253 Sfinx-Sforza 254 ställes stundom med hökhufvud, stundom äfven under formen af en liggande vädur, s. k. k r i o s-f i n x. (Om de assyriska "lejon"- och "tjursfinxer-na" (keruberna) som tempel- och palatsväktare se Assy r i en, sp. 265, och två bilder å första illustrationssidan.) - Den grekiska sfinxen icke kunde lösa dess gåta: "Hvad heter den varelse, som går dels på fyra, dels på två och dels på tre fötter?" Oidipus (se d. o.) lyckades ge den rätta lösningen: "Människan", som i sin späda barndom kryper på alla fyra, som vuxen går på två ben och i ålderdomen stöder sig på en staf. Detta Fig. 1. Stora sfinxen vid Gise, sådan den afbildats på Thotmes IV:s sfinxstele, uppställd i det lilla templet mellan sfinxens ben. Fig. 2. Sfinx på en fenicisk-assyrisk bronsskål från Nimrud (9:e årh. f. Kr.). Fig. 3. Sfinx som dödsgudinna, bortröfvande en man, grekisk terrakottarelief från Tenos. härstammar efter all sannolikhet från Egypten, men har rönt betydligt inflytande äfven från Babylon och Fenicien (jfr fig. 2). Den uppträder både hos skalderna och i den bildande konsten under ganska växlande gestalter. Dock synes man städse ha föreställt sig den som ett kvinnligt väsen och bevingad, i motsats mot den egyptiska, från hvilken den skiljer sig äfven däruti, att den till sitt skaplynne är ond, hvaremot den egyptiska betraktas som en välgörande makt. Vanligen fram-ställes den med kvinnohufvud, lejonkropp och fågelvingar (fig. 3 o 4), stundom i förening med drak-stjärt. Ryktbar var i synnerhet den i Oidipussagan förekommande tebanska sfinxen, som höll till på en brant klippa och därifrån nedstörtade enhvar, som Fig. 4. Hellenistisk sfinx af mera förföriskt vacker typ, brons från Pompeji. ämne är af grefve G. von Rosen behandladt i en oljemålning, som finnes i Stockholms Nationalmuseum och har till underskrift det grekiska ordet ainigma ("gåta"). Mellan sfinxen och sirenerna (se d. o.) finnas vissa beröringspunkter, och likasom dessa återfinnes den ofta på forngrekiska grafmonu-ment. Jfr Ilberg, "Die sphinx in der griechischen kunst und sage" (1896). - Numera betecknar sfinx en gåtlik, outforsklig person. K- P- (A. M. A.) Sfinx, pseudonym för norska författarinnan E. Sch jöd_t (se d. o. 2). Sfondräti, Niccolö, kardinal, sedermera påfve. Se Gregorius XIV. S-formen, konsth. Se S, sp. 232. Sforza [sfå'rtsa], it., "den starke", italiensk