en kejserlig domän, är hela det öfriga S. kronoegendom. Endast en ringa del, särskildt omkring städerna och i grufområdena, har hittills afsöndrats. Bönderna ha förr fått taga för sig till eget bruk områden, utan af lagen stadgade gränser eller villkor. Sedermera har det för Väst-Sibirien stadgats, att den frie kolonisten får 18 desjatiner (19,6 har) för hvarje medlem af sin familj, den deporterade blott 3 desjatiner (3,2 har). Men i de östra provinserna råder större frihet, och där kan en kolonist lätt få nyttjanderätt till ett område på 1,000 har. -- Jordbruk och boskapsskötsel äro de viktigaste inkomstkällorna. Det förra har dock att kämpa mot de oblida klimatiska förhållandena och går i västra S. icke öfver 58° n. br., i mellersta och östra S. icke öfver 52°; dock lönar det sig i regel icke i området ö. om Baikal. Inalles äro 6,22 mill. har åker och 6,94 mill. har äng. De viktigaste sädesslagen äro, med 1913 års skörd som beräkningsgrund, hvete (54,760 ton), hafre (50,111 ton), råg (23,152 ton) och korn (5,761 ton). För fruktodling är S:s vinter alltför kall; däremot förekomma skogsbär i stor ymnighet. Boskapsskötseln är mest lönande på västra S:s stäpper, men är af stor betydelse äfven i östra och norra S., där de infödda stammarna mest lefva som nomader af sina renhjordar. 1913 beräknades antalet hästar till 4,5 mill., nötkreatur omkr. 6 mill., får och getter 5,2 mill. samt svin 1,2 mill. I Sajanska bergen och i Altai håller man grymtoxen (jaken) i stort antal. Säkerligen torde boskapsskötselns betydelse i framtiden ökas vida hastigare än jordbrukets, enär stora områden, där man sträfvat att skapa åkerbrukskolonier (bl. a. Transbaikalien, Amur- och Ussuriområdet m. fl.), egentligen icke passa för denna näring, men väl för boskapsskötseln. Inom Väst-Sibirien har redan en stor mejerihandtering uppstått, som afsätter smör till Europa. Det är blott en tidsfråga, när äfven östra S. kommer att deltaga i denna export. -- Fisket bidrager mycket till uppehälle åt befolkningen i floddalarna; särskildt förekommer lax i S:s floder. Emellertid skall rikedomen på fisk ej vara så stor som förr. Däremot börjar hafsfisket i Ochotska och Stilla hafven att få stor betydelse. Äfven där fångas vissa stora laxarter (Salmo orientalis, S. lagocephalus o. a.), som säljas öfver hela östra S. -- Jakten på pälsdjur är likaledes stadd i aftagande och drifves numera med förtjänst hufvudsakligen af de mongoliske infödingarna i aflägsna trakter. Urspr. var det jakten, särskildt på sobel, som lockade de ryske pionjärerna allt längre mot ö., men sobeln har nu blifvit mycket sällsynt. Den ekonomiskt mest gifvande jakten är f. n. på ekorre. Äfven uttrar och säldjur bli allt fåtaligare. -- Skogen lämnar en annan inkomstkälla. Hela S. n. om stäpperna i södra delen af Väst-S, och till tundran i n. är ett stort skogsområde. Men den har illa tilltygats, synnerligen i västra S., genom kolonisternas svedjande. Emellertid äro ännu två tredjedelar täckta af skog. Afkastningen däraf är likväl ej så stor, i följd af omöjligheten att exportera den till Europa. -- Bergsbruk. S. är utomordentligt rikt på metaller, ehuru knappt 1 proc. af fyndigheterna bearbetas. Det är egentligen i Altai (och i Ural, som dock räknas till det europeiska Ryssland) bergsbruk på annat än guld förekommer. Där bearbetades den första koppargrufvan 1725 af Peter den store. Jämte koppar finnas där och annorstädes i S. guld, silfver, bly, järn, stenkol, grafit och halfädla stenar m. m. Altai är S:s förnämsta grufområde, men metallrikedomen har betydligt minskats mot i äldre tider. Guld finnes äfven vid öfre Jenisej, i norra vinkeln mellan Angara och Jenisej, i kretsarna Olek-minsk och Vitim vid Lena och Vitim samt i Amurdalen och annorstädes. Mest fås det genom

Fig. 3. Guldgrufva och vaskverk i sydöstra Sibirien.

vaskning af flodsanden. Rysslands guldproduktion, som till största delen kommer från S., har undergått stora växlingar: från 36,000 kg. 1898 sjönk den till 28,000 kg. 1905, men har sedan åter stigit och var 1911 51,663 kg. Det viktigaste silfverbergsbruket drefs förr i kretsen Nertjinsk (se d. o.), men grufvorna ha nu i det närmaste utsinat. Grafit är ett af de viktigaste mineral, som S. eger i stor myckenhet. Af öfriga malmer brytes högst obetydligt. Detta gäller om koppar, bly och järn. Däremot ha de stora stenkolslagren stigit i värde genom den stora järnvägen. De mest gifvande grufvorna ligga i närheten af stationen Sudsjenka, 270 km. ö. om Ob, men därifrån sträcka sig stenkolslagren öfver Mariinsk, Atjinsk och Krasnojarsk öster ut. Ett annat kolbäcken finnes vid öfre Jenisej. Slutligen har man nyligen funnit rika lager i södra delen af Kustprovinsen samt vid Chabarovsk. -- Industrien är föga utvecklad. Brännvinsbrännerier, kvarnar, garfverier, tegelbruk, saltsjuderier, järngjuterier, klädesfabriker, glas- och porslins- samt cigarrfabriker äro de viktigaste, men deras produkter komma knappt till export. Samfärdsmedel. Ända till nyaste tid var den enda vägen från Europa till S. den s. k. sibirskij trakt, d. v. s. den väg, som från Petersburg och Moskva gick öfver Perm och de sibiriska städerna Omsk, Tomsk till Irkutsk, hvilken för kejserliga kurirer tog 18 dygns resa, medan för varor ensamt sträckan Tomsk--Irkutsk tog 40--50 dagar. På den fraktades 66,000 ton gods årligen, viktigast karavante. Sedan ångbåtstrafik införts på de många segelbara floderna, blef resetiden kortare, åtminstone på sommaren, ty genom Obs och Jenisejs bifloder är det möjligt att resa nästan oafbrutet på vattenvägar ända till Baikal.