Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sickingia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sidafläsning, artill., kallades vid användning af
äldre riktinstrument det strecktal, som aflästes å
tvärarmen och angaf siktets ställning å densamma. Jfr
Riktmedel, sp. 404. G. af Wdt.
Sidama, folkstam. Se Enarea.
Sida-medvind, sjöv. Se Låringsvind.
Sidarios-inskriften. Se Lyciska språket,
sp. 31.
Siddha (sanskr., eg. fullkomlig), relig., är i
hinduismen namn på en viss klass af gudaartade
väsen, som tros förefinnas mellan himmelen och jorden
(bhuvarloka; se Jaina, sp. 1175). De äro inom en
världstidrymd (kalpa) odödliga och i besittning af
stor renhet och öfvernaturliga egenskaper. De sägas
till antalet vara 88,000. Senare sammanblandas de
med Sadhya (se d. o.). K. F. J.
Siddhanta (sanskr., eg. fulländning, sedan
vetenskapligt system i allmänhet) är i Indien
namn på olika litteraturarter. 1. Allmänt namn
på verk af matematiskt eller astronomiskt
innehåll, särskildt af mera vetenskaplig
hållning efter 250 af vår tidräkning, nämligen
Paitamaha-, Surya- (öfv. af Whitney och Burgess,
1860), Vasistha-Romaka- (d. v. s. romersk) och
Pauliça-siddhanta, hvilka ligga till grund för
arbeten af de mest berömde indiske astronomerna,
såsom Aryabhata, som lefde omkr. 476 (Aryabhatiya,
utg. af Kern 1874), Varahamihira, 505-587
(Brhatsamhita och Yogayatra, utg. och öfv. af
Kern), Brahma-gupta, som afslutade sitt arbete
Brahma-Siddhanta 628, Bhatta Utpala, under
900-talet, berömd kommentator af Varahamihira,
Bhaskara Accharya, f. 1114, som afslutade sitt stora
sammanfattande astronomiska verk Siddhanta-çiromani
1150 (utg. o. öfv. i "Bibliotheca indica"). –. 2. Namn
på jainasektens samling af kanoniska skrifter (se
Jaina, sp. 1176). K. F. J.
Siddhantakaumudi (eg. fulländnings-lotus), språkv.,
ett nationalindiskt grammatiskt arbete från 1600-talet
af Bhattoji Diksita, hvaraf Laghukaumudi (se d. o.,
där 1300-talet är tryckfel i st. f. 1600-talet)
är ett utdrag. Arbetet rör sig med ett med Paninis
konkurrerande enklare system. Bland upplagor
märkes Calcutta-editionen 1811 (se Gildemeister,
"Bibliothecæ sanscr. spec." n. 245). – Bland
senare omkr. ett 20-tal editioner kunna nämnas
sådana af Táráanátha Tarkaváchaspati (1870-71),
D. K. Sh. Gadgil och V. L. Sh. Pansikar (3:e
uppl. 1904), Anandasrama-editionen (Anandasrama
Sanskrit Series n. 43, 1901). Jfr Colebrooke,
"Essays" II, 44, A. C. Burnell, "On the
Aindra school of sanskrit grammarians" (1876).
K. F. J.
Siddim (hebr., jämnt fält, slätt), Siddimsdalen,
omtalas i 1 Mos. 14 som benämning på den dal,
i eller vid hvilken städerna Sodom, Gomorra,
Adma, Seboim och Bela-Soar lågo och på hvilkas plats
till följd af Sodoms katastrof Döda hafvet eller
rättare dess grunda södra del uppstod. Den var full af
jordbecksgropar. På andra ställen (1 Mos. 13: 10 ff.,
19: 17, 25, 28, 29) kallas detta område Jordanslätten
l. Slätten.
Siddons [si’dons], Sarah, född Kemble (syster till
de berömde skådespelarna John Philip och Charles
Kemble, se d. o.), Englands största skådespelerska,
f. 5 juli 1755 i Wales, d. 8 juni 1831 i London,
tjänstgjorde på tiljan redan i barndomen
![]() |
Sarah Siddons. Efter en målning af Gainsborough. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>