningsfränder måste han lämna rådskammaren 1765. 2. Per von S., af den 1808 adopterade grenen, sonson af den ofvannämnde J. Boman, jurist, f. 23 juli 1867 på Sextorp (Skåne), blef efter universitetsstudier i Lund, där han 1896 vann juridisk doktorsgrad, inskrifven i Göta hofrätt 1891 samt tjänstgjorde åtskilliga år i och under densamma. 1904 utnämndes han till assessor i hofrät-ten, efter att redan ett par år ha varit t. f. revisionssekreterare; och sedan han bestridt en del andra förordnanden, blef han 19C6 expeditionschef i Jordbruksdepartementet och 1909 justitieråd. Sedan 1912 är han tillika ordf. i direktionen för Veteri- närinstitutet (numera styrelsen för Veterinärhögskolan). Af trycket har han utgett bl. a. Studier öfver lagen om dikning (I-II, 1896-97), Redogörelse för . . . lagstiftningen ang. privata mindre personförsäkringsanstalter i en del främmande länder (1905) och Den nya lagen om rätt till jakt (1913). 1. d-S.) 2. C.G.Bj. Seth [se'th], skotska filosofer. 1. Andrew S., kallar sig sedan 1898 Seth Pringle Patison, f. 1856 i Edinburgh, blef professor i Cardiff 1883, i S:t Andrews 1887 samt är sedan 1891 professor i logik och metafysik i Edinburgh. 1911-13 var han Gifford lecturer vid Aberdeens universitet. Mot Greens lära om ett allmänt medvetande invänder han, att detta är en hypostasering af en logisk abstraktion. Tänkandet är alltid en funktion hos en viss tänkare. Hegelianismen begår det felet att sammanblanda kunskapslära och ontologi; det finnes alltid en skillnad mellan det individuella medvetandet och den objektiva verkligheten. Gentemot Brad-leys teori om det absoluta invänder S., att vi ej kunna göra oss någon föreställning om ett tänkande, som skulle ha samma omedelbarhet som känslan. För att veta något om Guds erfarenhet måste vi själfva vara Gud. Men genom vår moraliska och religiösa erfarenhet ha vi dock en partiell kunskap om det gudomliga. Skrifter: The development from Kant to Hegel (1882), Essays in philosophical criticism (tills, med lord Haldane, 1883), Scottish philosophy (1885), Hegelianism and personality (1887), Man's place in the cosmos (1897; 2:a uppl. 1902), Two lectures ön theism (1897), The philosophical radicals and other essays (1907) samt flera afh. i "Philosophical review". 2. James S., den föregåendes broder, f. 1860 i Edinburgh, verkade vid olika amerikanska universitet och är sedan 1898 professor i moralfilosofi i Edinburgh. Han polemiserar mot Greens uppfattning af viljans frihet och ansluter sig till Kants lära om de praktiska postulaten. Som människo-lifvets mål uppställer han "self-realisation", utveckling af ens egen personlighet. Skrifter: A study oj ethical principles (1894; 12:e uppl. 1911) och English philosophers and school of philosophy (1912). 1-2. S-e. Sethe, Kurt, tysk egyptolog, f. 1869 i Berlin, 1900 e. o. och 1907 ord. professor i Göttingen, har författat bl. a. Untersuchungen zur geschichte und all er tumskund e Ägyptens (5 bd, 1896 ff.), texten till bd l-4 af Lepsius5 "Denkmäler aus Ägypten und Äthiopien" (1897 ff.) och Das ägyp-tische verbum (3 bd, 1899 ff.) samt utgett bl. a. "Urkunden des alten reichs" (sedan 1903) och "der 18. dynastie" (4 bd, 19C6 ff.) samt "Die altägyp-tischen pyramidentexte" efter Berlinmuseets pap-persaftryck och fotografier (2 bd, 1908-10). Han har ock varit medarbetare i Berlinakademiens "Ägvptisches wörterbuch". Seti, egyptiska konungar af 19:e dynastien. 1. S. I lefde ungefär 1400 år f. Kr. och är bekant dels genom segerrika krig mot grannfolken i Syrien och främre Asien, i spetsen för hvilka stod det mäktiga chetafolket, dels och ännu mer genom storartade minnesmärken, bland hvilka rikstemplets i Karnak berömda hypostylsal, i hufvudsak hans verk., är det mest bekanta. I Bab-el-Moluk, i Tebes västra del, lämnade han efter sig en