Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidoparallax ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
theologie und kirche», och A. Molinier, «Sources de
l’histoire de France», I (1901-06). J-C.
Sidoparallax (jfr Parallax) kallas vinkeln
mellan en himlakropps vertikalplan för en iakttagare
på jordytan och densammas vertikalplan genom jordens
medelpunkt. Vore jorden sfärisk, skulle dessa
båda plan sammanfalla. Sidoparallaxen är sålunda en
följd af jordens sfäroidiska form. Den är beroende
dels af himlakroppens, dels af observationsortens
läge. Står den förstnämnda i meridianen eller är
observationsorten belägen i ekvatorn eller polerna,
är sidoparallaxen noll. Denna korrektion är f. ö. så
ringa, att den blott för månen blir märkbar och tages
i betraktande. K. B. (B-d.)
Sidopatrull, krigsv. Se Sidobevakning.
Sidoprojektion. Se Linearritning 2.
Sidor, rysk upprorsstiftare. Se Dimitrij 5,
sp. 437.
Sidorörelse, mus. Se Motus.
Sidoskepp, bygnk. Se Kyrka 1.
Sidosläktskap, jur. Se Led 2.
Sidostaf, träv. Se Plank.
Sidostöt, spelt. Se Biljard, sp. 380.
Sidotank, skpsb., kallas en vattenballasttank, som är
belägen vid fartygssidan öfver slaget. Sådana tankar
anordnas numera ofta å stora lastångare för att vid
behof genom tyngden af det vid fartygssidan i tankarna
befintliga vattnet öka fartygets rullningsperiod och
därigenom förbättra fartygets rörelser i sjögång. Jfr
Dubbelbotten, Piktank och Rullningsperiod.
C. K. S.
Sidotrupp, krigsv. Se Sidobevakning.
Sidotub, skpsb. Se Torpedtub.
Sidra, arab. Se Lifsträdet, sp. 458.
Sidra rabba. Se Adams bok.
Sidratt, krigsv. Se Lavettage, sp. 1426,
och Riktinrättning.
Sidraviken, Stora Syrten. Se Syrtenvikarna.
Sidriktning, artill. Se Riktning.
Sidskala, artill. Se Riktmedel, sp. 408.
Sidskägg. Se Sidgrane.
Sidspridning, krigsv. Se Spridning.
Sidsättning, artill. Se Riktning.
Siðu-Hallr. Se Hallr Thorsteinsson.
Sidvall, landtbr. Se Hårdvall.
Sidvall, Amanda, målarinna, f. 25 juli 1844
i Stockholm, d. 10 jan. 1892, studerade vid
konstakademien 1864-71 och därefter i Paris. Hon
väckte uppseende genom friska genrebilder:
Barn, som bygga korthus, Intressant lektyr,
Blomsterförsäljerska, Lappflicka (de båda
sistnämnda inköpta af franska staten) m. fl. Men
framför allt visade hon i åtskilliga porträtt
själfull uppfattning och mycken koloristisk
känslighet. Ihågkommas böra exempelvis Moder,
Konstnärinnans fader och Själfporträtt, senast
utställda på Sv. konstnärinnors utställning 1911.
G-g N.
Sidvallshö, landtbr. Se Fodermedel, sp. 699
(tabellen), och Hö, sp. 198.
Sidvind, sjöv. ett bland «icke sjömän» förekommande
uttryck för «half vind» l. då vinden blåser tvärs in
(rakt från sidan). R. N.*
Sidvärtsrörelse, ridk., hästens förflyttning åt sidan
på dubbla spår. Sidvärtsrörelserna äro följande:
Skänkelvikning, en rörelse, hvarunder hästen i
det närmaste utan sidoböjning och samling rör sig
på dubbla spår undan för ryttarens endera skänkel
(se d. o.). Ändamålet med skänkelvikning är att
lära hästen vika med bakdelen för en skänkel i
sänder. Bakdelen göres rörlig, och hästen lösgöres
från spänning och stelhet.
Öppna, som uppfanns af De la Guérinière (se om honom
Skolridning), en rörelse, hvarunder hästen, ställd i
nacken och böjd i bålen, med samlad hållning rör sig
åt motsatt sida mot böjningen. Bakdelen går därvid
på spåret och framdelen så mycket innanför, att inre
bakfoten och yttre framfoten röra sig ungefär på
samma spår.
 |
| «Öppna» undervisas af De la Guérinière (till fots t. h.), som uppfann denna rörelse. Fig. är hämtad ur hans verk om ridkonsten (1733). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
