Ljusterö socken, belägen v. om Norra Ljusterö snedt emot östanå. Siatista, stad i det från Turkiet 1913 vunna nya grekiska nomos Kosani, i Vistritsadalen. Omkr. 7,000 inv. Säte för en grekisk ärkebiskop. Vinodling J. F. N. Sibambe, stad. Se Sibombe. Sibawaihi, Amr bin Osman, arabisk grammatiker, f. i Persien, d. omkr. 796 i närheten af Schiraz vid några och fyrtio års ålder, studerade i Basra och begaf sig sedan till de abbasidiske kalifernas hof i Bagdad, som han dock snart måste lämna till följd af en strid med den kufiske grammatikern Kisai. S:s omfångsrika arbete el-Kitub (Boken) är den första systematiska framställningen af de basriske grammatikernas teorier om arabiska språkets grammatik och har alltid åtnjutit mycket stort anseende i Orienten, ehuru framställningen ofta är ganska dunkel och svårfattlig. Dels erbjöd nämligen ämnet i sig själft åtskilliga svårigheter, dels använde S. ett språk, arabiskan, som icke var hans modersmål. Hans efterföljare ha utvecklat hans system till större klarhet, men i sak ha de ej haft mycket att tillägga. Se vidare Arabiska litteraturen, sp. 1279. K. V. Z. Sibb., vid djurnamn förkortning för skotske naturforskaren sir Robert Sibbald, f. 1641, d. 1722. Sibbaid [si'bold]. Se Sibb. Sibbaldia procumbens L., Fjällklöfver, bot., en i fjälltrakterna på grusig mark allmänt växande liten ört, som tillhör fam. Rosaceæ, underfam. Rosoideæ. Stjälkarna äro uppstigande, tilltryckta, kort styfhåriga, bladen trefingrade, blommorna små, gula, gyttrade i knippen i grenarnas toppar. Från Potentilla skiljer sig släktet Sibbaldia genom det ringa antalet (5-10) ståndare och pistiller. O. T. S. (G. L-m.) Sibbarp. 1. Socken i Hallands län, Faurås härad. 4,987 har. 989 inv. (1915). S. bildar med Dagsås ett pastorat i Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. -- 2. By i Osby socken, Kristianstads län, vid Osbysjön, Helgeån och Södra stambanan. Vid byn utkämpades 28 sept. 1657 mellan 110 svenskar under öfverste Sven Ranck och omkr. 2,000 göingar under Knud Ulfeld den sista striden i Skåne, medan denna provins ännu tillhörde Danmark. Ulfeld stupade, men Ranck måste, sedan han förlorat halfva sin styrka, draga sig tillbaka öfver Helgeån. På platsen för striden har 1911 af "män och kvinnor från Göinge" rests en större minnessten, som aftäcktes på årsdagen för striden. På en höjd strax s. om Helgeåns utlopp i Osbysjön mellan S:s och Hasslaröds byar, uppfördes sannolikt först under Karl XI:s krig med Danmark 1676-79 S:s skans, äfven kallad Hasslaröds skans, som en fast stödpunkt för betvingandet af snapphanarna i dessa nejder, i likhet med Hönjarums skans (se d. o.). S. spelade i öfrigt ej någon roll. under kriget och lämnades efter detsamma åt sitt öde. Ännu synas dock betydliga lämningar efter skansen, hvarför platsen för denna jämte omgifvande vackra bokskog i juni 1916 af Skånes naturskyddsförening inköpts som naturpark. 2. L. W:son M. Sibbern, norsk, urspr, holsteinsk, familj. -- Se H. J. Huitfeldt-Kaas, "Efterretninger om familien S." (1890). 1. Valentin Christian Vilhelm S., norsk statsman, f. 9 sept. 1779 på familjens stamgods Vernekloster, Rygge härad, Smaalenenes amt, d. 1 jan. 1853 på Carlberg, Rygge härad, blef officer 1796, tog juridisk ämbetsexamen 1801 och avancerade till major 1812. Han representerade Akershusiska jägarkåren i riksförsamlingen på Eidsvold 1814 och ansågs där tillhöra grefve Wedels unionsvänliga parti, deltog senare under året i urtima stortinget och var medlem af den kommitté, som underhandlade med de svenske kommissarierna. S. lämnade s. å. militärtjänsten och var 1814-30 amtman i Smaalenenes amt, sedan 1822 därjämte stiftsamtman i Akershus amt. Han deltog i alla storting ända till 1824 och var president från 1818 i såväl stortinget som lagtinget, led. af riksrätten 1815-16 och (som president) 1821 mot grefve Wedel. 8 nov. 1830-30 april 1850 var S. statsråd. Flera gånger hade statsministerposten i norska regeringens statsrådsafdelning i Stockholm erbjudits honom, men han afböjde; 1852 var han dock under Oskar I:s utländska resa norsk medlem af interimsregeringen. S:s dagbok från riksförsamlingen på Eidsvold 1814 är tryckt i "Norsk historisk tidsskrift" (ser. 1, bd 1, 1871). 2. Georg Christian S., den föregåendes son, diplomat, statsminister, f. 29 mars 1816 på Vernekloster, d. där 5 okt. 1901, juris kandidat 1837, sekreterare i Utrikesdepartementet i Stockholm 1838, legationssekreterare 1842-50, chargé d'affaires 1850, ministerresident 1854 i Washington, sekreterare hos kronprins Karl som vicekonung i Norge 1856, medlem af interimsregeringen 1857, statsminister och (som sådan) medlem af norska statsrådsaf delningen i Stockholm från 16 dec. 1858 till 30 nov. 1861, då han tog afsked i följd af den genom striden om Riksaktens revision framkallade krisen. Han återvände dock redan 17 dec. s. å. till sin post, på hvilken han kvarstannade till 9 okt. 1871, då han tog afsked på grund af, att k. propositionen om det af 2:a unionskommittén (1865-67) utarbetade unionsförslaget kort förut hade lidit ett öfverväldigande nederlag i stortinget. 1878-84 var han de förenade rikenas envoyé i Paris. Vid Fr. Stängs afgång 4 okt. 1880 erbjöds S. att bli hans efterträdare, men han vägrade. S. har efterlämnat ännu (1916) ej tillgängliga dagböcker och anteckningar. 1-2. K. V. H. Sibbern, Frederik Kristian, dansk filosof, f. 18 juli 1785 i Köpenhamn, d. 16 dec. 1872, blef student 1802, kastade sig därefter öfver rättsvetenskapen, blef 1810 juris kandidat, men idkade därjämte filosofiska och matematiska studier samt blef filos, doktor 1811. Då N. Treschow 1811 lämnade sin filosofiska professur, föreslog han S. till sin efterträdare. Innan S. mottog platsen (1813), gjorde han en tvåårig resa i Tyskland, där han blef bekant med Fichte, Schleiermacher och Steffens samt starkt påverkades af den sistnämnde. Utan att sluta sig till eller själf utbilda något afslutadt system upptog han i sin lifsbetraktelse med hänförelse den spekulativa idealismens grundtanke. Men hans lefvande känsla för allt mänskligt och hans stora intresse för natur och