utgafs 1901--04 i 4 dlr. -- Jfr A. Jensen, ”H. S.” (i ”Finsk tidskrift”, 1904). A--d J. Sieradz [ʃje′rats]. 1. (Sieradien) Provins (vojvodskap) i det forna Polen, motsvarande i det närmaste nuv. guv. Piotrków (utom dess allra sydligaste del) samt östra delen af guv. Kalisz. -- 2. Stad i polska guvern. Kalisz, på en vacker slätt vid Warta. 7,019 inv. (1897). Fruktodling och klädesfabrikation. Staden, som fanns före kristendomens införande, omnämnes i urkunder 1139 och var under 1200--1400-talen betydande. Den eger ännu två kyrkor från denna tid. 1. J. F. N. 2. (J. F. N.) Siero [sie′rå], Pola di S., stad i spanska prov. Oviedo (Asturien), 15 km. n. ö. om Oviedo. 25,605 inv. (1910). Stenkolsgruvor i trakten. Vinodling. J. F. N. Sieroszewski [ʃjeråʃe′vski], Wacław, polsk författare, f. 1858 nära Warschau, genomgick en teknisk skola, blef grofarbetare och förvisades 1878 under arbetaroroligheterna till Sibirien, hvarifrån han 1903 begaf sig till Japan. Han deltog i 1905 års revolutionsrörelser, häktades och måste sedan lämna landet. Hans konstnärliga berättartalang, särskildt i fråga om den yttre handlingen, framträder fördelaktigt i Na kresach lasów (Vid skogarnas gränser, 1894), W matni (I snaran, 1896) och Risztau (1900). Frukter af hans österländska resor äro skildringarna Na daleki Wschod (Till den yttersta östern, 1904) och Korea (1906) samt de på kinesiska sagomotiv byggda Powieṡci chiṅskie (1903) och Ol-Soni-Kisaṅ (1906). Af Geografiska sällskapet i Petersburg utgafs 1901 hans omfångsrika studie om jakuterna, Dwanaście lat w kraju Jakutow. 1909 utkom hans sista novellsamling: Małżenstwo (Äktenskapet), Byċ albo rie byċ (Vara eller icke vara) och Tułacze (Landsflyktingarna) med gripande, konstnärligt fina skildringar af polska landsförvisade i Sibirien. På svenska har utkommit berättelsen ”Vildar” (öfv. af E. We[st]er i ”Det unga Polen”, 1901). A--d J. Sierra [sie′-], sp. (eg. såg), bergskedja, ingår i spanska eller i spansktalande länder i en mängd namn på bergskedjor, hvilka i detta arbete återfinnas under hufvudordet, t. ex. Sierra de Córdoba (se Córdoba 6 och Amerika, sp. 782), S. de Gáta (se Gáta 1), S. de Guadalupe (se Guadalupe 1), S. Nevada (se Nevada) och S. de Segura (se Segura 2). -- För återfinnande af några mera bekanta bergskedjor, i hvilkas namn S. ingår, men hvilka icke finnas upptagna under hufvudordet, må nedanstående hänvisningar tjäna. S. Alcaráz och S. de la Alcúdia. Se Marianska bergsystemet. -- S. de Aracena. Se Aracena och Marianska bergsystemet. -- S. Bullones. Se Musa 1. -- S. del Cabo de Gáta. Se Gáta 2. -- S. del Campo, S. Cerezuela el Puela, S. Chica. Se Córdoba 6. -- S. de Cibao. Se Haïti, sp. 1054. -- S. de Cochabamba. Se Amerika, sp. 782. -- S. de Famatina. Se Famatina och Amerika, sp. 782. -- S. de la Gigantea. Se Kalifornien, sp. 621. -- S. de Ischilin. Se Córdoba 6. -- S. Madre (occidental och oriental). Se Mexico, sp. 345, 346. -- S. Madrona. Se Marianska bergsystemet. -- S. Maestra. Se Cuba. -- S. Maraguaca. Se Parima. -- S. de Merida. Se Amerika, sp. 783. -- S. de Monte Cristi. Se Haïti, sp. 1054. -- S. del Monte Diabolo. Se Coast range. -- S. Morena. Se Marianska bergsystemet. -- S. de Nayarit. Se Mexico, sp. 346. -- S. Nevada de Santa Marta. Se Amerika, sp. 783. -- S. Pacaraima. Se Amerika, sp. 783, och Pacaraima. -- S. de Pedroso. Se Marianska bergsystemet. -- S. de Pocho. Se Córdoba 6. -- S. de Quilino. Se Córdoba 6. -- S. de Quindió. Se Amerika, sp. 783. -- S. Tarahumare. Se Mexico, sp. 346. -- S. de las Villuercas. Se Guadalupe, Sierra de. Sierra Leone [sie′- leå′-]. 1. Kuststräckning i Öfre Guinea i Afrika, från Kap Verga till Kap Mesurado, med en längd af ungefär 440 km. Gränsen mot det inre landet är obestämd. Landet ligger på södra sluttningen af Guineas högslätt, som sträcker sig ända fram till hafvet och blott på några ställen lämnar låga, smala stränder. Det är till stor del bevuxet med nästan ogenomträngliga skogar, där det finnes utmärkta byggnadsmaterialier och färgträ. Jorden är mycket fruktbar; klimatet är hett och ytterst osundt vid kusten, men betydligt sundare och mildare i de högre bergstrakterna inåt landet. Befolkningen utgöres hufvudsakligen af negrer (se vidare Guinea). S. upptäcktes 1447 af portugisen Alvaro Fernandez, och 1462 kom Pedro de Cintra till trakten af nuv. Monrovia. Denne gaf kusten dess namn (Lejonbergskusten) till följd af åskvädren, som påminde om lejons rytande. -- 2. Engelsk besittning på denna kust, från Kap Sallatuk i n. till Manoflodens utlopp i s. Gränsen mot Franska Guinea går i n. utefter floden Stora Scarcies och 100° n. br., i ö. är 10° 50′ demarkationslinje, i s. bildar Mano gräns mot Liberia. Areal omkr. 80,300 kvkm. S. är administrativt deladt i två områden: kolonien S. och protektoratet S. Den förra består af kustbältet med utanför liggande öar, Sherbro m. fl., samt har en bredd af 13--33 km. och en areal af 10,360 kvkm. 75,572 inv. (1911), hvaraf 702 hvita. Protektoratet omfattar hela det inre landet med en areal af 69,930 kvkm. och 1,327,560 inv. (1911). Kusten (290 km.) är starkt sönderskuren, de östra och norra delarna fyllas af utlöpare från Futa Djallons berg, hvarifrån flera floder strömma ned mot den sanka kusten (utom ofvan nämnda gränsfloder bl. a. Lilla Scarcies, Rokell och Sulima, i sin öfre del kallad Moa, af hvilka några ha breda mynningar, men ingen är segelbar förrän ofvan de fall, som bildas af strandterrasserna. Klimatet är mycket osundt och dödligheten stor, särskildt bland barnen. I hufvudstaden, Freetown, var födelsetalet 1912 17 och dödstalet 23 pro mille. Där är årsmediet 26,8° och nederbörden 3,800 mm. Af vilda djur märkas elefanter, som dock bli allt sällsyntare, bufflar, leoparder, vargar, antiloper, gorillor och