221 Se upp-Seward 222 Se upp 1. Stoppa upp för ankaret, sjöv., säges ett fartyg göra, då ankaret gripit fast i bottnen och kättingen sträckt ut sig, så att fartyget ligger fast och efter ankring upphört att röra sig akter öfver (bakåt). &. N-* Seurat [söra'], Georges, fransk målare, f. 1859 i Paris, d. 1891, debuterade på salongen 1883 med ett porträtt i svartkrita, väckte uppmärksamhet året därefter på en privat utställning med en stor friluftsstudie, De badande, och ännu mera 1886 genom "La grande Jätte" ("den stora bassängen", en solig bild från Versailles' park med vattenkonsterna i gång). Här hade S. med mycken djärfhet sökt en stark koloristisk verkan medelst oblandade, rena färger. Han blef upp-hofsman till ny impressionismen (se Impressionism). Sina teorier genomförde han ytterligare i en mängd landskap från Seines och Engelska kanalens stränder och genom interiörer och figurmålningar som Cachuca (1890, ytterst karakteriserande såväl i sin dristiga och humoristiska stilisering som i sin skrattande färgskala, där blått, rödt och gult dominera i ett prickadt behandlingssätt) och Cirkus (1891). S. står dock högst i sina arbeten i svart och hvitt. Han lämnade efter sig flera hundra teckningar. G-g N. Seurre [sörr], franska skulptörer. 1. Bernard Gabriel S., f. 1795 i Paris, d. 1867, var elev af Cartellier. Bland hans många arbeten äro Badande flicka (1824, Stora Trianon), La Fontaine (Versailles) och Moliére (hufvudfigur i Moliéres monument vid Rue de Richelieu, 1842). - 2. Émile S., den föregåendes broder, f. 1798, d. 1858, utförde den staty af Napoleon I i uniform, som 1833 uppställdes på Vendömekolonnen och som 1865 blef utbytt mot en Napoleon i romersk im-peratorsdräkt. Den af S. utförda statyn har nu sin plats i Invalidhotellet. 1-2. G-g N. SéiTthes (grek. Ssvti-rig). Se O d r y s e r. Sevalla, socken i Västmanlands län, Ytter-tjurbo härad. 3,8i5 har. 645 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i Västerås stift, Sala kontrakt. Sewan [sewä'n] 1. Aliganj-Sewan, stad i brittisk-indiska prov. Bihar and Orissa, distriktet Saran, vid järnvägen Patna-Gorakhpur. 13,300 inv. (1901). J. F. N. Sewanee [siwånlr 1. soåni], by i södra delen af nordamerikanska staten Tennessee, 25 km. ö. om Winchester, säte för ett protestantiskt-episkopalt universitet, kalladt University of the south, som öppnades 1869. Sevanga', insjö. Se Gök t j a. Seward [siö'od], William Henry, nordamerikansk statsman, f. 16 maj 1801 i Florida, staten New York, d. 10 okt- 1872 i Auburn, staten New York, blef 1822 advokat och var från 1823 verksam som sådan i Auburn, slöt sig i politiken först till anti-frimurarepartiet (se d. o.) och blef 1830 som dess kandidat vald till statssenator. Från 1834 tillhörde han whigpartiet, var s. å. dess guvernörskandidat och jan. 1839-jan. 1843 guvernör i staten New York. 1849 invaldes han i unionssenaten. S. hade som advokat ofta tagit sig an förrymda slafvars sak, och han blef tidigt inom det i slaftrågan oeniga whigpartiet den främste förkämpen för negerslafveriets afskaffande. Oerhördt uppseende inom hela unionen väckte 1850 ; S:s förklaring (11 mars) under den stora debatten om Clays kompromiss, att "en högre lag än författningen" reglerade frågan om slafveriets vara eller icke vara inom territorierna. Sydstatsdemokraterna sågo däri ett hot om inbördeskrig, men S. sökte visa, att slaf-emancipationen visserligen var oundviklig, men kunde komma till stånd endast med "lagliga, författningsenliga och fredliga medel". Han bekämpade 1854 energiskt Kansas-Nebra-ska-billen (se d. o.) och gjorde i ett tal i Ro-chester okt 1858 det historiska uttalandet om en "obetvinglig konflikt" ("irrepressibie conflict") mellan motsatta krafter, innebärande, att "Förenta staterna förr eller senare måste och skola bli antingen en helt slafhållande eller en helt det fria arbetet hyllande nation", en tanke, som i juni s. å. uttalats af Lincoln under dennes kampanj i Illinois mot medelvägspolitikern St. Douglas (jfr Lincoln, sp. 568) Då det republikanska partiet 1860 skulle utse presidentkandidat, fick S., som utan gensägelse var partiets mest framskjutne ledare, af valtaktiska skäl slå tillbaka för den vida mindre kände Lincoln, hvilken emellertid vid sitt ämbetstillträde (mars 1861) utnämnde S. till statssekreterare. S. hoppades först, att man genom upp-skof och smärre eftergifter skulle kunna undvika inbördeskriget, och tillrådde i detta syfte uppgif-vande af Fort Sumter, men fick därvid ej presidenten och kabinettet med sig. Han framlade då (l april) en äfventyrlig plan om att söka afleda inbördeskriget genom att förklara krig mot flera europeiska makter (Spanien, Ryssland, England, Frankrike), hvarvid han själf såsom politiskt erfarnare än presidenten skulle med utsträckt befogenhet leda företaget. Lincoln lade helt lugnt detta vilda hugskott till handlingarna, och S., som småningom fick upp ögonen för Lincolns öfverlägsna statsmannabegåfning, blef sedan under hela inbördeskriget dennes lojale och skicklige medhjälpare utan nya försök att spela mentor. Han häfdade energiskt Monroedoktrinen (se d. o.) mot Frankrike i den mexikanska frågan och Förenta staternas skadeståndsrätt mot England i Alabamafrågan samt motsatte sig med fasthet alla europeiska försök till inblandning i inbördeskriget. Samma kväll Lincoln mördades (14 april 1865) blef S. i sitt hem utsatt för ett mordförsök af en bland de samman» svurne. Han blef illa knifskuren, men räddades af sin tillskyndande son Frederick W7 i 11 i a m S. (f. 1830, 1861-69 och 1877-81 biträdande statssekreterare, faderns lefnadstecknare), som öfvermannade attentatsmannen. S:s hustru afled kort därefter af den nervchock hon erhöll vid öfverfallet, och S. själf led länge af dess följder. Han kvarstod som statssekreterare under Andrew Johnsons presidentskap (till mars 1869) och afslöt 1867 med Ryssland fördraget om köpet af Alaska. På senatens motstånd strandade däremot de af ho-