Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 379-380 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidoparallax ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der religionsphilosophie (1894), ett af nutidens
värdefullaste arbeten på området. Han har utgett
äfven Zur religionsphilosophie (1907). Religionen
är, enligt S., förhållande till något
öfvervärldsligt, och dess innehåll är därför alltid
obevisbart. Religionsfilosofien kan därför endast
vederlägga den motsatta åsikten om det världsligas
slutgiltiga existens och betydelse. S. urskiljer
tre hufvudstadier i religionens utveckling. Lägst
stå naturreligionerna, som fatta det onda endast
som lidande och Gud som hjälpare däremot. Närmast
högre äro moralitetsreligionerna, som fatta Gud
som världsstyrare, den där belönar det moraliskt
goda och straffar det moraliskt onda. Högst stå
förlossningsreligionerna, hvilka fatta Gud som
förlossare från synden och skulden. Denna ståndpunkt
har nåtts af buddismen, som dock stannar vid något
rent negativt och fått sin fulländning i kristendomen,
som ensam är en positiv förlossningsreligion. Under
det att de lägre religionerna äro världsbejakande,
äro förlossningsreligionerna världsförnekande;
de eftersträfva förlossning från världen. Det
väsentligaste psykologiska medlet därför är tron,
hvilken S. fattar som en akt af frihet. Äfven till
estetiken har S. lämnat värdefulla bidrag, bl. a. Das
wesen der ästhetischen anschauung (1875) och
Grundfragen zur psychologie und ästhetik der tonkunst
(1909). Det estetiska föremålet fattas, enligt S.,
ej på samma sätt som ett naturföremål, utan besjälas
genom en yttring af fantasien. S. ansluter sig härvid
till den s. k. «einfühlungs»-teorien. Ofulländad är
ännu S:s värdefulla Geschichte der psychologie (I,
1884). S. har vidare författat bl. a. en monografi
öfver Aristoteles (1899; 3:e uppl. 1910) och
Goethe als denker (1902; 2:a uppl. 1905). Litt.:
Geisler, «S:s religionsphilosophie» (1908).
S-e.

Siebenbürgen [sib-; ty., "de sju borgarna"],
lat. Transsylvania, ung. Erdély, rum. Ardealu, ett med
Ungern nu fullständigt förenadt f. d. storfurstendöme
i Österrikisk-ungerska monarkien, mellan 45° 16’
och 47° 42’ n. br. samt mellan 22° 22’ och 26° 36’
ö. lgd, gränsar i n. till Ungern, i ö. till Bukovina
och Moldau, i s. till Valakiet och i v. till Ungern.
– Areal 57,804 kvkm. – S. är ett högland af 300–500
m. höjd, omgifvet af berg på alla sidor (se Karpaterna,
sp. 1146–47). Dock öppnas utfartsvägar
åt v. genom Maros’ och Szamos’ floddalar, hvilket
förklarar de många föreningspunkterna mellan S:s och
Ungerns historia. Ett bergpass Királyhágo mellan
komitaten Bihar och Klausenburg plägar räknas
som gräns mellan S. och det egentliga Ungern,
hvarför S. en tid kallades Királyhágóntáli
kerület ("området på andra sidan Királyhágó"). I
ö. är däremot Karpaternas berggräns så sluten,
att endast en järnvägslinje går öfver bergen (i
Gyimespasset) till Moldau, och mot s. reser sig
bergväggen (Transsylvanska alperna) ännu högre,
ehuru två viktiga pass, Predeal- och Rotenturmpassen
(fig. 1 o. 2), där möjliggöra järnvägsförbindelse
med Valakiet. De våldsamma veckningar i jordytan,
som under tertiärtiden lyfte upp Karpaterna och
sänkte ungerska slätten, ha lämnat spår efter sig
äfven i S. dels i de talrika eruptiva bergmassorna
(trakytberget Hargitta, Biharbergen, Vulkanbergen m. fl.),
dels i rikedomen på termer, dels och slutligen
i de grafsänkor, som bilda S:s lägsta partier

Fig. 1. Predeal- l. Tömöspasset i Transsylvanska alperna nära Siebenbürgens södra gräns mot Rumänien (Valakiet).

(såsom Fogaras–Hermannstadt-sänkan, Hargittadalen o. a.). Dessa
sänkor bilda S:s största slättbygder, och i dem samla
sig vattendragen från de kringliggande bergen.

Fig. 2. Rotenturmpasset i Transsylvanska alperna nära Siebenbürgens södra gräns mot Rumänien (Valakiet).

Alla floder flyta ytterst till Donau; dock upprinner
Gyllene Bistritz inom S. Till Donaus biflod Theiss
flyta i n. Szamos, i s. Maros med Aranyos (fr. h.)

Fig. 3. Kís-Békáspasset och Gyilkossjön i Siebenbürgska Karpaterna, vid gränsen till Rumänien (Moldau).

och Küküllö (fr. v.), äfvensom Körös, som dock
börjar i Biharbergen. Från det inre S. mottager Donau
vidare Alt (Aluta), som upprinner nära Maros’ källor
och genomflyter Hargittadalen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>