hälften af 1200-talet uppförde dominikanerna där ett kloster (se Sigtuna kloster), hvaraf den sedermera påbyggda klosterkyrkan ännu kvarstår som stadskyrka. Dominikanklostret fick stor betydelse, då ur dess brödrakrets utgått flera af den svenska kyrkans mest betydande män. Liksom S. genom ärkesätets slutliga förflyttning från Uppsala till östra Aros (nuv. Uppsala) på 1280-talet förlorade sin religiösa hegemoni, så förlorade det sin egentliga betydelse som större kommersiellt centrum genom esternas härjning 1187 och den därmed i samband stående första ansatsen till Stockholms anläggning samt än mera genom Birger Jarls nydaning af Stockholm som befäst ort och förmedlare af handeln mellan Mälaren och utlandet. -- Litt.: G. Wallin, "Sigtuna stans et cadens" (1729--32), E. Ekhoff, "Sigtuna ödekyrkor" (i "Svenska fornminnesför:s tidskr." X, 1897), O. v. Friesen, "Ur Sigtuna äldsta historia" (i "Uplands fornminnesför:s tidskr.", bd VI, 1910), o. Janse, "Sigtuna stads grundläggning och stadens betydelse under medeltiden", och O. Palme, "Sigtuna stads utveckling under nyare tiden" (bägge i "Gamla svenska städer", 1916). "Sigtuna stads privilegier" utgåfvos 1914 af O. Palme. O. J-e. Sigtunafjärden. Se Mälaren, sp. 239. Sigtuna kloster. Ett nunnekloster i Sigtuna af cistercieMsorden omtalas endast två gånger i nu bevarade urkunder, näml. 1280, då det af Julita kloster tillhandlade sig gården Siiytberga i Härads socken, Södermanland, och 1288, då påfven Nikolaus IV tillät nunnorna behålla lös och fast egendom, som i arf eller på annat sätt skulle ha tillfallit dem, om de icke hade aflagt klosterlöfte. Klostret räknades af påfven till Strängnäs stift, hvarför det synes troligt, att det utgjort endast ön förgrening af kort varaktighet från något annat kloster, möjligen Riseberga. Sigtuna kloster för predi.karbröder (munkar af dominikaner den) var nyss uppbyggdt till Jungfru Marias ära, då påfven Honorms III (1221) uppmanade de kristtrogne att lämna bidrag till klostret, som då icke egde tillräckliga inkomster. Dess kyrka af tegel, Vårfru-kyrkan, står ännu i dag. Legaten Vilhelm af Sabina utfärdade 1247 sex ännu bevarade urkunder, hvarigenom Sigtunabröderna erhöllo sådan aflatsrätt, som plägade beviljas deras orden till förkofran af dess inflytande bland folket. På den sålunda lagda grunden till klostrets upp-blomstring byggde äfven påfven Innocentius IV (1252) och kardinalen Guido (1266). Byggnaderna voro ännu ej afslutade 1281, då ärkebiskop Jakob i Uppsala utfärdade aflatsbref till klostrets förmån; dylika bref fick klostret mottaga i mängd, såväl af rikets biskopar som af de danske och äfven af kardinaler. Då den bekante aflatskrä-maren Marinus de Fregeno år 1461 tillerkände klostret rätt att utdela aflat till förmån för katolska trons försvarande mot turkarna, uppgafs munkarnas antal till 37. Ett altare invigdes (1310) af ärkebiskop Nils Kettilsson till helga korsets ära; en relik af korset fanns där, och då ärkebiskop Nils Allesson (1303) inventerade Erik den heliges skrin, skänktes äfven delar af dennes ben till klostret, hvarigenom många botgörare ditloo-kades. Inom stiftet gingo munkarna omkring och höllo gudstjänst, och i helgeandshuset i Uppsala voro vissa rum åt dem upplåtna. Klostrets bro-derskapsbref utdelades åt S. Botolfs gille i Björk-linge och mottogs ifrån ordens provinsialprior i norden. Till klostret hörde, såsom vanligt inom dominikanorden, en skola med ständig lärare. Såväl af kungliga personer som af enskilda fick klostret i mängd gåfvor, jordegendomar, böcker, fartyg m. m. Det omhuldades mycket redan i slutet af 1200-talet af en förnäm ätt, som i sitt vapen förde bilden af en ängel. Med konventet i Stockholm tvistade klostret ang. Torstuna härads predikoområde, som tilldömdes det förra (1403); däremot måste konventet i Strängnäs till klostret afstå rättigheten att tigga trän vid de bodar i Stockholm, som användes för sälfångsten. Af fisket vid Svenska högarna fick klostret sin andel; fiskarna lämnade till priorn en bild af madonnan, deras patronessa, hvarigenom de erhöllo aflat och förespeglingar om rikare fiske (1492). Berättelsen om kyrkans silfverportar, som skulle ha bortförts till Novgorod, eger ingen grund. Klostrets siste prior, Andreas, erhöll kort efter reformationen (1530) af Gustaf I ett af klostrets gods på lifstid. Jfr Styffe, "Skandinavien under unionstiden" (3:e uppl. 1911, s. 345). C.S-e. (L. M. B.) Sigtunastiftelsen, grundlagd 24 okt. 1915, afser att stödja och bereda hem åt frivilligt arbete för luthersk tro och kyrklig bildning i vårt land. Enskilda donatorer ha lämnat penningmedel till verksamheten. Stiftelsens syfte är att upprätta bildningsanstalter, närmast en folkhögskola i Sigtuna, anordna kurser, upptaga apologetisk verksamhet i tal och skrift samt genom ett hospits skapa tillfällen till uppbyggelse och uppfriskande samvaro. Folkhögskolan skall åsyfta såväl religiös-etisk utdaning som meddelande af teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter. Stiftelsen ledes af en styrelse af 7 personer, bland hvilka märkas kyrkoherden i Sigtuna samt ledaren för det gemensamma arbetet. Styrelsen har sitt säte i Uppsala och förnyas periodiskt genom val, som förrättas af Diakonistyrelsen, Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran samt domkapitlen i Uppsala och Lund enligt närmare angifna bestämmelser. Ärkebiskopen är stiftelsens inspektor. Stiftelsens egentliga verksamhet är afsedd att börja 1917 (400 år efter Luthers reformation). Namnet och platsen för den åsyftade folkhögskolan äro afsedda att hugfästa minnet af den gamla härden för uppsvensk bildning och kristen tro, hvarjämte behof af en folkhögskola i Sigtunatrakten förefinnes. Afsikten med hospitset är bl. a. särskildt att underlätta anordnandet af möten med krist-lig-etiskt och allmänt folkbildande syfte och att vara rekreationsort. Grundstenen till byggnaden för folkhögskolan och hospitset lades i Sigtuna 16 juni 1916. Stiftelsens program är afsedt att kunna i mån af medel och behof ytterligare mångsidigt utvecklas i kristlig-fosterländsk anda till gagn för en sund folkupplysning och för folkets sedliga höjande. Genom donationer ha till stiftelsen redan influtit betydande medel. C. G. S. Siguenza [sigwe'ntha], stad i spanska prov. Guadalajara (Nya Kastilien), vid öfre Henares och vid järnvägen mellan Madrid-Zaragoza. 4,638 inv. (1900). Biskopssäte med prästseminarium. Katedralen (från 1000-1200-talen) är ett af de