293 Sheridan-Sherlock Holmes 294 Matthews, "Sheridan's comedies" (1885), A. W. Pollard, "The plays of R. B. S." (1900), och W. Fraser Rae, "S:s plays now printed as he wrote them" (1902). Af den rika biografiska litt. må nämnas arbeten af L. C. Sanders (1890; med utförlig bibliografi), W. Fraser Rae (1896), W. Sichel (1909) och Sadler (1912). Jfr Wilke, "Sheridan, Fox, the opposition under George the third" (1874). J- M. Sheridan [je'ridn], Philip Henry, nordamerikansk general, f. 6 mars 1831 i Albany, staten New York, d. 5 aug. 1888 i Nonquitt, Massachusetts, genomgick krigsskolan i Westpoint, fick 1853 officersfullmakt och nådde strax efter inbördeskrigets utbrott 1861 kaptensgraden. Han stred i början af 1862 som öfverste för ett kavalleriregemente under Halleck i Tennessee, blef i juni s. å. brigadgeneral vid de frivillige och erhöll okt. befäl öfver en division i Ohioarmén. Med denna utmärkte han sig vid Perryville (8 okt.) mot sydstatsgeneralen Bragg och än mer (under Rosecrans) i det blodiga slaget vid Stone river (Murfreesboro, 31 dec.). Han befordrades till generalmajor vid de frivillige och visade med sin division mycken tapperhet i slagen vid Chickamauga (19-20 sept. 1863) och Chattanooga (22-25 nov.). General Grant fäste sig särskildt vid hans mod och skicklighet i sistnämnda strid; han blef snart en af dennes främsta medhjälpare och utsågs april 1864 till chef för Potomacarméns kavalleri. På denna post utvecklade S. outtröttlig verksamhet, deltog med utmärkelse i "slaget i vildmarken" (5-6 maj) och företog 9-24 maj samt 7-28 juni två vågsamma ströftåg långt inåt Virginien. I aug. s. å. satte Grant honom i spetsen för Shenandoah-armén, med hvilken han sept.-okt. i ett lysande fälttåg (som började med den berömda ridten till Cedar creek), rensade Shenandoahdalen från sydstatstrupper, hvarefter han på Grants order ödelade dalen för att hindra nya härjningståg af sydstatstrupper upp mot Pennsylvania och Washington. S., som nu blifvit generalmajor i unionsarmén, förenade sig på senhösten med Grants armé framför Petersburg och hade betydande andel i operationerna 1865 mot Richmond samt (bl. a. genom segern vid Five forks, l april) i det slutliga förföljandet af Lees slagna armé, hvarigenom 9 apr. följde kapitulationen i Appomattox. Vid inbördeskrigets slut blef S. befälhafvare i sydvästdistriktet, bl. a. med uppgift att observera mexikanska gränsen under det i Mexico pågående inbördeskriget, och var därpå som befälhafvare i 5:e militärdistriktet administratör i Louisiana och Texas till 1867, då en konflikt med presidenten Johnson föranledde hans återkallande. Då Grant 1869 blef president och Sherman arméns högste befälhafvare, efterträdde S. den sistnämnde som generallöjtnant. Han bevistade 1870 som konungens af Preussen gäst fälttåget i Frankrike, Från 1883 till sin död var han unionsarméns högste befälhafvare. Som energisk kavallerigeneral var S. oöfverträfflig, och hans strategiska begåfning var betydande. Hans personliga älskvärdhet gjorde honom synnerligen populär bland soldaterna. Hans Personal memoirs utkommo postumt (2 bd, 1888). Jfr Davies, "Life of general Philip H. S." (1895). V. s-g. Sheriff [ʃe'rif], eng. (af angls. scir-gerefa, "styresman öfver ett grefskap"), innehafvare af ett lokalt ämbete med anor från den angelsaxiska tiden och under tidernas lopp ganska växlande befogenhet. Efter den normandiska eröfringen af England (1066) utträngde sheriffen (i urkunderna vanl. kallad vice-comes, "vice grefve") snart ealdormannen (se Ealdorman) och blef den af konungen tillsatte högste förvaltande och dömande ämbetsmannen i ett grefskap, county (se d. o.), samt hade äfven vissa militära och finansiella befogenheter. Han utsågs vanligen för ett år, men i flera grefskap blef ämbetet ärftligt inom någon rik godsegarsläkt och utöfvades då hufvudsakligen af innehafvarens juridiskt utbildade ställföreträdare. Genom Sheriffs act af 1887 sammanfattades och reviderades alla då gällande författningar om sheriffens tillsättning och åligganden. Enligt denna lag utses sheriffen årligen af konungen inom ett af lordkanslern, skattkammarkanslern och öfverdomstolarnas bisittare uppgjordt förslag. Han representerar fortfarande den högsta civila myndigheten inom grefskapet och är valförrättare vid val till underhuset samt åtföljer domarne vid deras domsresor genom hans ämbetsområde. Hans öfriga ämbetsåligganden, hvartill hör att sammankalla jury, föreslå jurymedlemmar, öfvervaka fångvården, bestämma om skadestånd i vissa jordtvister o. s. v., ombesörjas numera af hans juridiske ställföreträdare (en under-sheriff och en deputy-sheriff); själf tillhör han vanligen de förmögnare godsegarna inom grefskapet, och hans representationsutgifter öfverstiga väsentligt det statsbidrag han för dem eger att uppbära. -- På Irland har sheriffen ungefär samma åligganden som i England; någon sammanfattande lag om dem finnes där icke. -- I Skottland, där sheriffer omtalas sedan 1100-talet, hörde till deras befogenheter vida mer omfattande rättskipning än i England. Ämbetet blef där snart nog ärftligt i de förnäma adelssläkterna och utöfvades vanligen genom ställföreträdare. Ämbetets ärftlighet afskaffades efter 1745 års resning fullständigt genom en lag af 1748, och sedan 1769 har i Skottland sheriff ämbetet innehafts på lifstid. Kronan utser sheriffens ställföreträdare (sheriff-depute och sheriff-substitute), och de domstolar, där dessa presidera, sheriff courts, äro landets förnämsta domstolar i första instans för såväl civil- som brottmål. Sheriffens representativt administrativa åligganden äro i Skottland ungefär desamma som i England. -- I Förenta staterna väljes inom grefskapet en sheriff på viss tid, och han har att i allmänhet vaka öfver ordningens upprätthållande (se Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1209). V. S-g. Sheriffmuir [ʃe'ifmōə]. Se Dunblane. Sherlock Holmes [ʃə'låk håu'mṡ], hufvudpersonen i några världsbekanta detektivromaner af C. Doyle (se d. o.), har blifvit prototypen för en