kommendörkapten, 1900 kommendör, var 1901-05 chef för Sjökrigshögskolan, hvarunder han 1904 utnämndes till konteramiral, förordnades 1905 till chef för Marinstaben och inträdde s. å. som sjöminister i Staaffs första ministär. 29 maj 1906 afgick han liksom hela den öfriga ministären. Han var därefter chef för Marinförvaltnmgen till 1907, var befälhafvande amiral i Karlskrona 1910-13, hvarunder han avancerade till viceamiral (1911), och blef 1913 ånyo Marinstabschef; han tog afsked 1916. S. har varit led. af flera kommittéer, bl. a. försvarskommittén 1907 och flottstationskommittén 1916 som ordf. S. är led. af Krigsvet. akad. (1896). 3. Hedvig Kristina Margareta S., den föregåendes syster, lärarinna, f. 28 dec. 1852 i Härnösand, genomgick Högre lärarinneseminariet och företog därefter studieresor till Frankrike, Tyskland, England, Skottland och Schweiz, blef lärarinna vid elementarläroverket för flickor i Härnösand 1877, var föreståndarinna för flickläroverket i Falun 1879-82 samt blef adjunkt vid folkskollärarinneseminariet där 1882 och i Stockholm 1887. Hon var sakkunnig medlem af seminariekommittén 1906-08, led. af folkundervisningskommittén 1908-14, i hvars betänkande hon författat redogörelsen för vissa grenar af den engelska folkundervisningen, och af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor 1907-12. Sedan 1914 är hon för kvinnligt handarbete sakkunnigt biträde i Läroverksöfverstyrelsen och inspektör hos Folkskoleöfverstyrelsen för undervisning i kvinnligt handarbete. 4. Ester Fredrika S., den föregåendes syster, sångerska. Se Gadelius 2. Sidney [si'dni]. 1. Stad i nordamerikanska staten Ohio, vid Miami river. 6,607 inv. (1910). Offentligt bibliotek. S. blef stad 1897. -- 2. Oriktig stafning af Sydney (se d. o.) i Australien. Sidney [si'dni], engelsk adelssläkt. 1. Sir Henry S., f. 1529, d. 1586, engelsk statsman, spelade 1556-59 på Irland som medhjälpare åt sin svåger, ståthållaren earlen af Sussex, en framträdande roll och var själf ståthållare (lord deputy) 1565-71 och 1575-78, undertryckte genom en blandning af fasthet och smidighet flera farliga uppror där samt vidtog energiska och vidsynta åtgärder för främjande af landets ekonomiska utveckling. Jfr R. Bagwell, "Ireland under the Tudors" (3 bd, 1885). 2. Sir Philip S., den föregåendes son, skald, f. 30 nov. 1554 i Penshurst, af hela sin samtid ansedd som Englands mest hoppgifvande unge ädling, användes i en mångfald diplomatiska och militära uppdrag, men dog 17 okt. 1586 i Arnhem, i blomman af sin ålder, till följd af sina i slaget vid Zutfen erhållna sår. Som författare är S. numera föga njutbar, men Elisabets tid såg i honom en bland Englands största skalder. Liksom Spenser var han ridderlighetens och den ridderliga romantikens banerförare. Hans ryktbaraste arbete är en sonettsamling, kallad Astrophel and Stella, i hvilken han i motsats till de fleste af sina samtida följde Petrarcas strängare form för sonetten. Dessa dikter ha af den engelska kritiken ansetts skildra skaldens olyckliga kärlek till Essex' sköna och olyckliga dotter, Penelope Devereux, gift med den brutale lord Eich. Dock kunna de snarare räknas till tidens öfliga modepoesi. De skrefvos troligen vid samma tid (1583), då S. gifte sig med Frances Walsingham, hvilken han tycks uppriktigt ha älskat, och hans syster och trogna väninna, lady Pembroke, karakteriserar dem som «merry riddles». Dessutom skref S. den ej fullt af slutade heroiska herderomanen Arcadia (förf. 1580-81 och genom lady Pembroke, hvilken den var tillegnad, utg. 1590) samt en för tidens estetiska smak ganska upplysande poetik, An apologie for poetrie, skrifven som svar på ett puritanskt anfall mot skaldekonsten 1581, men utg. först 1595. Maskspelet The lady of May, skrifvet 1578, är obetydligt. Jfr biografier öfver S. af H. E. Fox Bourne (1862 och 1891) och J. A. Symonds (1886) samt K. Brunhuber, "Sir Philip S:s Arcadia und ihre nachläufer" (1903). 3. Robert S., 1:e earl af Leicester, den föregåendes broder, ämbetsman, f. 1563, d. 1626, sårad jämte sin äldre broder vid Zutfen 1586, användes i diplomatiska uppdrag i Skottland 1588 och Frankrike 1593 samt var 1588-1603 engelsk guvernör i Vliessingen. Jakob I upphöjde honom 1655 till viscount Lisle och 1618 till earl af Leicester. S. var högt bildad och beskyddade flera af sin samtids vittra författare. 4. Robert S., 2:e earl af Leicester, den föregåendes son, politiker, f. 1595, d. 1677, användes af Karl I i diplomatiska uppdrag i Danmark (1632) och Frankrike (1636-41), intog under inbördeskriget, sliten mellan sin allvarliga protestantism och sin kungatrohet, en vacklande ställning och blef efter restaurationen medlem af hemliga rådet. -- Hans äldste son, Philip S., 3:e earl af Leicester, f. 1619, d. 1698, stod under inbördeskriget (då kallad lord Lisle) på parlamentets sida och var 1646-47 lordlöjtnant på Irland samt på Cromwells tid medlem af dennes statsråd. 5. Algernon S., den föregåendes son, politiker, f. 1622 i Penshurst, afrättad 7 dec. 1683 i Tower, deltog i inbördeskriget på parlamentets sida, stred som öfverstelöjtnant vid Marston moor (2 juli 1644) och var 1646-47 generallöjtnant öfver kavalleriet på Irland, där hans äldre broder då var lordlöjtnant. 1648-51 var han guvernör på Dover castle, utsågs 1648 till medlem af den kommission, som skulle döma Karl I, men undvek att deltaga i rättegången. 1651-53 var S. medlem af statsrådet, drog sig därpå, af missnöje med Cromwells politik, tillbaka till privatlifvet, men blef 1659 ånyo medlem af statsrådet och sändes s. å. att medla mellan Sverige och Danmark. Han var därpå en kort tid 1660 brittiskt sändebud i Stockholm, begaf sig efter underrättelse om restaurationen på utrikes resor och