249 Seymour 250 att domen gick i verkställighet. Jfr sir J. Maclean, "Life of sir Thomas S.' (1869). 3. J a n e (J o h a n n a) S., de föregåendes syster drottning af England, f. omkr. 1509, d. 24 okt. 1537, var hofdam först hos Henrik VIILs första gemål, Katarina af Aragonien, sedan hos hans andra gemål, Anna Boleyn, och fann 1535 behag inför den ständigt äl-skogskranke monarken. Hon tillbakavisade emellertid alla hans närmanden, så länge han ej kunde lofva henne äktenskap, och konungen Jane Seymour. Efter målning anordnade då en rät-af H. Hoibein d. y. tegang för äkten- skapsbrott mot Anna Boleyn. 20 maj 1536, dagen efter Anna Boleyns afrättning, trolofvades Jane S. med konungen; giftermålet egde rum 30 maj. Hon födde 12 okt. 1537 konungen en son (sedermera Edvard VI) och afled 12 dagar senare i barnsängsfeber. Hon skildras som enkel och välvillig och var som drottning ganska af hållen vid hofvet. 4. EdwardS., earl of Hertford, son till S. l, f. omkr. 1539, d. 1621, uppfostrades tillsammans med sin kusin prins Edvard (sedermera Edvard VI) och fick efter dennes tronbestigning 1547 titeln earl af Hertford. I samband med faderns afrättning miste S. 1552 både titel och arfgods, men återfick dem af drottning Elisabet 1559. Han ingick 1560 hemligt äktenskap med lady Catherine Grey (se G r e y 6), hvilken som dotterdotters dotter till Henrik VII var tronföljdsberättigad närmast efter Elisabet och Maria Stuart. Då drottning Elisabet fick kännedom om äktenskapet, lät hon insätta de unga tu i Tower (1561) och förklara deras äktenskap ogiltigt. Fullständigt frigifven blef S. först efter hustruns död 1568, och han lefde sedan i tillbakadragenhet till Jakob I:s tronbestigning, då han erhöll en hofcharge och (1605) sändes som ambassadör till Bruxelles. - Hans son Edward S., lord Beauchamp (f. 1561 i Tower, d. 1612), lyckades aldrig bli formligen erkänd som legitim, men bar dock titeln lord Beauchamp, och många sågo i honom den rätte tronarfvingen efter Elisabet. 5. William S., 1621 earl och sedan 1640 markis af Hertford, 1660 upphöjd till hertig af Somerset, son till den ofvan under S. 4 omnämnde Edward S., lord Beauchamp, f. 1588, d. 1660, gifte sig 1610 mot Jakob I:s förbud i hemlighet med Arabella Stuart, hvilken som dotterdotters sondotter till Henrik VII hade starka tronföljdsanspråk. S. insattes s. å., då äktenskapet blef bekant, i Tower och öfverenskom med den likaledes fängslade Arabella 1611 om att fly till utlandet. S. lyckades komma öfver till Ostende, men Arabella upptäcktes och togs ånyo till fånga (på ett fartyg i Kanalen). S. vistades i Frankrike till Arabellas död 1616, då han fick tillåtelse att återvända hem. Karl I upphöjde honom 1640 till markis af Hert- ford och gjorde honom 1641 till guvernör för prinsen af Wales. Han kämpade tappert på kungliga sidan under inbördeskriget och belönades vid restaurationen 1660 för sin trohet med hertigtitel af Somerset. Om hans giftermål med Arabella Stuart se E. T. Bradley, "The lif e and letters of Arabella Stuart" (1889). 6. Sir George Hamilton S., diplomat, f. 1797, d. 1880, tillhörde släktgrenen Seymour-C o n w a y (se släkt- öfversikten), ingick 1817 på diplomatbanan och var 1822 privatsekreterare åt lord Cast-lereagh, blef 1830 mi-r.isterresident i Florens, 1836 envoyé i Bruxelles och 1846 i Lissabon samt var från 1851 till Krimkrigets utbrott 1854 brittisk envoyé i Petersburg. Det var i ett samtal med honom på en nyårsfest i Vinterpalatset 1853, som Nikolaus I talade om Turkiet som "den sjuke mannen" och framkastade sitt projekt om delning af det turkiska väldet. S. replikerade, att "den sjuke mannens" vänrer snarare borde söka bota honom än skynda att uppdela kvarlåtenskapen. 1855-58 var S. brittiskt sändebud i Wien. 7. Frederick Beauchamp Paget S., baron Ale est er, amiral, f. 12 april 1821, d. 30 mars 1895, tillhörde släktgrenen Seymour-C o n w a y (se släkt- öf versikten), ingick 1834 i flottans tjänst, deltog 1852-53 i kriget mot Burma och förde under Krimkriget (1854-56) befäl på ett flytande batteri på Svarta hafvet, anförde 1860-61 marinbrigaden under maorikriget på Nya Zeeland och utnämndes 1870 till konteramiral. Han var 1872- 74 amiralitetslord, blef 1876 vice amiral och erhöll 1877 knightvärdighet. 1880-83 var S. befälhafvare för brittiska Medelhafsflottan, ledde 1880 den internationella flottdemonstrationen mot Monte-negro framför Dulcigno, blef i maj 1882 amiral och bombarderade 11-13 juli s. å. Alexandria, intog forten och ledde besättandet af staden. Till belöning för sina förtjänster under operationerna mot Egypten erhöll S. s. å. peersvärdighet (som baron Alcester) och en nationalgåfva på 25,000 pd. st. Han var ånyo amiralitetslord 1883-85 och drog sig 1886 tillbaka ur _aktiv tjänst. 1-7. V. S--. Seymour [s^möV], Hor a tio, nordamerikansk politiker, f. 31 maj 1810 i Pompey hill, staten New York, d. 12 febr. 1886 i Utica, staten New York, blef 1842 medlem af sin hemstats assembly och var 1845 dennas talman, valdes 1852 som demokraternas kandidat till staten New Yorks gu-