Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seymour ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Seymour-Haden-Sfinx
252
vernör, men föll igenom vid guvernörsvalet 1854, enär
han inlagt sitt veto mot en af statsrepresentationen
antagen enligt S:s åsikt författnings-stridig lag om
förbud mot försäljning af rusdrycker. S. sökte 1861 i
det längsta arbeta för försoning mellan nordstater och
sydstater. Då inbördeskriget utbrutit, ställde han sig
emellertid lojalt på unionsregeringens sida. 1863-65
var han ånyo guvernör i New York och ansågs då ha
upp-trädt alltför eftergifve* vid de oroligheter lagen
om soldatutskrifning 1863 framkallade där. Han föll
därför igenom vid guvernörsvalet 1864, men uppställdes
1868 af demokraterna som presidentkandidat mot general
Grant. Vid valet erhöll S. blott 80 elektorsröster
mot 214 för Grant, och han drog sig då tillbaka
från det politiska lifvet Hans politiska tal finnas
samlade i den till presidentvalskampanjen 1868
utgifna skriften "The public record of Horatio S.".
V. S-er.
Seymour-Haden [si^möa héYdn], engelsk etsare. Se H
a de n.
Seyn [sejn], Frans Albert Aleksandro-vitj,
rysk ämbetsman, f. 1862, höll 1899 som kapten i
generalstaben föredrag om finska militärfrågan,
vardt 1900 direktor för generalguvernörs-kansliet
i Helsingfors och understödde Bobrikov (se denne) i
arbetet på att förryska Finland, bl. a. som ledare af
den politiska polisen. 1905 flyttades han som guvernör
till Grodno, men återkom 1907 till Helsingfors
som adjoint åt generalguvernören och efterträdde
i nov. 1909 den i Ryssland som alltför efterlåten
betecknade generalguvernören i Finland Böckmann.
Seyne-sur-mer [sänsyrmär], La, stad i franska
dep. Var (Provence), vid Toulonviken, 5 km. s. v. om
Toulon och vid Medelhafsbanan. 15,309 inv. (1911;
som kommun 22,093). Stora skeppsvarf, äfven för
pansarskepp, tillverkning af under-vattenskablar,
ångpannor m. m.; fiske, ostronodling.
J. F. N.
Sézanne [sesa’n], stad i franska dep. Marne
(Champagne), vid östbanan. 4,518
inv. (1901). College. Tillverkning af
porslin, optiska glas. Vinodling. S. var
i äldre tider en stark fästning.
J. F. N.
Sezze [se’ttse], S. Rom a n o, stad i italienska
prov. Rom, på sluttningen af Monti Lepini och
vid järnvägen Rom-Terracina. 12,530 inv. (1911) i
hela kommunen. Biskopssäte med gotisk katedral och
prästseminarium. Biskopsstiftet S. är sedan 1217
förenadt med Terracina. S. är det forna Setia,
volskernas stad, som 382 f. Kr. blef romersk
koloni. Ruiner från romerska tiden. J-
F. N.
sf. (s f z.), mus., förk. för it. sforzato (se d. o.).
Sfacelinsyra (af grek. sfa’kelos, brand) och
Sfacelotoxin. Se M j ö l d r y g a, sp. 726.
Sfagia. Se Sfakteria.
SfaiYisis, grek., bollspel (se d. o., sp. 1015).
Sfakiöter. Se Kreta, sp. 1257, fig. 3, och sp. 1261.
