hoptryckta svans, hvilken är lika lång som bålen och nästan naken. Baktårna äro försedda med ofullständig simhud. Hela kroppen är för resten afpassad till lefnadssättet i vatten. I könsorganens närhet finnes en stor körtel, hvilken af söndrar en starkt myskdoftande vätska. Hårbeklädnaden påminner om bäfverns, men är kortare, tätt åtliggande, mjuk och glänsande. Ullhåren äro mycket kortare än stickelhåren. På ryggen är färgen brun, på buken grå. Hannen uppnår en längd af 58 cm., hvaraf svansen utgör nära hälften. Sibetråttan förekommer i Nord-Amerika mellan 30:e och 69:e nordliga breddgraden. Den är ett utprägladt vattendjur, som lefver i sjöar och floder, simmar och dyker med stor färdighet samt lifnär sig af råttor, vattenväxter och sådana frukter, som finnas i vattnets omedelbara närhet. Den är i rörelse förträdesvis om natten och tillbringar dagen i en håla, som den gräft i vattnets närhet och som består af en kammare med många gångar, hvilka samtliga mynna ut under vattenbrynet. Vinterbostaden utgöres af en kägellik byggnad, hvars väggar bestå af hvarjehanda gräs och vattenväxter, sammansmetade med dy. Som sibetråttans päls utgör en viktig handelsartikel (bisam-päls), dödas årligen ett stort antal af dessa djur. Sibetråttan har nyligen lämnat ett märkligt exempel på, huru artbildningen i naturen kan försiggå. 1906 släpptes fyra par sibetråttor från Canada ut vid Dobrisch i Böhmen; de förökade sig så hastigt, att deras antal där 1914 uppskattades till 2 mill. stycken. Men dessa äro mycket olika den kanadensiska stamformen: fallen har blifvit glesare, gröfre och fullkomligt förlorat sin glans; dessutom har den bömiska bisamråttan alltmer utvecklat sig till rofdjur och anställer särskildt i karpdammarna stor förödelse; äfvenledes förtär den fiskrom, kräftor och musslor. Alla försök att utrota detta skadedjur, hvars päls blifvit värdelös, ha hittills misslyckats. -- I Florida förekommer en besläktad form, Neofiber Alleni, hvilken företrädesvis genom sin cylindriska svans skiljer sig från sibetråttan och är ett vida mindre utprägladt vattendjur än denna. - Om ett annat djur med namnet bisamråtta se Desman-näbbmus. L-e. Sibi. 1. Ett 1903 bildadt distrikt i Brittiska Belutsjistan. 10.165 kvkm. 82,423 inv. (1911). Större delen blef brittiskt område genom fördraget i Gandamak 1879, resten förvaltas under perpetuellt arrende af kanen i Kelat. Dessutom öfvar brittiska styrelsen politisk kontroll öfver det sydligare belägna, till det egentliga Belutsjistan hörande Marri-Bugtilandet, 18,823 kvkm., 34,766 inv. (1911). -- 2. Stad i nämnda distrikt, vid Sind-Pishinjärnvägen, där Harnailinjen och Quettalinjen mötas, och nära ingången till Bolanpasset. 4,551 inv. (1901). Sibiiu, stad. Se Hermannstadt. Sibilant (af lat. sibilare, hväsa). 1. Hväsljud, fonet., är en i sht i äldre fonetiska och språkvetenskapliga arbeten använd term för "s"-ljuden, men är äfven i denna användning tämligen obestämd. Likställer man åter sibilant med hvad tyskarna kalla zischlaut, förstår man därunder den grupp bland frikativorna (spiranterna), som omfattar a) *-ljud, d. v. s. mest interdentala icke tonande (*) och tonande (*); b) s-ljud, mest dentala, men äfven supradentala och palatala: resp. s och z (af många olika arter och lägen) samt sj-(s-)ljuden: resp. s och z. Jfr Frikativa ljud och Konsonant. -- 2. Med. Se Rhonchus. 1. K. F. J. Sibir. 1. Rike. Se Sibirien, sp. 335. -- 2. Stad. Se Isker. Sibiriakov [-kåff], Aleksander Michajlovitj, rysk mecenat och hedersborgare, f. 1849 i Sibirien, där hans fader var grufegare. Efter att ha studerat i Zürich sökte han i sin fäderneort grundlägga kemisk-tekniska fabriker, hvilket dock ej lämnade önskade resultat. 1875, då han hörde talas om A. E. Nordenskiölds färd till Jenisej, ställde han genast 25,000 rubel till denne upptäcktsresandes disposition. I kostnaderna för Vega-expeditionen deltog S. med en tredjedel, hvarjämte han ensam utrustade ångaren "Lena", som under början åtföljde "Vega" fram till Lenafloden och som ännu trafikerar denna flod. Då man var oviss om Vegaexpeditionens öde, lät S., för att forska efter de saknade, bygga ett särskildt fartyg, "A. E. Nordenskiöld", hvilket dock förliste på Japans kust. S. har också själf försökt sig som polarfarare. 1880 sökte han med eget fartyg, "Oscar Dickson", framtränga till Jenisej, men tog miste om dess mynning och inlöpte i den v. därom belägna Gydaviken, där fartyget instängdes af is, hvarefter han med samojedskjuts begaf sig till Obdorsk, dit han anlände 29 dec. efter 70 dygns ytterst besvärlig resa. Där sände han en hjälpexpedition till det infrusna fartyget, som dock påföljande vår förliste vid islossningen. S. har äfven sedermera ifrigt understödt företag, som afsett att befordra Sibiriens kommunikationsanstalter; sålunda bekostade han en serie undersökningar af Tjuktjerhalfön och 1883 en af ingenjör R. Runeberg utförd undersökning af Angarafloden samt undersökte själf 1884 möjligheten af att genom en väg öfver Ural förbinda Petjoras och Obs flodsystem. Äfven senare har han gjort resor i Sibirien. S. blef 1879 led. af Vet. och vitt. samh. i Göteborg och 1880 korresp. led. af K. Örlogsmannasällskapet. Af hans hand föreligga många uppsatser, äfven i tyska geografiska tidskrifter, om sibiriska kommunikationsleder och naturförhållanden.