285 Shelburne-Shelley 286 vicepresident i handelsministeriet och blef 1846 i lord J. Russeils ministär direktör för myntväsendet samt 1850 sändebud i Florens. I sin ungdom skref S. flera med framgång uppförda teaterpjäser (Adelaide 1814, The aposlate 1817, Bellamira or the fall of Tunis 1818 m. fl.). Hans Speeches utgåfvos 1845 af Th. Mc Nevin. Jfr W. T. M'Cul-lagh, "Memoirs of R. L. S." (2 bd, 1855). Shelburne [je'lbän], lord. Se F i t z m a u r i c e, W. P. Shelbyville [je;lbivil], flera orter i Nord-Amerikas förenta stater. 1. Stad i staten Indiana vid Blue river. 9,500 inv. (1910). Möbeltillverkning. Handel med boskap och spannmål. - 2. Stad i staten Illinois, vid Kaskaskia river. 3,590 inv. (1910). Stenkolsgrufvor, tillverkning af landtbruks-redskap. - 3. Stad i staten Kentucky. 3,412 inv. (1910). Tobaks-och spannmålshandel, l-3. J-F. N. Sheldon [je'ldn], en från England till Sverige inflyttad släkt, som innehar ett af de mest framstående rummen i det svenska skeppsbyggeriets historia. Den härstammar från Francis S., som jämte sina bröder Gilbert, slutligen ärkebiskop af Canterbury, och Josef, lord mayor i London, sökte befria Karl I ur fängelset, nödgades lämna England och 1655 ankom till Sverige. Han antogs s. å. till skeppsbyggmästare för örlogsflottan och byggde åtskilliga örlogsfartyg, men återvände 1685 till England, då han ej fick ut någon ersättning för hvad han förskjutit till flottans fartygs-byggnader. Han efterlämnade två söner, Francis (d. 1692) och Charles (se S. 1), hvilka efter hvarandra blefvo skeppsbyggmästare. Den senares sonson Francis (se S. 3) adlades 1817 med namnet af S., hann ej introduceras och slöt själf sin ätt. 1. Charles S., f. 1655, d. 1739 i Karlskrona, blef 1692 efter sin broder Francis skeppsbyggmästare för örlogsflottan och byggde för dennas räkning icke mindre än 59 fartyg. Med honom tog det svenska skeppsbyggeriet så stora steg framåt, att man ej vidare behöfde införskrifva utländska skeppsbyggare. S. utförde f. ö. äfven andra byggnadsarbeten. Hans mekaniska snille röjde sis; på ett glänsande sätt i den 1724 fullbordade anläggningen af den stora skeppsdockan på Lindholmen i Karlskrona, "världens åttonde underverk", som den kallades. 2. Gilbert S., den föregåendes son, f. 21 jan. 1710 i Karlskrona, d. där 20 april 1794, tog 1732 skeppsbygreri-examen och utnämndes 1733 till underskepps-byggmästare. Efter en utländsk resa, hvarunder han besökte de förnämsta skeppsvarfven i Europa, blef han vid faderns död förordnad till skeppsbyggmästare och utnämndes 1748, då skeppsbyggmästar-kåren omorganiserades, till kapten i flottornas nyupprättade konstruktionskår. 1756 blef han öfverskeppsbyggmästare med överstelöjtnants titel. S. byggde 69 större och mindre krigsfartyg, förbättrade hamnen och varfvet i Karlskrona, ombyggde varfvet och hamnen i Göteborg samt uppgjorde i förening med Eh/ensvärd planen till ett skeppsvarf utanför Sveaborg. Han blef 1739 (ej 1741) led. af Vet. akad., som 1809 lät prägla en medalj öfver honom. 3. FrancisafS., den föregåendes son, f. 26 juni 1755 i Karlskrona, d. 17 maj 1817 i Stockholm, blef 1778 underskeppsbyggmästare och 1785 skeppsbyggmästare vid Arméns flottas eskader i Stockholm. Vid faderns död flyttades han 1794 till Karlskrona station, blef 1795 chef för konstruktionsdepartementet där och 1799 öfverstelöjtnant i konstruktionskåren. Sedan 18CO tjänstgörande vid konstruktionskontoret i Stockholm, utnämndes han 1814 till öfverste och sekundchef för konstruktionskåren och adlades 1817. S. var led. af Fria konsternas akademi. Han inlade synnerligen stor förtjänst om regiementerandet af flottornas och konstruktionskårens åligganden. - En brorson och en brorsons son till S. tjänstgjorde likaledes vid konstruktionskåren, hvadan medlemmar af den Sheldonska släkten kontinuerligt arbetade inom det svenska örlogsskeppsbyggehet i det närmaste två hundra år. Shelley [Je'li]. 1. Percy Bysshe S., engelsk skald, f. 4 aug. 1792 på Field place i Sussex, d. 8 juli 1822, tillhörde en förmögen landtjunkarfamilj. Redan som skolgosse vid Eton college röjde han sitt skaplynnes grunddrag: nerv i mottaglighet för yttre och inre känslointryck, stor högsint-het, forskningsbegär, af drömmeri mättad inbillningskraft, som hindrade sund uppfattning af verklighetens fakta, beslutsamt motstånd mot allt förtryck och äfven djärft förkastande af allting, som syntes honom fastställde af blotta auktoriteten och vanans makt. Han kom 1810 till Oxfords universitet, men relegerades efter ett halft år, då han anonymt utgett en flygskrift, The necessity of atheism, i hvilken han förnekade tillvaron af en personlig gud. Fädernehemmet stängdes för honom. Han begaf sig då till London, enle-verade och gifte sig 1811 med en sextonårig skolflicka, Harriet Westbrook, som ställt sig under hans beskydd, och förde sedan under några år med henne ett lyckligt, kringflackande lif, hvarunder han utgaf filosofiska och politiska broschyrer samt sökte elda irländarna till strid för deras rättigheter. Emellertid kunde den intagande, men ytliga Harriet ej bevara bandet starkt dem emellan, och sedan S. 1814 gripits af en djup lidelse för den sjuttonåriga, vackra och karaktärsstarka Mary Godwin (se S. 2.), öfvergaf han sin hustru och gjorde med Mary ett kort besök i Schweiz. Vid denna tid sattes han genom ett arf i goda ekonomiska omständigheter. Under en ny vistelse i Schweiz, med Mary, 1816, knöt han en varaktig