Sfaks (arab. Asfakis 1. Safakis], stad i franska
skyddsstaten Tunisien, vid Gabesviken midtemot
Kerkenaöarna. Omkr. 50,000 inv., hvaraf omkr. 3,000
européer eller judar. S. består af en högt belägen,
med murar omgifven muhammedansk stad, där kasba,
hufvudmoskén samt skolor och sjukhus ligga, en lägre
liggande judisk stadsdel, äfven den
omgifven af murar, och slutligen det europeiska
1. franska kvarteret med regelbundna gator och vackra
hus. S. var förr utgångspunkt för karavanerna till
Central-Af rika, men dess inhandel sträcker sig nu ej
längre än till fosfatlagren bortom Gafsa, dit järnväg
byggts. Med Susa har det regelbunden förbindelse
medelst ångbåtar och motorvagnar. Olivolja pressas,
och fiskena äro betydande, särskildt af svamp och
octopus (export till Grekland). Stadens välstånd
hvilar på export af fosfat, espartogräs, olja,
mandlar, pistacier, svamp, ull etc. S. hade förr
endast en öppen redd, men 1900 fullbordades en hamn
med ett 2 km. långt inlopp, som gör fartygen oberoende
af tidvattnet, hvilket i Gabesviken, ovanligt
för Medelhafvet, varierar med l,5 m. Omgifningen
drifver stor odling af sydfrukter. S. är en romersk
anläggning, Taphrura, Taparura, hvaraf endast jordfynd
påträffats. Staden bombarderades 1881 af fransmännen
under Garnault och stormades 16 juli. J- F. N.
Sfakteria (grek. ScpaxxrjQia 1. 2cpaylat
lat. Sphagia), liten klippö vid inloppet till
Pylosviken, utanför staden Navarino på västra kusten
af Pelo-pcnnesos, är historiskt märkligt genom
atenarnas där vunna seger öfver spartanerna. Dessa
hade under peloponnesiska kriget besatt S. (425
f. Kr.), men efter långvarig belägring måste de ge sig
åt atenarna under Kleon (se d. o.) och 292 spar-tiater
fördes som krigsfångar till Aten. A. M. A.
Sfalerit, miner. Se Elände.
Sfen, miner. Se T i t a n.
Sfenoid, miner., kem., fys. Se K ris t a Högra f i,
sp. 1336.
Sfinkter (grek. sfinkter, lat. sphincter), anat.,
sammandragande (snörp-)muskel. Sådana muskler,
med ringformigt trådförlopp, omsluta vissa
kropps-öppningar. De äro belägna i kanten af det
öppningen omgifvande hudvecket, och vid sammandragning
hopsnörpa de detta. Så är förhållandet vid ögonen
(ögonlocken), munnen, anus och på visst sätt med
ingången till moderslidan. Om sphi’ncter pylori
se Mage, sp. 457. Om sphincteres, rynk-muskler,
se Hudmuskler. G. v. D.*
Sfinx (grek. 2<piy£, i beot. dial. #/£), grekiskt
namn på åtskilliga i Egypten förekommande, mer eller
mindre kolossala, i granit, porfyr eller mindre hårda
stenslag huggna konstverk, vanligen framställda under
form af en liggande lejonkropp med människohufvud (se
bild å pl. I till art. B i l d-huggarkonst). Sfinxen
framställer solguden Horus och hans synlige
representant på jorden, konungen, och är därför, med
ytterst få undantag, manlig. Sfinxerna förekomma i
regel parvis. Stundom bilda de mycket långa alléer,
som leda till en tempelport, och stundom, såsom i
Tebe, sammanbinda de helgedomar med hvarandra. Mest
känd är sfinxen vid Gise, som är uthuggen i den
lefvande klippan, hvilken här och där, då sådant fanns
be-höfligt, kompletterades medelst murverk. Denna
sfinx (se fig. 3 å pl. II till art. Egypten och jfr
här vidstående fig. 1) har gigantiska dimensioner,
dess höjd är 20 m., örats läns:d l,so m.; näsans 1,7g
m.; munnen är 2,32 m. bred. Ansiktets största bredd
är 4,15 m. Sfinxens ålder går tillbaka längre i tiden
än någon annan egyptisk finx, måhända till tiden före
Cheops, den största Gise-pyramidens grundläggare. Den
egyptiska sfinxen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
