433 Sigmund-Signal 434 "taboriterna" 1434 lidit ett afgörande nederlag, erkände Böhmens ständer 1436 S. som konung. Före sin död lät han hylla hertig Albrekt som sin efterträdare i Böhmen och Ungern. Också kejsarvärdigheten tillföll denne - S. skildras som en ridderlig och vinnande personlighet, ehuru benägen för utsväfningar; han var rikt begåfvad och initiativkraftig. Den planlöshet och bristande uthållighet, som ofta kännetecknade hans politik, hade delvis sin grund i hans personliga läggning, men sammanhängde också med svårigheten att på en gång tillgodose alla de olikartade behof och intressen, som voro förknippade med hans omfattande besittningar. Litt.: Aschbach, "Geschichte kaiser Sigmunds" (4 bd, 1838-45), Lindner, "Deutsche geschichte unter den Habsburgern und Luxemburgern", II (1893), och Loserth, "Geschichte des späteren mittelalters von 1197 bis 1492" (1903). N. H-tz. Sigmund [-mont], Karl Ludwig, ritter von Ilanor, österrikisk läkare, f. 1810, d. 1883, blef 1837 med. doktor i Budapest och 1843 docent samt var 1849-83 professor i syfilidologi vid universitetet i Wien. S. hörde till sin tids mest betydande syfilidologer, och han inlade stora förtjänster i afseende å en riktig uppfattning af syfilis som folksjukdom och om dess behandling. Också inom balneologien, klimatologien och epi-demiologien vann S. ett berömdt namn och arbetade för radikala reformer i det då rådande karantänsväsendet. R. T-dt. Sigmund Brestesön var af en ansedd släkt från Färöarna, miste som barn sin fader och fördes till Norge samt växte där upp hos en fridlös man på Dovre. Sedan blef han hirdman hos Haakon jarl. Med dennes hjälp gjorde han sig till herre öfver Färöarna som skattskyldig under jarlen. S. deltog 986 i slaget i Hjörnungavåg och kämpade där mot Bue Digre. 997 kallade Olof Tryggvesson honom till Norge och öfvertalade honom att låta döpa sig. S. lofvade så att omvända sina landsmän, byggde en kyrka och sökte tvinga färingarna att bli kristna, men hans frände Trond stod i spetsen för det motsatta partiet, och S. blef dräpt 1002. E. Ebg. Signa, lat. Se Signum. Signa [sirnja], kommun i italienska prov. Florens, på Arnos högra strand, vid järnvägen Florens-Pisa och äfven genom spårväg förenad med Florens. 8,927 inv. (1911). Maskinfabrik, halm-flätning. Signac [sinja'k], Pierre, fransk miniatyrmålare, f. troligen före 1624, d. 1684, var elev af emaljmålaren Jean Toutin, verksam i Chateau-dun, uppmärksammades af M. G. De la Gardie under dennes ambassadresa till Frankrike och antog hans anbud att träda i tjänst hos drottning Kristina. S. ankom till Stockholm julaftonen 1646 och anställdes på fördelaktiga villkor. Han fick fullt upp att göra. När drottningen lämnade Sverige 1654, hade han målat 32 olika stora porträtt af henne, dessutom åtskilliga miniatyrer i dosor och klockor. Ett briljanteradt ur med figurrika allegoriska kompositioner på ytter- och innersidorna - Kristina framställes i triumftåg som segrarinna till lands och sjöss - finns i Statens historiska museum ; där, liksom i Nationalmuseum och i Riksbanken, finner man porträtt i emalj eller miniatyr af Kristina, Maria Eleonora, Karl X Gustaf, Karl XI som barn, Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora d. ä. Han målade äfven porträtt bl. a. af M. G. De la Gardie och dennes gemål. Vid Kristinas bortresa stannade S. kvar i Sverige och i sin befattning hos regenten. Han användes mycket af drottning Hedvig Eleonora. 1661-63 åtföljde han 0. V. Königsmarck på dennes ambassad till England och Tyskland och besökte då äfven Paris. 1665 sändes han med statsanslag till Paris med uppdrag att för drottningens räkning måla miniatyrporträtt af de konungar och furstliga personer, hvilkas residens han skulle komma att besöka. De porträtt, som han utförde under denna resa, finnas i Antellska samlingen i Helsingfors' statsgalleri. - S. tyckes ha haft mycket svårt att utfå såväl sin aflöning som sitt honorar för aflämnade arbeten. Han lefde likväl i Stockholm under gynnsamma förhållanden, var förmöget gift och skötte en kommissionshandel med konstsaker. Att döma af hans i skämtsam ton hållna böneskrifter till Karl XI synes han ha varit en gladlynt och jovialisk man. Jfr uppsats af N. Sjöberg i "Ord och bild" 1907. G-g N. Signac [sinja'k], Paul, fransk målare, f. 1863 i Paris, slöt sig till impressionisterna, till en början till Monet och Guillaumin, därefter framför allt till Seurat, hvars färgteori (nyimpressionismens målningssätt med oblandade färger) han upptog. Från 1886 har han deltagit i independenternas utställningar med landskap, mariner, porträtt och dekorativa målningar. Sitt målningssätt har han försvarat i uppsatser och i boken D'tiugéne Dela-croix au ne o-impressionism e (1899). G-£ N. Signa'ch, kretsstad i ryska Kaukasus, guv. Tiflis, 792 m. ö. h. 8,998 inv. (1897), mest armenier. Liflig handel med vin. Borgruiner. I närheten ligga Bobdiklostret med den heliga Ninas graf och biskopens af Kachetien högt vördade katedral. (J. F. N.) Signal [signal; fr. signal, af lat. st'gnum, tecken], optiskt (synligt), akustiskt (hörbart) eller elektriskt tecken eller sammanställning af tecken för meddelanden på afstånd. Afgifvandet af ett sådant tecken eller utbyte af signaler kallas signalering. A. Signalering till sjöss. De nu brukliga signalerna till sjöss äro af en mängd olika slag och indelas efter åtskilliga grunder, hufvudsakligen följande: 1. den fysiska: optiska, akustiska och elektriska signaler, 2. med hänsyn till signalapparaterna: flaggsignaler, semaforsignaler, signaler med afståndsflaggor, med svängfiaggor, med koner, kulor och cylindrar, signaler med heliograf, med blinklanterna, med glödlampor, med raketer (se Raket och Lifräddningsväsende, sp. 453), med ånghvissla, klocka, hor*., skepparpipa, siren och med skott äfvensom gnist- eller radiotelegrafsig-naler samt undervattenssignaler; 3. efter signalsystemen: bokstafs-, siffer-, morse-, code- och chiffer-signaler; 4 med hänsyn till signalernas ändamål: anrops-, gir-, igenkännings- (se I g e n k ä n-n i n g ss i g n a l e r), kompass-, kallelse-, lots-(se Lotssignal), nöd-, rättelse-, ror-, stopp-, svars-, tids-, återkallelsesignaler o. s. v. På gränsen mellan de båda sistnämnda grupperna