Rotenturmpasset. På sjöar är S. fattigt; endast ett 90-tal s. k. "hafsögon" (se Karpaterna, sp. 1147) finnes (i Karpaterna och Transsylvanska alperna). -- Klimatet är till följd af höjden ö. h. sundt, men på sina ställen ganska kallt. Medeltemperaturen är i Kronstadt 7,7°, i Klausenburg 9° och i Hermannstadt 8,7°. Befolkning. 1910 var folkmängden 2,678,367 pers. (46,3 inv. på 1 kvkm.). Den bestod med afseende på sitt modersmål af 1,472,021 (55 proc.) rumäner, 918,217 (34,3 proc.) ungrare, 234,085 (8,7 proc.) tyskar, judarna äro ej särskilda med afseende på språket, samt mindre grupper slovaker, rutener, kroater, serber o. a.

Fig. 4. Siebenbürgska folkdräkter (szekler, brudpar).

Ungrarna i östra S. kallas szekler (fig. 4), deras hufvudort är Klausenburg; tyskarna kallas sachsare och ha sitt centrum i Kronstadt; rumänernas viktigaste kulturcentrum är Hermannstadt. Enligt 1910 års statistik skulle 44,2 proc. af hela befolkningen kunna tala ungerska, hvilket är det officiella språket. Till religionen äro (1910) de orientaliske grekerna den största gruppen (29,6 proc.), därnäst de unerade grekerna (28 proc.), de reformerte (14,9 proc.), de romerske katolikerna (14 proc.), lutheranerna (8,6 proc.), unitarerna (2,5 proc.) och judarna (2,4 proc.). Det fanns (skolåret 1910--11) 228 småbarnsskolor, 2,673 folkskolor, 1,831 fortsättningsskolor, 9 seminarier för lärare och 4 för lärarinnor, 34 gymnasier, 6 realskolor, 2 högre flickskolor, 9 högre teol. skolor och 1 universitet (i Klausenburg). Folkbildningen står dock lågt, enär (1910) endast 50,5 proc. af befolkningen öfver 6 år kunde läsa och skrifva. Näringar. Trots sina många berg är S. ett mycket bördigt land, hvarför ock jordbruket är landets hufvudnäring. Endast 3,86 proc. af ytan äro sterila, 38,5 proc. upptagas af skog, det öfriga är odlad mark. Det viktigaste sädesslaget är majs, hvarmed 33 proc. af åkerjorden äro besådda, därnäst kommer hvete och i tredje rummet hafre. Skörden 1911 utgjorde 638,530 ton majs, 356,985 ton hvete, 209,196 ton hafre, 91,249 ton korn och 51,390 ton råg. Vinskörden (på en areal af 11,910 har) s. å. hade ett värde af 6,7 mill. österrik. kronen. Dessutom produceras skidfrukter, potatis, tobak, lin, hampa, humle och en myckenhet frukt. Vin af ypperlig kvalitet frambringas i Maros- och Kokeldalarna. I de vidsträckta skogarna, som till största delen bestå af barrträd och ek, finnes riklig tillgång på villebråd. Kreatursstocken utgjorde 1911 186,000 hästar, 1,178,000 nötkreatur, 2,1 mill. får, 125,000 getter och 602,000 svin. Mineraltillgångarna äro utomordentligt rika. Guld hämtas ur grufvorna i Siebenbürgens malmberg (se d. o.) samt vaskas ur floderna Aranyos, Maros o. a. Silfver, järn, koppar, bly, kvicksilfver, svafvel, arsenik, vitriol, alun och marmor förekomma äfvensom betydande lager af kol och torf. Dessutom har S. rika saltgrufvor (omkr. 30), ur hvilka hämtas omkr. 100,000 ton salt årligen; af saltkällor finnas öfver 700. -- Industrien är icke vidare betydande, men är stadd i tillväxt; den tillverkar sprit, socker, glas, papper, läder, ljus etc. S. k. storindustri förekommer knappt. Däremot är hemslöjden högt uppdrifven, särskildt i brokiga väfnader och träarbeten. Handeln med jordbrukets och ladugårdens produkter, trävaror m. m. är liflig. -- Järnvägarnas längd 1911 var 2,278 km., hvaraf 1,063 km. statsbanor. Förvaltning. S. är deladt i 15 komitat: Alsó-Fehér, Besztercze-Naszód, Kronstadt (Brassó), Csik, Fogaras, Haromszek, Hunyad, Klausenburg (Kolozs), Kis-Küküllö, Maros-Torda, Nagy-Küküllö, Hermannstadt (Szeben), Szolnok-Doboka, Torda-Aranyos och Udvarhely, hvarförutom två städer: Klausenburg (Kolozsvár) och Maros-Vásárhely icke ingå i komitaten. -- S:s vapen är ett af blått öfver guld genom ett rödt band deladt fält, som upptar nedre vänstra fältet i det ungerska statsvapnet; upptill en växande svart örn, omgifven af en gyllene sol och en silfverhalfmåne, nedtill 7 röda borgar. På skölden hvilar den af Maria Teresia skapade storfurstekronan. J. F. N. Historia. S., som under romartiden utgjorde en del af Dacien, eröfrades 1004 af Ungerns konung Stefan I, men styrdes af egna vojvoder. Konung Vladislav I lät szekler (se d. o.), en ungersk eller kazarisk folkstam, slå sig ned där som rikets gränsvakter mot anfall österifrån. Omkr. 1140 invandrade af Geza II ditkallade tyska kolonister (mest sachsare), som enligt sägnen gåfvo landet dess tyska namn, i det de anlade sju af murar omgifna städer (Sieben bürgen). Den latinska benämningen Transsylvania samt den liktydiga ungerska Erdély och rumänska Ardealu ("landet på andra sidan skogen") uppkommo på grund af de stora skogar, som skilde området från Ungern. På 1200-talet invandrade rumäner, hvilka emellertid länge förblefvo rättslösa lifegna, medan landets "tre nationer" (sachsare, ungrare och szekler) inbördes sammanslöto sig (förbund 1427 och 1459) till skydd for sina fri- och rättigheter. 1527 lösslet sig vojvoden Johan Zapolya från beroendet af Ungern och bildade med turkarnas bistånd ett suveränt furstendöme S. Detta var under följande århundraden ständigt föremål för habsburgska husets eröfringslystnad, men ehuru