Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
Seuerling-Seume
220
Seuerling [sö;j-], Karl Gottfried, tysksvensk
teaterledare, f. 1727 nära Dresden, d. 1795 i Örebro,
tycks tidigt ha stått i spetsen för ett band i Sverige
kringresande tyska komedianter. Sedan han i slutet
af 1750-talet med sig förenat spillrorna af Petter
Lindahls och Johan Berghults (1754 privilegierade)
landsortstrupp, den första svenska, blef sällskapet
småningom svenskt, och S. gifte sig med Lindahls
dotter Margareta. S:ska sällskapet vann anseende
och hade en mycket god repertoar, som omfattade
bl. a. många af Holbergs komedier, Moliére, Shakspere
("Romeo och Julia", f. g. i Sverige, 1776), Calderön
("Lifvet en dröm", f. g. i Sverige, 1784), Voltaire
samt svenska original, såsom Modées "Fru Rangsiuk" och
"Håkan Smulgråt", Dalins "Brynilda" och Wallenbergs
"Susanna". S. fick särskildt k. privilegium på att
spela i Uppsala och Lund. På 1780-talet uppträdde han
med sitt sällskap i flera omgångar i Finland. Hans
eget uttal med sin mäkta starka brytning på tyska
åstadkom ofrivillig komik i allvarliga roller. Han
höll god ordning i sin trupp och ernådde välstånd
som egare af ett hus i Örebro och lägenheten Åby
utanför staden. Jfr B. Schöld-ström, "S. och hans
’comoedietroupp’ " (i teaterbilderna "Hög och sann
konstnärlig anda", 1892).
Seuffert [sö’j-]. 1. Johann Adam von S., tysk
rättslärd, f. 15 mars 1794 i Wiirzburg, d. 8 maj
1857 i München, deltog som löjtnant i 1814 års krig
mot Frankrike, blef 1815 juris doktor och docent
i Göttingen, 1817 e. o. och 1819 ord. professor
i Wiirzburg, men nödgades efter oppositionellt
uppträdande som led. af bajerska landt-dagen 1832
öfvergå till domarbanan, som han 1839 lämnade för att
egna sig åt vetenskaplig författarverksamhet. Han
skref Lehrbuch des praktischen pandektenrechts
(1823-25; 4:e uppl. 1860-70) och Kommentar uber die
bayrische gerichtsordnung (1836-42; 2:a uppl. 1853-58)
samt uppsatte tidskrifterna "Blätter fiir
rechtsanwendung" (1836) och "Archiv fur entscheidungen
der obersten ge-richte" ("Seuffert’s archiv", 1847;
alltjämt utkommande, de äldre arg. omtryckta).
2. HermannS., den förres son, tysk rättslärd,
f. 28 aug. 1836 i Ansbach, d. 23 nov. 1902 i Bonn,
blef 1861 juris doktor och docent i München,
1868 e. o. professor där, 1872 professor i
Giessen, 1879 i Breslau, 1890 i Bonn, S. intog
en framskjuten ställning inom den moderna
tyska kriminalistskolan. Han var mångårig
medarbetare i "Zeitschrift fiir die gesammte
strafrechtswissenschaft" och författade dessutom
bl. a. Uber einige grundfragen des strafrechts (där
S. ännu intar en äldre ståndpunkt, 1886), Was willj
was wirkt, was soll die staatliche strafe? (1897),
Anarchismus und strafrecht (1899), E in neues
strafgesetzbuch fiir Deutschland (1902),äfvensom
framställningen af tyska straffrätten i "Die
strafgesetzgebung der gegenwart", I (1894). Nekrolog
öfver S. af Fr. v. Liszt i nyssnämnda "Zeitschrift",
bd 23. 1-2. C. G. Bj.
Seuffert [soj’-], Bernhard, tysk germanist, f. 1853
i Wurzburg, vardt 1886 e. o. och 1892 ord. professor
i Graz i tyska språket och litteraturen. S. har
behandlat Maler Muller (1877), Leg ende von der
pfalzgräfin Genovefa (s. å.) och Wieland (flera
arbeten) samt varit mycket verk-
sam som utgifvare (Wieland, Goethe)
och redaktör af tidskrifter och serier
("Deutsche literaturdenk-male der 18. und
19. jahrhunderte", 1881-90. "Vierteljahrsschrift fiir
literaturgeschichte", 1888 -93 och "Grazer studien"
1895 ff.).
Séul, stad i Korea. Se Söul.
Seulenberg [sö’j-], Henrik von, militäringenjör och
tygmästare, f. 1605, d. 30 okt. 1658 på Själland,
sannolikt från östersjöprovinserna, hade varit i
tjänst sedan 1632, då han af staden Riga antagits
till dess ingenjör, i hvilken befattning han 1645
auktoriserades af K. M:t. S. ledde med framgång
arbetena på Riga stadsverk till en början enligt
Rodenburghs (se d. o.) dessein samt stod troget på
stadens sida i tvist om slottsverkens anslutning till
stadsbefästningen; men snart råkade han som andra
i delo med Rodenburgh, och 1648 måste K. M:t taga
S. i sitt särskilda hägn. S. å. öfverfördes S. till
artilleristaten som tygmästare och ingenjör i Riga och
Livland, men behöll dessutom stadsingenjörsplatsen
till 1649. S. blef då tygmästare och ingenjör
äfven i Ingerman-land och Kexholms län, adlades
1651 (han hette förut M u h l m a n) och blef
1657 med bibehållande af ingenjörsbefattningen
öfverstelöjtnant af artilleriet samt kallades
1658 till armén på Själland. Utom förbättrandet af
Riga stadsverk utförde S. åtskilliga andra större
fortifikationsarbeten, såsom fullföljandet af
Narvas nya befästningar och retranchementet kring
denna stads hakel-verk, iståndsättandet af Kexholm,
Ivangorod och Nöteborg, byggandet af pentagonen
vid Nyen och Viborgs försättande i försvarsstånd,
hvarjämte han uppgjorde desseiner till befästandet
af Kexholms stad, Nyen och Vask-Narva samt ett
förslag till Narvaflodens ledande kring Ivangorod.
L. Wrson M.
Seume [söjme], Johann Gottfried, tysk författare,
f. 1763 nära Weissenfels, där hans fader var bonde,
d. 1810 i Teplitz, studerade teologi i Leipzig,
men blef på en färd till Paris 1781 gripen af
hessiska värfvare och förd till Amerika, där han
tjänstgjorde som soldat i Canada. Stadd på hemvägen,
togs han af preussiska värfvare och fördes som
simpel soldat till Emden, hvarifrån han efter någon
tid friköptes. Efter att ha tagit magistergraden
i Leipzig blef han 1792 sekreterare hos ryske
generalen Igelström och 1793 löjtnant i rysk
tjänst. Under de senare åren af sitt lif företog
han långa resor, äfven i Sverige. Hans skrifter
utmärkas för manlig, men ensidig uppfattning. De
mest bekanta äro Gedichte (1801), Spa-ziergang nach
Syrakus (1802) och Mein sommer im jahre 1805 (1805),
sorgespelet Miltiades (1808) samt en själfbiografi,
fortsatt af Clodius (1813). Samt-liche werke
utkommo 18b6 i 12 bd (flera uppl.). Se biogr,
af Planer och Reissmann (2:a uppl. 1904).
(R-n B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
