219 Seuerling-Seume 220 Seuerling [sö;j-], Karl Gottfried, tysksvensk teaterledare, f. 1727 nära Dresden, d. 1795 i Örebro, tycks tidigt ha stått i spetsen för ett band i Sverige kringresande tyska komedianter. Sedan han i slutet af 1750-talet med sig förenat spillrorna af Petter Lindahls och Johan Berghults (1754 privilegierade) landsortstrupp, den första svenska, blef sällskapet småningom svenskt, och S. gifte sig med Lindahls dotter Margareta. S:ska sällskapet vann anseende och hade en mycket god repertoar, som omfattade bl. a. många af Holbergs komedier, Moliére, Shakspere ("Romeo och Julia", f. g. i Sverige, 1776), Calderön ("Lifvet en dröm", f. g. i Sverige, 1784), Voltaire samt svenska original, såsom Modées "Fru Rangsiuk" och "Håkan Smulgråt", Dalins "Brynilda" och Wallenbergs "Susanna". S. fick särskildt k. privilegium på att spela i Uppsala och Lund. På 1780-talet uppträdde han med sitt sällskap i flera omgångar i Finland. Hans eget uttal med sin mäkta starka brytning på tyska åstadkom ofrivillig komik i allvarliga roller. Han höll god ordning i sin trupp och ernådde välstånd som egare af ett hus i Örebro och lägenheten Åby utanför staden. Jfr B. Schöld-ström, "S. och hans 'comoedietroupp' " (i teaterbilderna "Hög och sann konstnärlig anda", 1892). Seuffert [sö'j-]. 1. Johann Adam von S., tysk rättslärd, f. 15 mars 1794 i Wiirzburg, d. 8 maj 1857 i München, deltog som löjtnant i 1814 års krig mot Frankrike, blef 1815 juris doktor och docent i Göttingen, 1817 e. o. och 1819 ord. professor i Wiirzburg, men nödgades efter oppositionellt uppträdande som led. af bajerska landt-dagen 1832 öfvergå till domarbanan, som han 1839 lämnade för att egna sig åt vetenskaplig författarverksamhet. Han skref Lehrbuch des praktischen pandektenrechts (1823-25; 4:e uppl. 1860-70) och Kommentar uber die bayrische gerichtsordnung (1836-42; 2:a uppl. 1853-58) samt uppsatte tidskrifterna "Blätter fiir rechtsanwendung" (1836) och "Archiv fur entscheidungen der obersten ge-richte" ("Seuffert's archiv", 1847; alltjämt utkommande, de äldre arg. omtryckta). 2. HermannS., den förres son, tysk rättslärd, f. 28 aug. 1836 i Ansbach, d. 23 nov. 1902 i Bonn, blef 1861 juris doktor och docent i München, 1868 e. o. professor där, 1872 professor i Giessen, 1879 i Breslau, 1890 i Bonn, S. intog en framskjuten ställning inom den moderna tyska kriminalistskolan. Han var mångårig medarbetare i "Zeitschrift fiir die gesammte strafrechtswissenschaft" och författade dessutom bl. a. Uber einige grundfragen des strafrechts (där S. ännu intar en äldre ståndpunkt, 1886), Was willj was wirkt, was soll die staatliche strafe? (1897), Anarchismus und strafrecht (1899), E in neues strafgesetzbuch fiir Deutschland (1902),äfvensom framställningen af tyska straffrätten i "Die strafgesetzgebung der gegenwart", I (1894). Nekrolog öfver S. af Fr. v. Liszt i nyssnämnda "Zeitschrift", bd 23. 1-2. C. G. Bj. Seuffert [soj'-], Bernhard, tysk germanist, f. 1853 i Wurzburg, vardt 1886 e. o. och 1892 ord. professor i Graz i tyska språket och litteraturen. S. har behandlat Maler Muller (1877), Leg ende von der pfalzgräfin Genovefa (s. å.) och Wieland (flera arbeten) samt varit mycket verk- sam som utgifvare (Wieland, Goethe) och redaktör af tidskrifter och serier ("Deutsche literaturdenk-male der 18. und 19. jahrhunderte", 1881-90. "Vierteljahrsschrift fiir literaturgeschichte", 1888 -93 och "Grazer studien" 1895 ff.). Séul, stad i Korea. Se Söul. Seulenberg [sö'j-], Henrik von, militäringenjör och tygmästare, f. 1605, d. 30 okt. 1658 på Själland, sannolikt från östersjöprovinserna, hade varit i tjänst sedan 1632, då han af staden Riga antagits till dess ingenjör, i hvilken befattning han 1645 auktoriserades af K. M:t. S. ledde med framgång arbetena på Riga stadsverk till en början enligt Rodenburghs (se d. o.) dessein samt stod troget på stadens sida i tvist om slottsverkens anslutning till stadsbefästningen; men snart råkade han som andra i delo med Rodenburgh, och 1648 måste K. M:t taga S. i sitt särskilda hägn. S. å. öfverfördes S. till artilleristaten som tygmästare och ingenjör i Riga och Livland, men behöll dessutom stadsingenjörsplatsen till 1649. S. blef då tygmästare och ingenjör äfven i Ingerman-land och Kexholms län, adlades 1651 (han hette förut M u h l m a n) och blef 1657 med bibehållande af ingenjörsbefattningen öfverstelöjtnant af artilleriet samt kallades 1658 till armén på Själland. Utom förbättrandet af Riga stadsverk utförde S. åtskilliga andra större fortifikationsarbeten, såsom fullföljandet af Narvas nya befästningar och retranchementet kring denna stads hakel-verk, iståndsättandet af Kexholm, Ivangorod och Nöteborg, byggandet af pentagonen vid Nyen och Viborgs försättande i försvarsstånd, hvarjämte han uppgjorde desseiner till befästandet af Kexholms stad, Nyen och Vask-Narva samt ett förslag till Narvaflodens ledande kring Ivangorod. L. Wrson M. Seume [söjme], Johann Gottfried, tysk författare, f. 1763 nära Weissenfels, där hans fader var bonde, d. 1810 i Teplitz, studerade teologi i Leipzig, men blef på en färd till Paris 1781 gripen af hessiska värfvare och förd till Amerika, där han tjänstgjorde som soldat i Canada. Stadd på hemvägen, togs han af preussiska värfvare och fördes som simpel soldat till Emden, hvarifrån han efter någon tid friköptes. Efter att ha tagit magistergraden i Leipzig blef han 1792 sekreterare hos ryske generalen Igelström och 1793 löjtnant i rysk tjänst. Under de senare åren af sitt lif företog han långa resor, äfven i Sverige. Hans skrifter utmärkas för manlig, men ensidig uppfattning. De mest bekanta äro Gedichte (1801), Spa-ziergang nach Syrakus (1802) och Mein sommer im jahre 1805 (1805), sorgespelet Miltiades (1808) samt en själfbiografi, fortsatt af Clodius (1813). Samt-liche werke utkommo 18b6 i 12 bd (flera uppl.). Se biogr, af Planer och Reissmann (2:a uppl. 1904). (R-n B.)