12. Deras gemensamma attribut är en bok; dräkten är olika: så t. ex. är den tiburtinska sibyllan klädd i en tiger- eller getfäll och bär en rörstaf i handen. Ryktbarast äro Michelangelos fem sibyllor i olika åldrar -- motbilder till profeterna -- i

Cumeiska sibyllan, målning af Michelangelo i Sixtinska kapellet, Rom.

Sixtinska kapellet (se fig.), Rafaels fyra i S. Maria della Pace (Cappella Chigi). Litt.: bl. a. Müller och Mothes, "Archäologisches wörterbuch der kunst" (1877). Bland folkböckerna må nämnas en svensk: Magnus Andreæ, "De tolff sibyllors spå-dommar" (1620). J. C. Sibyllas grotta. Se Avernus lacus. Sibyllenort [-art], lustslott. Se Oels 2. Sibyllinerna, detsamma som sibyllinska böckerna. Se Sibylla. Sibyllinska böckerna. Se Sibylla. Sic, lat., så, så här; så står här verkligen (sättes inom parentes efter ett citat, hvars absoluta diplomatiska trovärdighet man vill påpeka). -- Jfr Dos, sp. 757. Sicard [sikar], Roch Ambroise (hette eg. Cucurron), fransk filantrop, f. 1742 nära Toulouse, d. 1822, abbé, inrättade 1786 i Bordeaux en skola för döfstumma, efter mönster af den i Paris, och kallades 1789 till direktör för den senare. Sin under revolutionen afbrutna verksamhet återupptog han efter 18 brumaire år VIII (9 nov. 1799). Bland hans arbeten, hvilka tjänat som ledning vid inrättandet af stiftelser för döfstumma i såväl Amerika som Europa, märkas Mémoire sur l'art d'instruire les sourds de naissance (1789; "Second mémoire etc." 1790), Éléments de la grammaire générale (1799; 2:a uppl. 1808), Théorie des signes pour l'instruction des sourdsmuets (1808-14) m. fl. S. kallades 1795 till led. af Institutet. Sicard [sikar], François Léon, fransk skulptör, f. 1862 i Tours. studerade i sin födelsestad och i Paris vid École des beaux-arts för Cavelier och Barrias. 1891 vann han Rompriset för reliefen Oidipus spelar för herdarna, utförde under vistelsen i Rom Den barmhärtige samariten (staty, Tuileriesträdgården), Hagar (relief i marmor), Oidipus med sfinxen (brons, liksom den föregående i Luxembourgmuseét). Bland hans senare arbeten märkas statyn Badande kvinna (Nationalbiblioteket) och Kardinal Maignan (staty för dennes graf, båda utställda 1900), ett originellt monument öfver nationalförsvaret (1901, i lyceet i Tours), monument öfver Jeanne d'Arc (i Chinon), filantropen Barbey (med utmärkta sockelfigurer, arbetare och kvinnor, i Mazamet) och George Sand (en genialiskt komponerad staty, den moderna dräkten med utsökt smak monumentalt behandlad, 1904, i marmor 1905, vann salongens hedersmedalj, i Luxembourgträdgården). Under de sistförflutna åren ha tillkommit Natten (parken vid S:t Cloud), monument öfver skulptören Puget (beställdt 1908) samt De frivilliges afmarsch och Konventets ed (två stora grupper ur ett af staten beställdt monument, modellerna uppställda i Panthéon 1910). S. har utfört äfven förträffliga porträttbyster samt plastisk dekoration på byggnader i Tours. G-g N. Siccardsburg, August Siccard von, österrikisk arkitekt, f. 1813 i Wien, d. 1868, började tidigt samarbeta med E. van der Nüll (se denne). S. var i främsta rummet konstruktör, tekniker, medan Nüll representerade det rent konstnärliga. Båda blefvo professorer vid akademien i Wien 1844. G-g N. Sicca Veneria, romersk koloni. Se Kef. Siccimeter [sikksi-; af lat. siccus, torr, och metron, mått), meteor., torrhetsmätare, en af Dufour konstruerad och under fleråriga observationer i Lausanne begagnad afdunstningsmätare (se d. o.), i hvilken uppmätning sker af skillnaden mellan den nederbörd, som under en viss tid fallit, och den på samma tid af dunstade vattenmängden. Enligt en liknande princip har också H. E. Hamberg konstruerat en afdunstningsmätare, som länge varit i bruk vid flera svenska meteorologiska stationer. Den består af ett för vind, regn och solsken utsatt delvis med vatten fylldt cylindriskt afdunstningskärl med samma bottenyta som nederbördsmätaren; när regn fallit, afdrages regnmängden från den uppmätta sänkningen af vattennivån i afdunstningsmätaren. Olägenheter vid detta system äro dels att vid häftigt regn en del vatten stänker ur mätaren, dels att afdunstningen är beroende äfven af det afdunstande vattnets temperatur, som man ej känner. Som meteorologiska iakttagelser ha dylika afdunstningsmätningar föga betydelse, detta äfven därför, att afdunstningen i naturen sker på annat sätt, nämligen dels från marken och den därpå befintliga växtligheten, dels från sjöar, floder och haf. För att mäta afdunstningen från en sjö måste afdunstningsmätaren nedsänkas i sjön jäms med dess vattenyta, hvarvid det i mätaren befintliga, afdunstande vattnet mycket nära antar samma temperatur som det omgifvande sjövattnet. På detta sätt anordnade major G. Nerman på 1890-talet afdunstningsmätningar i Hjälmaren vid Hyndevad. N. E-m.