Siden. Se Sidenindustri. Sidenapsläktet, zool. Se Hapale. Sidenbin, zool. Se Slembin. Sidenbladh. 1. Per Elis S., geolog, statistiker, f. 19 febr. 1836 i Arnäs socken i Ångermanland, d. 13 maj 1914 i Stockholm, blef student i Uppsala 1855 och filos, doktor 1863. Anställd 1860 som tjänsteman vid Sveriges geologiska undersökning, deltog han under åtta år i dess arbeten, hvarefter han öfvergick till Statistiska centralbyrån, där han 1867 blef aktuarie, 1870 sekreterare samt 1879 öfve-direktör och chef. I sistnämnda egenskap var han sedan 1886 äfven ordf. i Statistiska tabellkommissionen. 1901 erhöll han afsked från öfverdirektörsämbetet. Sedan 1880 var S. led. i Kommissionen för de allmänna kartarbetena. Vidare var han en af de svenske kommissarierna vid geografiska kongressen i Paris 1875 samt svenskt ombud vid åtskilliga statistiska möten i utlandet. 1876 blef han led. och 1898 hedersled, af Landtbruksakad., 1882 medlem af dess förvaltningskommitté, 1884 led. af Vet. akad., 1900 af dess förvaltningsutskott och fullmäktig i Nobelstiftelsen, 1895 led. af Krigsv. akad., hvarjämte han var medlem af flera andra in- och utländska vetenskapliga institutioner. 1869-77 var han redaktör af "Sveriges statskalender". S. var led. af kommittéerna ang. reglering af oregelbundenheterna i rikets indelningar 1881-82, för de allmänna kartarbetena 1880-82, ang. Kammarkollegium 1883-84, ang. industri- och handelskamrar 1885 och ang. fabriksstatistiken 1893. Sedan stiftandet (1881) var S. ordf. i styrelsen för försäkringsaktiebolaget "Fylgia". Af trycket utgaf han bl. a. de geologiska kartbladen Arboga (1862), Säfstaholm (1864), Tärna (1867), Rånäs (1868) och Vänersborg (1870) jämte beskrifningar; Sveriges officiella statistik i sammandrag (årg. 1870-71); Förslag till förändradt sätt för erhållande af en del jordbruksstatistiska uppgifter (1874); Schweden, statistische mittheilungen (utgörande den statistiska delen af Sveriges officiella katalog vid världsutställningen i Wien 1873; öfv. på fr.), Swedish catalogue (för världsutställningen i Philadelphia 1876), Royaume de Suède (för världsutställningen i Paris 1878); Sällsamma händelser i Sverige med Finland åren 1749-1801 och i Sverige åren 1821-1829. Ur uppgifter af prästerskapet antecknade (1909). Dessutom bidrog han som tjänsteman i det statistiska ämbetsverket till de därifrån sedan 1867 årligen utgångna officiella statistiska publikationerna samt utgaf som föredragande i Landtbruksakad. 1881 -88 årliga redogörelser Om hushållningssällskapens verksamhet (i akad:s handlingar och tidskrift). S. har utöfvat ett betydande inflytande på den svenska statistikens och särskildt jordbruksstatistikens utveckling. De ofvan omnämnda statistiska arbetena till världsutställningarna 1873-78 utgöra förebilderna för de bekanta af G. Sundbärg och J. Guinchard utgifna handböckerna. 1911 öfverlämnade han till Vet. akad. 100,000 kr. att utgöra en fond, hvars räntor utgå till hälften till stipendier, till hälften till donators bröstarfvingar. 2. Karl S., den föregåendes broder, språkforskare, statistiker, f. 25 april 1840 i Arnäs socken i Ångermanland, d. 13 sept. 1911 i Stockholm, blef 1859 student i Uppsala, 1866 filos. doktor och e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket samt var 1867--71 docent i nordiska språk. Han utnämndes 1871 till aktuarie och 1879 till förste aktuarie i Statistiska centralbyrån, där han efter sin broder Elis var öfverdirektör och chef 1901--05. Han var 1886--1901 led. af och 1901--05 ordf. i Stat. tabellkommiss. S. hade många kommunala uppdrag och tillhörde 1887--1905 stadsfullmäktige. 1882 blef han led. af Landtbruksakad. Af trycket utgaf han Stiörnu-Odda draumr (1866), Allmogemålet i Norra Ångermanland (1867), Statistiska meddelanden om Island (1871), Öfversigt af svenska litteraturen. Läsebok (jämte K. L. Östergren, 1872), Sveriges härads- och sockennamn (s. å.; ny uppl. 1873), bearbetad uppl. af "Administrativ och statistisk handbok" af E. Fåhræus (1879; tillägg därtill 1885) och på grundvalen af denna Administrativ handbok (1894), samt Sveriges kommuner i administrativt, judicielt och ecklesiastikt hänseende (9 årg. 1885--1906) m. m. Därjämte redigerade han "Sveriges statskalender" 1878--1911 och författade en del Statistiska centralbyråns publikationer (mest befolkningsstatistik), äfvensom bearbetade och utgaf Sveriges officiela statistik i sammandrag (årg. 1872--1905) samt Sparbankerna i Sverige (årg. 1870--92). För Nordisk familjeboks 1:a och 2:a uppl. skref han artiklar rörande Sveriges administrativa, judiciella och ecklesiastika indelning samt biografier. Sidenindustri. Siden (af kin. si, silkesmask) kallas väfnader, som tillverkas af silkestrådar eller silkesgarn. Silkestrådarna bildas genom sammanläggning och hoptvinning af många fina s. k. kokongtrådar, som åtskilliga insekters larver spinna omkring sig, när de skola öfvergå till puppstadiet (se därom vidare Kokong och Silkesodling). Åtskilliga fjärilsarter spinna silke; men det värdefullaste, s. k. äkta silket erhålles af arten Bombyx Mori, som lifnär sig nästan uteslutande af bladen från mullbärsträdet (se Morus). Hvarje kokong af denna art bildas af en ungefär 3,000 m. lång tråd, men man kan ej direkt tillgodogöra sig mer än 600 å 900 m. däraf. Det första, som masken spinner, nämligen de yttersta lagren, är trassligt och oredigt; det sista han spinner blir så hårdt tillpackadt, att det bildar en pergamentartad filt, som ej låter reda ut sig. För att tillgodogöra sig maskens spånad uppblöter man de till färg och beskaffenhet sorterade kokongerna i nära kokande vatten,