Sfygmograf (af grek. sfygmo's, puls, och gra'fein, skrifva), "pulsskrifvare", ett instrument, som registrerar pulsslagen ocn hvars kurva benämnes sfygmogram, pulskurva. Principen för instrumentet framgår af fig. En pelott (rund platta) tryckes af en fjäder mot huden öfver den artär, hvars puls skall registreras (uppskrifvas). Trycket, som kan regleras med en skruf, motverkar blodtrycket inuti artären. Artärväggen blir sålunda till en viss grad "aflastad" på det område, där pelotten ligger an. De af pulsvågen betingade växlingarna af blodtrycket öfverföras på fjädern, hvars rörelser i sin ordning öfverföras på en skrifarm. Fig. återger närmast en af E. J. Marey (se denne) 1860 konstruerad apparat. Principen har på mångfaldigt sätt varierats i senare konstruktioner. I den s. k. transmissionssfygmografen öfverföres pelottens rörelse på en luftkapsel (mottagningskapsel), som genom luftledning stått i förbindelse med en skrifkapsel. Pelotten kan utbytas mot en vätskefylld gummiblåsa, som smyger sig efter den kroppsdel, å hvilken den anbringas, och medger en likformig "aflastning" af ett jämförelsevis stort parti af artärväggen. Jfr Puls, sp. 579. - Sfygmografi, registrering af pulsslagen. J. E. J-n. Sfygmogram, pulskurva (se Sfygmograf). Jfr Kardiogram. Sfygmologi (af grek. sfygmo's, puls, och lo'gos, lära), läran om pulsen. Se Puls. Sfygmometer (af grek. sfygmo's, puls, och me'tron, mått), pulsmätare. Sfygmoskop [-skåp; af grek. sfygmo's, puls, och skopei'n, undersöka], apparat för undersökning af pulsen. sfz, mus., förkortning för sforzando, sforzato (se d. o.). Sfär (grek. sfai'ra), Klot, mat., kallas en solid figur, som begränsas af en buktig yta (en s. k. sfärisk yta l. klotyta), hvars alla punkter äro på lika stort afstånd från en gifven punkt, sfärens medelpunkt. Afståndet från medelpunkten till en punkt på ytan kallas sfärens radie, och dubbla radien kallas diameter. Sfären kan anses uppkomma genom en halfcirkels rotation kring sin diameter. Afskärningen mellan ett plan och den sfäriska ytan är alltid en cirkellinje; går planet genom medelpunkten, får cirkellinjen namn af storcirkellinje l. storcirkel. Alla storcirklar äro lika stora. Ett genom medelpunkten gående plan delar sfären i två kongruenta delar, som kallas halfklot l. hemisfärer. - Tangentplan i en gifven punkt kallas ett plan, som i denna punkt drages vinkelrätt mot den till punkten hörande radien; tangentplanet träffar den sfäriska ytan i en enda punkt. - Två sfärer förhålla sig som kuberna och två sfäriska ytor som kvadraterna på radierna. Om radien kallas r, är sfärens volym 4/3 pi r3 och den sfäriska ytans arealinnehåll 4 pi r2. - Sfärisk, hörande till en sfär eller en sfärisk yta, klotformig, klotrund, kulformig. - Sfärisk aberration. Se Lins, sp. 724. - Sfärisk astronomi. Se Astronomi. - Sfäriska koordinater. Se Koordinater. - Sfärisk lins. Se Lins 1. - Sfärisk pendel. Se Pendel. - Sfärisk l. Stereografisk projektion. Se Kristallografi, sp. 1340, fig. 30. - Sfärisk punkt. Se Nafvelpunkt. - Sfärisk spegel. Se Spegel. - Sfäriska medelpunkter eller poler till en cirkel på en sfärisk yta kallas de punkter på ytan, som äro på lika stort afstånd från alla cirkelns punkter. Dessa medelpunkter äro de punkter, där en mot cirkelns plan vinkelrät diameter till sfären träffar den sfäriska ytan. - Sfärisk zon (klotskifva), den del af en sfär, som begränsas af sfärens yta och två parallella skärande plan; den buktiga gränsytan till en sfärisk zon kallas också sfärisk zon (klotbälte). - Sfärisk sektor kallas den del af en sfär, som består af ett sfäriskt segment och en på dess bas stående kon, hvars spets sammanfaller med medelpunkten. - Sfärisk triangel, en trehörning, som begränsas af tre storcirkelbågar; vinkeln mellan två sådana bågar kallas sfärisk vinkel. På samma sätt förstås med sfärisk polygon en månghörning, som begränsas af flera än tre storcirkelbågar. - Sfärisk pyramid kallas en solid figur, som begränsas af en sfärisk polygon och de plan, i hvilka polygonens storcirkelbågar ligga. - Sfärisk trigonometri. Se Trigonometri. - Sfäriskt segment, den del af en sfär, som begränsas af sfärens yta och ett godtyckligt skärande plan; den buktiga gränsytan till ett sfäriskt segment kallas sfärisk kalott. Sfärernas harmoni l. Sfärernas musik kallades af filosofen Pythagoras det för dödliga varelser oförnimbara ljud, som troddes uppkomma, när planeterna rörde sig kring jorden. Sfärobakterier l. Sferobakterier (af grek. sfai'ra, klot), Klotformiga bakterier, Kocker. Se Bakteriologi, sp. 708. Sfäroblaster (af grek. sfai'ra, klot), bot. Se Enation. Sfäroid (af grek. sfai'ra, klot, och ei'dos, utseende). Se Ellipsoid. Sfäroidal (se Sfäroid), klotformig. - Sfäroidalt tillstånd kallas inom fysiken ett först af Leidenfrost iakttaget tillstånd, som åtskilliga vätskor (vatten, alkohol, eter, svafvelsyra m. fl.) antaga vid beröring med andra kroppar (metaller, glas, porslin m. fl.), om dessa äro upphettade till en viss temperatur. Om t. ex. en vattendroppe får falla på en starkt upphettad metallyta, utbreder den sig icke öfver ytan, såsom förhållandet är vid mindre höga temperaturer, utan bibehåller droppformen och kvarligger på ytan, utan att öfvergå till kokning, endast ganska långsamt aftagande i volym genom en småningom skeende afdunstning, hvarvid den visar en egendomlig, darrande och hoppande rörelse. Detta s. k. sfäroidala tillstånd, som först närmare undersöktes af Leidenfrost och som också ofta betecknas som Leidenfrostska fenomenet l. Leidenfrostska försöket, bibehåller vattnet dock