Siel [sil], ty. Se Kloak, sp. 305. Siemens [sim-]. 1. Ernst Werner von S., tysk elektrotekniker, f. 13 dec. 1816 i Lenthe vid Hannover, d. 6 dec. 1892 i Charlottenburg (där 1899 en minnesvård restes öfver honom),

blef 1834 preussisk artilleriofficer, kommenderades 1835 till artilleri- och ingenjörsskolan i Berlin och fick där tillfälle att utvidga sina kunskaper i matematik, fysik och kemi. 1841 uppfann han en metod för galvanisk försilfring och förgyllning, och 1845 konstruerade han tills, med sin broder Wilhelm, som då var anställd i en maskinfabrik i Magdeburg, en differentialregulator för ångmaskiner. S. å. kommenderades S. till artilleriverkstäderna i Berlin för utförande af försök rörande användbarheten af bomullskrut. Kommenderad 1847 till kommissionen för införande af den elektriska telegrafen, beslöt han sig för att h. o. h. egna sig åt telegrafteknikens utveckling. Tills, med mekanikern J. G. Halske (se denne) grundade han hösten 1847 den sedermera världsberömda firman Siemens & Halske. Han gjorde armén högst betydande tjänster, bl. a. genom att i Kieler hafen anlägga de första minorna med elektrisk tändanordning. Sedan han 1849 lämnat statstjänsten, egnade han sig med outtröttlig ifver åt elektrotekniken och gjorde en mängd värdefulla uppfinningar, af hvilka må framhållas cylinderinduktorn (se Cylinderinduktor) 1856 elektrisk ozonisering af syrgas 1857, dynamoelektriska maskiner 1867, universalgalvanometern 1874 och selenfotometern 1876. Firman Siemens & Halske har infört många förbättringar inom telegraf tekniken, tillverkat och utlagt sjökablar, anlagt ett stort antal telegrafledningar i Nord-Tyskland och i Ryssland, byggt 1879 i Berlin den första elektriska järnvägen med stationär kraftkälla. I många af Europas större städer, t. ex. Wien, Petersburg, ha grundlagts dotterbolag, som mestadels leddes af bröderna S. 1868 utträdde Halske ur Berlinbolaget. Den vidtomfattande affären öfvertogs då af bröderna Werner, Wilhelm (se S. 2) och Karl (f. 1829, d. 1906), och efter Werners död inträdde i firman hans söner Arnold (f. 1853, lifstidsmedlem af preussiska herrehuset) och Wilhelm (f. 1855) von S., hvilka bägge nu äro firmans ledare. Med firman förenades 1903 de s. k. Schuckert-werke (se Schuckert). Universitetet i Berlin utnämnde S. 1879 till hedersdoktor i filos, fakulteten, och vet. akad. där kallade honom 1874 till medlem. Vid sin tronbestigning (1888) tilldelade kejsar Fredrik S. adelskap. S. publicerade ett antal vetenskapliga afhandlingar. Hans Lebenserinnerungen utgåfvos 1892 (9:e uppl. 1912). Litt.: W. Jäger, «W. von S.» (1906), och Ehrenberg, «Die unternehmungen der brüder S.» (s. å). -- 2. Wilhelm (sir William) S., den föregåendes broder, ingenjör, f. 4 april 1823 i Lenthe vid Hannover, d. 19 nov. 1883 i London, begaf sig i sin ungdom till England för att patentera sin broder Werners differentialregulator, slog sig ned i London som civilingenjör och öfvertog 1858 ledningen af Siemens & Halskes filial där.

Han tillvann sig så stort erkännande i vetenskapliga och tekniska kretsar, att han redan 1862 invaldes i Royal society. Sedan han fått kunskap om den mekaniska värmeteorien, som utvecklats i arbeten af Carnot och Clapeyron, sökte han på olika områden af industrien genomföra regenerativprincipen och vann i synnerhet genom sina regenerativa ugnar (se Regenerator) lysande framgång. 1867 anlade han ett stålgjuteri i Birmingham och 1869 de storartade «Landore Siemens steel works». S. konstruerade f. ö. en regenerativ-kondensator, en vattenmätare, en pyrometer, en batometer, en hydraulisk broms m. m. Bland hans skrifter märkas särskildt On the conversion of heat into mechanical effect (1852) och On the increase of electrical resistance in conductors with rise of temperature and its application to the measure of ordinary and furnace temperatures (1871). Naturaliserad engelsk undersåte redan 1859, blef S. adlad 1883. Han var led. af sv. Vet. akad. (1880). S:s Scientific works utgåfvos i 3 bd 1889 ff. Jfr monografie. af E. Obach (1884) och W. Pole (1890). -- 3. Friedrich S., de förres broder, ingenjör, f. 1826 i Menzendorf vid Lybeck, d. 1904 i Dresden, där han sedan 1867 egde ett mönsterglasbruk. Han arbetade tillsammans med sin broder Wilhelm på konstruktionen af regenerativa ugnar och använde dessa ugnar företrädesvis i glasindustrien samt åstadkom därigenom och genom andra uppfinningar en omhvälfning i glastillverkningen. 1. T.E.A. Siemens' batpmeter [sim-]. Se Batometer. Siemens' cylinderinduktor [sim-]. Se Cylinderinduktor. Siemens' dynamoelektriska princip [sim-], fys. Se Elektriska maskiner, sp. 262. Siemens' enhet [sim-], fys. Se Elektriska enheter och Ledningsförmåga, sp. 1497. Siemens-fattning [sim-], på en elektrisk glödlampa detsamma som bajonettfattning. Se Glödlampa, sp. 1349. Siemens' gas [sim-]. Se Gas, sp. 774, och Generatorgas, sp. 917. Siemens & Halske [sim-], fabriksfirma. Se Elektroteknisk industri, Halske och Siemens. Siemens & Halskes bandlampa [sim-]. Se Båglampa, sp. 865, fig. 6. Siemens & Halskes visartelegraf [sim-]. Se Telegraf. Siemens' induktor [sim-], fys. Se Induktionselektriska apparater, sp. 584. Siemens-Martin-processen [sim-], benämning på