255 Sforzando-Sfygmanometer 256 släkt, hvars medlemmar under 1400- och 1500-talen voro hertigar af Milano. 1. Muzio A 11 e n d o l o, ättens stamfader, f. 1369 af bondsläkt från Cotignola i Romagna, bildade af sina närmaste släktingar sitt första kompani. Som en äkta condottiere tjänade han i olika makters sold, såsom Perugias, Florens', Ferraras och Kyrkostatens. Ständigt ökades de trupper han befallde öfver. Hans makt öfver soldaterna berodde på hans egen tapperhet. Sitt tillnamn S. erhöll han för sin kraft. För sin stora familj visade S. stark tillgifvenhet. På väg att undsätta Aquila drunknade han 1424 som konnetabel i Neapels tjänst. 2. Francesco S., den föregåendes son, f. 1401, d. 1466, skaffade sig i likhet med fadern stort anseende som condottiere. Han tjänade till en början i Neapels sold, trädde sedan i hertig Filip Maria Viscontis af Milano tjänst, som visste binda honom med löftet om giftermål med sin oäkta dotter Bianca Maria. Detta löfte infriades först 1441, sedan S. 1439- 40 tjänstgjort som fältherre för en mot Milano riktad liga, men blifvit i grund besegrad, då han plötsligt räddades af Yisconti. Fruktande, att S:s makt skulle bli för stor, lyckades hertigen mot hans välde i Markerna bilda en koalition; men när denna segrade, trädde hertigen till hans hjälp. Efter hertigens död 1447 förklarade Milano sig för republik, och i dess tjänst trädde S. som fältherre i krig mot Yenezia. Milanos försök att efter S:s seger betala honom som en vanlig condottiere ledde till, att denne eröfrade Milano och tilltvang sig 1450 makten som Yiscontiernas arfvinge. Hans ställning som hertig bestreds af såväl kejsar Fredrik III och Frankrike som af Yenezia. Genom freden i Lodi 1454 måste Yenezia erkänna hans välde. Från 1454 lefde den forne condottieren i fred; hans syfte var ej att utvidga sina besittningar, utan att befästa dem. Genom förbund med Yenezia, Florens och Neapel bibehölls fred inom Italien. S. var den ende af Italiens många con-dottieri, som ej blott kunde grundlägga en stat, utan skapa en för sin ätt varaktig maktställning. Se Rubieri, "F. S." (2 bd, 1879), och Semerau, "Die Condottieri" (1909). 3. Galeazzo Maria S., den föregåendes son, hertig af Milano, f. 1444, gjorde sig känd för vältalighet och blef beryktad för grym styrelse och utsväfningar. Han föll offer för en sammansvärjning 1476 af några för antiken svärmande mila-neser. 4. Giovanni Galeazzo S., den föregåendes son, hertig af Milano, f. 1469, undanträngdes 1481 af sin farbroder Lodovico och dog troligen af gift 1494. 5. B o n a S., den föregåendes dotter, f. 1493, d. 1557, förmäldes 1518 med konung Sigismund I af Polen. Deras dotter Katarina Jagellonica blef förmäld med konung Johan III af Sverige. Genom sin gemål hade Johan III intressen att bevaka i drottning Bonas rika arf. 6. Lodovico S., kallad il M o r o, broder till S. 3, hertig af Milano, f. 1451, bemäktigade sig 1481 styrelsen under brorsonens minderårighet, därtill drifven af sin gemål, den härsklystna Beatrice d'Este. S var en för sin tid typisk furste; han besatt stor kraft vid fullföljande af sina mål och var fullkomligt obekymrad om de medel han därvid använde. Om sin maktställning inom Italien hyste S. utomordentligt hög tanke; han betraktade sig som dess egentlige härskare, ett anpsråk, som han dock på intet sätt kunde genomföra. Mot Neapels af S. fruktade anfall räknade han 1494 franske konungen Karl YIII som bundsförvant. S. förband sig med kejsar Maximilian och mottog dennes investitur på Milano. I den stora koalition, som 1495 bildades mot Karl YIII, deltog S. för att kunna försvara sitt land mot de anspråk, hvilka Ludvig af Orleans som ättling af huset Yisconti kunde framställa. Af fransmännen fördref s S. 1499 från sitt hertigdöme och fördes som fånge till Frankrike, där han afled 1508. S:s inrikespolitik var för Milano lycklig; mot slutet af hans regering stegrades dock skatterna för högt. Hofvet i Milano var Europas mest glänsande. Där samlades vetenskapsmän och konstnärer, bland andra Lionardo da Yinci, och S. var själf klassiskt bildad. Den af honom stiftade akademien hade för sin tillkomst att tacka S:s behof af umgänge med högt bildade personer. - Litt.: Pélissier, "Louis XII et Lodovico Sforza" (1896), och M. Yaleri, "La corte di Lodovico il Moro" (1913). 7. Massimiliano S., den föregåendes son, f. 1490, d. 1530, insattes af "heliga ligan" 1512 som hertig i Milano. Stadens egentliga herrar under S:s regeringstid voro de schweiziska trupperna. 1515 måste han mot ett årligt underhåll afstå sitt område till Frans I af Frankrike. 8. Francesco S., den föregåendes broder, f. 1492, d. 1535, blef hertig af Milano vid fransmännens fördrifvande 1522, deltog i den italienska ligan mot kejsar Karl Y och tvangs af denne att mottaga hertigdömet som län 1529. Yid hans död utslocknade ätten på manslinjen, och hertigdömet tillföll Karl Y. Se Burckhardt, "Cultur der renaissance" (1860), och Julia Ady, "A history of Milan under the Sforza 1450-1535" (1908). 1-8. (E. N-nn.) Sforzando [sfårtsa'ndå], it., mus. SeSforzato. Sforzato [sfårtsätå], mindre ofta Sforzando, it., mus. (förk. s/, s/z), kraftigt, markeradt, med eftertryck (på den ton eller det ackord, där beteckningen står). Jfr Forzato och F z. Sfragistlk (af grek. sfragifs, sigill), sigillkunskap. Se Sigill. _Jfr Dip lomat i k. Sfygmanometer (af grek. sjygmo!s, puls). Se Riva-Rocci, S.