Sibiriakov-ön [-kåff-], en af A. E. Nordenskiöld 1876 upptäckt och efter A. Sibiriakov (se denne) uppkallad ö i Norra Ishafvet, utanför Jenisejs mynning, omkr. 60 km. från kusten, har en längd i n. och s. af 50 km. och en maximibredd i n. af 30 km. Arealen utgör enligt Strelbitsky 1,442 kvkm. Sibirien, öknamn på trakten omkring den nuv. Birgerjarlsgatans i Stockholm nordligaste sträckning, urspr, egendomen Stora Ingemarshof, där, sedan denna 1865 började styckas, ett illa byggdt, af fattigt folk bebodt förstadssamhälle uppstod, som först på senare år blifvit fullständigt regleradt. Numera torde namnet sällan förekomma. I. Sn. Sibirien (ry. Sibī'r) kallas norra delen af Rysslands besittningar i Asien. Det utbreder sig öfver hela norra Asien från Ural (59° 33' ö. lgd) i v. till Stilla hafvet och Berings sund i ö. (190° 16' ö. lgd), begränsadt i n. af Norra Ishafvet (Kap Tjeljuskin 77° 36' n. br.), i s. af Kina, Mongoliet och Ryska Central-Asien, hvilket icke räknas till S. Den sydligaste punkten är mynningen af Tumen-ula (42° 20'), gränsflod mot Korea. Dess största längd från v. till ö. (utefter 66:e breddgraden) är 5,925 km., dess bredd (utefter Tjeljuskins meridian) är 3,000 km. Arealen beräknas till 12,393,870 kvkm. eller nära en tredjedel mer än hela Europas ytvidd. (Jfr de 2 kartorna till art. Asien.) Om kusterna se Asien, sp. 152. -- Ytbildning. S. delas genom Jenisejdalen i två olika delar: ett slätt- och lågland i v., bortsedt från den sydligaste delen, som fylles af Sajanska bergen (se Asien, sp. 163, Västasiatiska låglandet) och en bergig östlig del (se Asien, sp. 162, Nordöstasiatiska berglandet). -- Bland S:s många sjöar äro de största Baikal, Chanka på gränsen mot Mandschuriet, Tjani (se Baraba) samt Bolen Ödsjal, Jevoron Udylbidsi och Tjiktjagirskoje, alla n. om nedre Amur o. s. v. S. är rikt på stora floder, bl. a. Ob, Jenisej, Chatanga, Lena, Jana, Indigirka och Kolyma till Norra Ishafvet samt Amur till Ochotska hafvet. De ha dels själfva, dels genom sina bifloder stor betydelse som vattenvägar och äro dessutom rika på fisk. Om klimat, flora och fauna se Asien, sp. 167 ff. -- Geologisk beskaffenhet. Västsibiriska slättlandet är ett ungt område, bestående af kvartära och alluviala lager. I n. har istiden lämnat spår efter sig (bl. a. erratiska block). Däremot är landet ö. om Jenisej ett mycket gammalt land, i det att dess norra del är ett paleozoiskt taffelland. Sydligare, i Angaraområdet, uppträda perm-, trias- och jurabildningar, flerstädes täckta af ung lava. Ö. om Baikal bestå bergen af gnejser, graniter o. a. urbergsbildningar samt ha varit utsatta för stora veckningar redan i förkambrisk tid, hvilka bildat de från s. v. till n. ö. gående kedjorna, Jablonoi- och Stanovojbergen, hvilka äro kvarstående horstar. Kamtjatkas berg äro ungtertiära, genombrutna af eruptiva bergarter samt i ö. bärande en rad väldiga vulkaner, till stor del ännu verksamma. Befolkningen utgjorde vid folkräkningen 1897 (den enda, som förekommit) 5,730,700 pers. (5 på 10 kvkm.) och beräknades, med ledning häraf, 1913 till 9,788,400 pers. Af 1897 års folkmängd utgjorde ryssar och andra slaver 4,688,782 och andra ariska folk 22,890 samt judar 32,648 pers. De öfriga tillhörde de olika mongoliska folk, som bebo norra Asien och af hvilka de viktigaste

Fig. 1. Nordsibirisk laftundra.

voro bureter (288,354), jakuter (221,467), tatarer (164,536), tunguser (53,400), kineser (38,520), jenisej-turkar (37,'721), koreaner (25,858), kirgiser (24,643), ostjaker (19,018) och japaner (2,321). Ättlingarna af ryska kolonister kallas sibiriaker. De tätast befolkade delarna äro de sydligaste, där nu den stora sibiriska järnvägen går fram. Invandringen till S. från Ryssland är ganska stor

Fig. 2. Parti af sibirisk urskog med infödingars grafvar. Efter en teckning af Hj. Théel.

(1910--12 var den 279,532 pers. årligen i medeltal) och utgjorde 1896--1912 inalles 4,455,590 pers. Antalet af dem, som återvände till Ryssland, var 1910--12 i medeltal 129,155. Dock äro åsikterna delade om, huruvida S. har så stort gagn af denna inflyttning, ty de emigranter, som frivilligt flytta dit, tillhöra de allra fattigaste klasserna, äro, som en rysk författare säger, proletariat och bli icke bättre i S. samt skänka icke landet, hvad det behöfver, intelligent arbetskraft. "Ett land, som årligen mottager 50,000 förbrytare, 280,000 uthungrade bönder, därtill flera hundra till straff dit transporterade ämbetsmän, har ingen utsiktsrik framtid." (Golovatjev.) Näringar. Med undantag af Altaigrufdistriktet i södra delen af guv. Tomsk, hvilket är