Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sickingia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siden. Se Sidenindustri.
Sidenapsläktet, zool. Se Hapale.
Sidenbin, zool. Se Slembin.
Sidenbladh. 1. Per Elis S., geolog, statistiker,
f. 19 febr. 1836 i Arnäs socken i Ångermanland, d. 13
maj 1914 i Stockholm, blef student i Uppsala 1855 och
filos, doktor 1863. Anställd 1860 som tjänsteman vid
Sveriges geologiska undersökning, deltog han under
åtta år i dess arbeten, hvarefter han öfvergick till
Statistiska centralbyrån, där han 1867 blef aktuarie,
1870 sekreterare samt 1879 öfve-direktör och chef. I
sistnämnda egenskap var han sedan 1886 äfven ordf. i
Statistiska tabellkommissionen. 1901 erhöll han afsked
från öfverdirektörsämbetet. Sedan 1880 var S. led. i
Kommissionen för de allmänna kartarbetena. Vidare var
han en af de svenske kommissarierna vid geografiska
kongressen i Paris 1875 samt svenskt ombud vid
åtskilliga statistiska möten i utlandet. 1876 blef han
led. och 1898 hedersled, af Landtbruksakad., 1882
medlem af dess förvaltningskommitté, 1884 led. af
Vet. akad., 1900 af dess förvaltningsutskott och
fullmäktig i Nobelstiftelsen, 1895 led. af Krigsv.
akad., hvarjämte han var medlem af flera andra in- och
utländska vetenskapliga institutioner. 1869-77 var han
redaktör af "Sveriges statskalender". S. var led. af
kommittéerna ang. reglering af oregelbundenheterna
i rikets indelningar 1881-82, för de allmänna
kartarbetena 1880-82, ang. Kammarkollegium 1883-84,
ang. industri- och handelskamrar 1885 och
ang. fabriksstatistiken 1893. Sedan stiftandet (1881)
var S. ordf. i styrelsen för försäkringsaktiebolaget
"Fylgia". Af trycket utgaf han bl. a. de geologiska
kartbladen Arboga (1862), Säfstaholm (1864), Tärna
(1867), Rånäs (1868) och Vänersborg (1870) jämte
beskrifningar; Sveriges officiella statistik i
sammandrag (årg. 1870-71); Förslag till förändradt
sätt för erhållande af en del jordbruksstatistiska
uppgifter (1874); Schweden, statistische mittheilungen
(utgörande den statistiska delen af Sveriges
officiella katalog vid världsutställningen i
Wien 1873; öfv. på fr.), Swedish catalogue (för
världsutställningen i Philadelphia 1876), Royaume
de Suède (för världsutställningen i Paris 1878);
Sällsamma händelser i Sverige med Finland åren
1749-1801 och i Sverige åren 1821-1829. Ur uppgifter
af prästerskapet antecknade (1909). Dessutom bidrog
han som tjänsteman i det statistiska ämbetsverket
till de därifrån sedan 1867 årligen utgångna
officiella statistiska publikationerna samt utgaf
som föredragande i Landtbruksakad. 1881 -88 årliga
redogörelser Om hushållningssällskapens verksamhet
(i akad:s handlingar och tidskrift). S. har
utöfvat ett betydande inflytande på den svenska
statistikens och särskildt jordbruksstatistikens
utveckling. De ofvan omnämnda statistiska arbetena
till världsutställningarna 1873-78 utgöra
förebilderna för de bekanta af G. Sundbärg och
J. Guinchard utgifna handböckerna. 1911 öfverlämnade
han till Vet. akad. 100,000 kr. att utgöra en fond,
hvars räntor utgå till hälften till stipendier,
till hälften till donators bröstarfvingar.
2. Karl S., den föregåendes broder, språkforskare,
statistiker, f. 25 april 1840 i Arnäs socken
i Ångermanland, d. 13 sept. 1911 i Stockholm,
blef 1859 student i Uppsala, 1866 filos. doktor
och e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket
samt var 1867–71 docent i nordiska språk. Han
utnämndes 1871 till aktuarie och 1879 till förste
aktuarie i Statistiska centralbyrån, där han
efter sin broder Elis var öfverdirektör och chef
1901–05. Han var 1886–1901 led. af och 1901–05
ordf. i Stat. tabellkommiss. S. hade många kommunala
uppdrag och tillhörde 1887–1905 stadsfullmäktige. 1882
blef han led. af Landtbruksakad. Af trycket utgaf
han Stiörnu-Odda draumr (1866), Allmogemålet i Norra
Ångermanland (1867), Statistiska meddelanden om Island
(1871), Öfversigt af svenska litteraturen. Läsebok
(jämte K. L. Östergren, 1872), Sveriges härads- och
sockennamn (s. å.; ny uppl. 1873), bearbetad uppl. af
"Administrativ och statistisk handbok" af E. Fåhræus
(1879; tillägg därtill 1885) och på grundvalen af
denna Administrativ handbok (1894), samt Sveriges
kommuner i administrativt, judicielt och ecklesiastikt
hänseende (9 årg. 1885–1906) m. m. Därjämte
redigerade han "Sveriges statskalender" 1878–1911
och författade en del Statistiska centralbyråns
publikationer (mest befolkningsstatistik), äfvensom
bearbetade och utgaf Sveriges officiela statistik
i sammandrag (årg. 1872–1905) samt Sparbankerna i
Sverige (årg. 1870–92). För Nordisk familjeboks 1:a
och 2:a uppl. skref han artiklar rörande Sveriges
administrativa, judiciella och ecklesiastika indelning
samt biografier.
Sidenindustri. Siden (af kin. si, silkesmask)
kallas väfnader, som tillverkas af silkestrådar eller
silkesgarn. Silkestrådarna bildas genom sammanläggning
och hoptvinning af många fina s. k. kokongtrådar,
som åtskilliga insekters larver spinna omkring sig,
när de skola öfvergå till puppstadiet (se därom
vidare Kokong och Silkesodling). Åtskilliga
fjärilsarter spinna silke; men det värdefullaste,
s. k. äkta silket erhålles af arten Bombyx Mori,
som lifnär sig nästan uteslutande af bladen från
mullbärsträdet (se Morus). Hvarje kokong af denna
art bildas af en ungefär 3,000 m. lång tråd, men
man kan ej direkt tillgodogöra sig mer än 600 å 900
m. däraf. Det första, som masken spinner, nämligen de
yttersta lagren, är trassligt och oredigt; det sista
han spinner blir så hårdt tillpackadt, att det bildar
en pergamentartad filt, som ej låter reda ut sig. För
att tillgodogöra sig maskens spånad uppblöter man
de till färg och beskaffenhet sorterade kokongerna
i nära kokande vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
