Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibenik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sibiriakov-ön [-kåff-], en af A. E. Nordenskiöld
1876 upptäckt och efter A. Sibiriakov (se denne)
uppkallad ö i Norra Ishafvet, utanför Jenisejs
mynning, omkr. 60 km. från kusten, har en längd i
n. och s. af 50 km. och en maximibredd i n. af 30
km. Arealen utgör enligt Strelbitsky 1,442 kvkm.
Sibirien, öknamn på trakten omkring den
nuv. Birgerjarlsgatans i Stockholm nordligaste
sträckning, urspr, egendomen Stora Ingemarshof, där,
sedan denna 1865 började styckas, ett illa byggdt,
af fattigt folk bebodt förstadssamhälle uppstod,
som först på senare år blifvit fullständigt
regleradt. Numera torde namnet sällan
förekomma. I. Sn.
Sibirien (ry. Sibī’r) kallas norra delen af Rysslands
besittningar i Asien. Det utbreder sig öfver hela
norra Asien från Ural (59° 33’ ö. lgd) i v. till
Stilla hafvet och Berings sund i ö. (190° 16’ ö. lgd),
begränsadt i n. af Norra Ishafvet (Kap Tjeljuskin
77° 36’ n. br.), i s. af Kina, Mongoliet och Ryska
Central-Asien, hvilket icke räknas till S. Den
sydligaste punkten är mynningen af Tumen-ula (42°
20’), gränsflod mot Korea. Dess största längd från
v. till ö. (utefter 66:e breddgraden) är 5,925 km.,
dess bredd (utefter Tjeljuskins meridian) är 3,000
km. Arealen beräknas till 12,393,870 kvkm. eller nära
en tredjedel mer än hela Europas ytvidd. (Jfr de 2
kartorna till art. Asien.)
Om kusterna se Asien, sp. 152. – Ytbildning. S. delas
genom Jenisejdalen i två olika delar: ett slätt-
och lågland i v., bortsedt från den sydligaste delen,
som fylles af Sajanska bergen (se Asien, sp. 163,
Västasiatiska låglandet) och en bergig östlig del
(se Asien, sp. 162, Nordöstasiatiska berglandet).
– Bland S:s många sjöar äro de största Baikal, Chanka på
gränsen mot Mandschuriet, Tjani (se Baraba) samt
Bolen Ödsjal, Jevoron Udylbidsi och Tjiktjagirskoje,
alla n. om nedre Amur o. s. v. S. är rikt på stora
floder, bl. a. Ob, Jenisej, Chatanga, Lena, Jana,
Indigirka och Kolyma till Norra Ishafvet samt Amur
till Ochotska hafvet. De ha dels själfva, dels
genom sina bifloder stor betydelse som vattenvägar
och äro dessutom rika på fisk. Om klimat, flora
och fauna se Asien, sp. 167 ff. – Geologisk
beskaffenhet. Västsibiriska slättlandet är ett ungt
område, bestående af kvartära och alluviala lager. I
n. har istiden lämnat spår efter sig (bl. a. erratiska
block). Däremot är landet ö. om Jenisej ett mycket
gammalt land, i det att dess norra del är ett
paleozoiskt taffelland. Sydligare, i Angaraområdet,
uppträda perm-, trias- och jurabildningar, flerstädes
täckta af ung lava. Ö. om Baikal bestå bergen af
gnejser, graniter o. a. urbergsbildningar samt ha
varit utsatta för stora veckningar redan i förkambrisk
tid, hvilka bildat de från s. v. till n. ö. gående
kedjorna, Jablonoi- och Stanovojbergen, hvilka äro
kvarstående horstar. Kamtjatkas berg äro ungtertiära,
genombrutna af eruptiva bergarter samt i ö. bärande
en rad väldiga vulkaner, till stor del ännu verksamma.
Befolkningen utgjorde vid folkräkningen 1897 (den
enda, som förekommit) 5,730,700 pers. (5 på 10
kvkm.) och beräknades, med ledning häraf, 1913 till
9,788,400 pers. Af 1897 års folkmängd
utgjorde ryssar och andra slaver 4,688,782 och
andra ariska folk 22,890 samt judar 32,648 pers. De
öfriga tillhörde de olika mongoliska folk, som bebo
norra Asien och af hvilka de viktigaste
 |
| Fig. 1. Nordsibirisk laftundra. |
|
| Fig. 2. Parti af sibirisk urskog med infödingars grafvar. Efter en teckning af Hj. Théel. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
