Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sicilien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Il dominio dei Borboni in Sicilia dal 1830
al 1861" (2 bd, 1908-09), och E. Gothein, "Die
kulturentwickelung Süd-Italiens" (1886). (E. N-nn.)
Sicilienne [-iä’n]. 1. Mus. Se Siciliano.
– 2. Text., ett tvåskaftadt, glansigt halfylletyg
af fin bomullsvarp och tjockare kamgarns-, vanligen
alpacka- eller mohair-inslag. 2. G. A. W.
Sicilien på denna sidan sundet. Se Neapel, sp. 657.
Sicilierna, Bägge. Se Neapel, sp. 656-658.
Sic itur ad astra, lat., "så går man till
stjärnorna", så kommer man till lycka och upphöjelse
(citat ur Vergilius’ "Æneis", 9: 641).
Sick, Theodor Bernhard, dansk tonsättare, f. 1827
i Köpenhamn, d. där 1893, var artillerikapten och
deltog i försvaret af Dybböl i kriget 1864. Han
fick tidigt musikalisk utbildning i föräldrahemmet
och åtnjöt undervisning af J. Chr. Gebauer i
komposition. S. komponerade ymnigt på kammarmusikens
område, bl. a. 11 stråkkvartetter, 5 stråkkvintetter,
4 pianokvintetter, 10 pianotrior, 3 septetter
och 26 sonater, de flesta med violoncell, hvilka
röja afgjord, om än otillräckligt skolad talang.
E. F-t.
Sick, Ingeborg Marie, dansk författarinna,
f. 11 sept. 1869, deltog 1888-1900 verksamt i
den frivilliga församlingsvården i Köpenhamn,
men uppträdde sedan i litteraturen med en samling
mindre berättelser. Senare följde med kort paus en
serie större berättelser, som vunnit mycket bifall
och delvis äro öfversatta till flera främmande
språk. De mest bekanta äro Höjfjældspræsten (1902,
12:e uppl. 1914; 7:e uppl. 1915; öfv. till ty.,
fi., eng., höll. o. fr.), Helligt ægteskab (1903;
6:e uppl. 1904), Jomfru Else (1905; 5:e uppl. 1913),
Af jord (1907; 3:e uppl. s. å.) och Der ringer klokker
(1910), m. fl., dessutom diktsamlingen Bölgeslag
(1904) och sagospelet Prinsessen, der spandt
(1906). De flesta af fröken S:s arbeten äro öfversatta
på svenska. E. Ebg.
Sickativ (af lat. siccus, torr), kem., ämne,
som påskyndar torkandet af fernissor eller
oljefärger. Mest används härtill manganborat
(borsyrad manganoxidul). Vid oljemålning
används i synnerhet Siccativ de Haarlem och
Siccativ de Courtrai, det senare framför allt
farligt för målningens bestånd. Det åstadkommer
sprickor i färgytan, som äfven fort mörknar.
P. T. C.*
Sickel, Theodor von, österrikisk historiker, f. 18
dec. 1826 i Aken (prov. Sachsen), d. 21 april 1908 i
Meran, blef 1857 e. o. och var 1867-92 ord. professor
i historia vid Wiens universitet, 1874-92 medlem
af centraldirektionen för "Monum. Germ. hist." och
1890-92 direktor för österrikiska hist. institutet i
Rom. Som föreståndare för Institutet för österrikisk
historieforskning i Wien 1869-91 utbildade han detta
efter mönstret af École des chartes i Paris och har
kallats skapare af den moderna diplomatiken. Adlad
1884, fick han 1889 plats i herrehuset. S. utgaf
bl. a. "Monumenta graphica medii ævi" (9 bd, 1859-69),
"Beiträge zur diplomatik" (8 dlr, 1861-82),
"Acta regum et imperatorum karolinorum" (2 bd, 1867),
"Aktenstücke zur geschichte des konzils von Trient"
(3 dlr, 1870-72), "Diplomata imperii" (från Konrad I
till Otto II, 2 bd; i "Monumenta Germaniæ historica",
1879-84), "Kaiserurkunden in abbildungen" (med v. Sybel,
1880-91), "Römische berichte" (5 dlr, 1815-91). Han
blef 1895 led. af Vitt. hist. o. ant. akad.
Sickelsjö, gods I Götlunda socken, Örebro län, nära
Hjälmaren, omfattar 8 1/48 mtl, tax. till 552,300 kr.,
kvarn och såg, tax. till 30,000 kr. (1914). Det
bildades på 1600-talet af öfverståthållaren grefve
Knut Posse, reducerades och såldes 1686 af kronan
till assessor J. Silfvercrantz, som 1708 sålde
det till öfverste Jakob Danckwardt-Lillieström
till Frötuna och Kåsäter, hvars arfvingar egde det
till 1805, då Jeanne Em. Danckwardt-Lillieströms
man K. F. Heijkenskjöld blef dess egare. 1844
köptes det af med. d:r A. H. Behm. hvars söner
v. häradshöfding E. H. Behm och notarien A. V. Behm
nu ega det. Nuv. hufvudbyggnaden, af sten, uppfördes
1795-1802.
Sickingen, Franz von, tysk riksriddare, f. 2 mars 1481
på Ebernburg vid Kreuznach, d. 7 maj 1523, blef genom
lyckliga fejder (till hvilka omsorgen om de svages
och förtrycktes rätt stundom var anledning, men oftare
förevändning) och genom fördelaktiga förbindelser med
furstar och ståndsbröder den rikaste och mäktigaste
bland de tyske riksriddarna. Redan 1508 kämpade han
i kejsar Maximilians här mot venezianerna, men hans
fejd med staden Worms grundlade hans rykte. Till
följd af partistrider i staden hade en borgare,
Balthasar Schlör, måst lämna denna. S. tog honom i
sitt skydd och grep 1513 till vapen. Utan hänsyn till
den aktförklaring, som drabbade honom, angrep han
Worms med 7,000 man (1514). Indirekt understödd af
kejsaren, kämpade S. 1516 mot hertigen af Lothringen,
men trädde sedan för en tid i fransk sold. Bekymrad
öfver S:s hastigt växande makt, sökte kejsaren
vinna honom för sina syften genom att upphäfva
aktförklaringen (1517) och taga honom i sin tjänst
(1518). Detta hindrade dock ej S. att ånyo bryta
riksfreden genom anfall på landtgrefven Filip af
Hessen och riksstaden Metz (s. å.). 1519 stod han i
Schwabiska förbundets tjänst och bortdref hertig Ulrik
af Württemberg. Så betydande var nu den ställning,
som han med sin starka och slagfärdiga här intog (man
har jämfört den med Wallensteins 100 år senare), och
å stark den fruktan, som han öfverallt injagat, att
hans anslutning till det habsburgska partiet blef af
väsentlig betydelse för dettas seger vid kejsarvalet
1519. S. å. kom S. i personlig beröring med Ulrich von
Hutten och rönte starkt inflytande af dennes idéer
om en politisk och religiös omdaning af Tyska riket
under kejsarens ledning. De stodo i god samklang med
S:s ståndsintressen, som kräfde större inflytande
åt det tillbakasatta riksridderskapet på furstarnas
bekostnad, och med de nationella strömningar, af
hvilka också han var gripen. Personlig öfvertygelse
knöt honom dessutom vid reformationen, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
