pliocena lager, i synnerhet kalktuff. Omkr. fyra femtedelar af S. äro bergiga; den enda större slätten är den vid Catania. Ön är till fyra femtedelar uppbyggd af i hafvet under tertiär- och kvartärtiderna afsätta lager, medan urberget träder i dagen endast i Monti Peloritani. — På vatten lider ön stor brist. Floder finnas visserligen i mängd, men de uttorka nästan alldeles om sommaren, ehuru de på våren med förhärjande kraft brusa ned från bergen och anställa stor förödelse. De största äro Alcantara och Giaretta, hvilken bildas af floderna Simeto och Gornalunga, på östra sidan samt Salso, Platani och Belice på södra sidan. Den största insjön är Lago di Lentini på Cataniaslätten. Mineralkällor och mineralbad, i synnerhet svafvelhaltiga, förekomma vid Ali, Sciacca, Termini, Termini di Castro (nära Barcellona), Aci Reale m. fl. ställen. Denna rikedom på svafvelkällor, slamvulkanerna i närheten af Girgenti och Caltanissetta, naftakällorna vid Mistretta och de icke sällan inträffande jordbäfningarna häntyda, oafsedt den stora vulkanen Etna, därpå, att ön, i likhet med de n. om S. belägna Lipariska öarna, är af vulkanisk karaktär. — Klimatet är varmt och torrt och luften sund på de ställen, där den ej förpestas af utdunstningen från kärr eller vulkaniska trakter. Om sommaren mildras hettan, som, då scirocco blåser, ofta stiger till 35—40° C., af hafsvindarna. I Palermo är medeltemperaturen 17,4°, och termometern sjunker nästan aldrig till fryspunkten. Regn faller nästan icke alls under sommaren; endast kustområdet får då någon nederbörd, men det inre är en förbränd ödemark. Förr var fuktigheten större (nu är den i medeltal per år 728 mm.), och S. räknades i forntiden till Roms ”kornbodar”. Den förödelse, som gjorts på öns fordom rika skogar, hvaraf nu endast 4 proc. finnas kvar, har nog bidragit att försämra klimatet. Jämte södra Europas vanligare träd förekomma dvärgpalmer och dadelpalmer, hvilkas frukter dock ej mogna. I regel ha macchier (se Italien, sp. 1028) efterträdt de forna skogarna. Djur- och växtvärlden är den i Medelhafsländerna vanliga och skiljer sig ej vidare från italienska fastlandets (se Italien, sp. 1028—29). Befolkning och sociala förhållanden. Folkmängden var vid census 1911 3,672,258 pers. och beräknades 1914 till 3,743,447 (145 inv. på 1 kvkm.). S:s folk kan med skäl kallas blandadt (se nedan: Historia). Sicilianaren är inbunden och tungsint, häftig och hatfull, sträf och otillgänglig; af okunnighet och misstro föraktar han alla andra länder (äfven Italien). Blodsdåd, lönnmord, röfveri och allmän osäkerhet till lif och egendom äro karaktärsdrag nu såsom i forna dagar; å andra sidan finnas äfven fosterlandskärlek och trogen sammanhållning inom familjen. Bildningen står ingenstädes i Italien lägre än här, vidskepelse och vantro äro till följd häraf och af folkets lifliga fantasi ingenstädes mer framträdande. Antalet analfabeter var 1871 90,13 proc. af befolkningen, men hade 1911 minskats till 58 proc. Sämst är tillståndet i det inre af ön, särskildt i prov. Caltanissetta och angränsande delar af prov. Siracusa och Girgenti. En hufvudkälla till det bedröfliga tillståndet äro de ekonomiska förhållandena. Jordbruket är öns hufvudnäring, men i alla tider har detta haft karaktären af stordrift. Redan kartagerna och än mer romarna hade stora ”latifundier” på S., odlade af slafvar. Genom feodalsystemets införande af normanderna skärptes detta förhållande, och ehuru länsväsendet i lag är afskaffadt, fortlefver det i verkligheten ännu. Jordarbetarna äro väl ej längre slafvar, men deras ställning är alltjämt slafvarnas. Härtill bidraga äfven öns dåliga produktionsförhållanden till följd af den ojämna nederbörden. Då jordarbetaren betalar sin torfva genom att afstå en del af afkastningen till jordegaren och återstoden enligt de vanliga arrendesatserna icke räcker till att underhålla familjen, måste han försumma jordbruket för att skaffa sig biinkomster från andra håll. Bönderna flytta därför till stor del in till närmaste stad, där sådana inkomster kunna erbjuda sig, landsbygden blir affolkad, och städerna ökas till antal och folkmängd. Endast vid sådd och skörd bor man på sitt hemman, eljest lefver man i de uslaste kyffen och de mest eländiga villkor i staden. ”På S.”, säger Fischer, ”finnas därför endast rika och tiggare”. Det hopplösa i denna tillvaro måste öka ett fel, som följer med slafveriet, lättjan, hvilken f. ö. är medfödd hos sicilianaren. De rike äro mestadels adeln, som eger de stora godsen och är mycket talrik. S. hade 1875 120 furstar, 82 hertigar, 124 markiser, 28 grefvar och 356 baroner. Äfven de lefva företrädesvis i de stora städerna (mest i Palermo och Catania). De nämnda missförhållandena har regeringen sträfvat att undanröja, men innan reformer på undervisningens o. a. sociala områden bära frukt i folkets ekonomiska ställning, åtgår mycken tid, och ännu har reformarbetet ej kommit långt. Detta visar sig bl. a. i den stora emigrationen, som 1912 bortförde 92,788 pers. (mest till Förenta staterna och Argentina). — För skolväsendet är sörjdt på samma sätt som i det öfriga Italien, ehuru folkskoleväsendet fortfarande står lågt, bl. a. därför att barnen icke sändas till skolorna. Det är bättre ställdt med den högre undervisningen. Så har S. 16 normalskolor, 14 stats- och 19 privata gymnasier, 16 stats- och 6 privata lyceer, 3 universitet (Palermo, Messina, Catania) samt 11 tekniska läroanstalter och 5 navigationsskolor. Där utges 171 periodiska skrifter, hvaraf 57 politiska. Näringar. S:s hufvudnäring är jordbruket. Af hela ytan äro endast 5,4 proc. improduktiva. Af den produktiva jorden upptagas 70 proc. af åker eller skog, 14,1 proc. af ängs- och betesmarker, 14,3 proc. af vin-, oliv- och fruktplanteringar, 1,5 proc. af träsk. Skörden af hvete steg 1913 till 507,800 ton; dessutom odlas majs, ris, vin (skörd 1913: 439,000 ton drufvor; det bästa är Marsala), oliver och andra sydfrukter, särskildt apelsiner. En näring af betydelse är svafvelbrytning. De flesta svafvelgrufvorna ligga i prov. Caltanissetta och Girgenti samt i västra delen af prov. Catania, mestadels i öns centrala trakter. Vid dessa grufvor framträder det faktiskt existerande slafveriet mest ohöljdt. Det gräsliga utpinandet af små barn i grufvorna har väckt förtrytelse öfver hela världen och på senare tiden t. o. m. framkallat vissa åtgärder, som afse att inskränka barnarbetet. Grufvorna egas till stor del af engelska bolag. De sysselsätta omkr. 50,000 arbetare och lämna omkr.