förnämsta exemplen af sengotisk stil. På höjden af den kulle, på hvars sluttning staden ligger (981 m. ö. h.), står en gammal morisk alcåzar (nu biskopens residens). Staden har sitt namn efter det gamla Segontia, som låg 3,5 km. n. ö. om den nuv. Villa vieja. (J. F. N.) Sigune, astron., en af småplaneterna. Sigurd. 1. Nordiskt mansnamn, som är en biform till Sigvard och är sammansatt af isl. sigr, "'seger", och Voðr, "vakt"; "väktare". Genomen förväxling har Sigurd Fafnesbane (se d. o.) fått namnet S. i st. f. Sigfröd (isl. Sigfrøðr, Sigrøðr), som skulle motsvara hans namn Sifrit, ty. Siegfried, i "Nibelungenlied", och finns bevaradt på Ramsundsberget (se d. o.). - 2. Pseudonym för K. J. A. Hedenstierna (se denne). 1. B-e. Sigurd, norska konungar. 1. S. (I) Jorsalfarer 1. Jorsalafare (se d. o.), son till Magnus Barfot, f. 1089 eller 1090, d. 1130, deltog vid 12 års ålder i faderns tåg till Irland och förde, då denne 1103 stupade där, resterna af norska hären och flottan tillbaka till Norge, där han jämte bröderna Öystein och Olof s. å. valdes till konung. Bröderna skulle ha hvar sin tredjedel af riket, men Öystein och S. skulle tillsvidare sköta regeringen för den ännu blott 4 år gamle Olof. Konungarnas milda styrelse gjorde dem afhållna. 1107 anträdde S. med en flotta om 60 skepp och en här, som uppges ha bestått af 10,000 man, ett korståg med Heliga landet till mål. Under vägen kämpade han mot morerna i Spanien (1109), besökte grefve Roger af Sicilien, deltog med konung Balduin i eröfringen af Sidon (dec. 1110) och gästade Jorsala och andra heliga orter. Därefter drog han under pomp och ståt till Miklagård (Konstantinopel), där han mottogs med stora hedersbetygelser af kejsar Alexios Kotnnenos, som han i gengäld skänkte sin flotta. Hemresan företogo S. och de af hans män, som ej gingo i bysantinsk tjänst, landvägen genom Bulgarien ("Bolgaraland"), Ungern, Tyskland och Danmark. I Norge hälsades S:s hemkomst med hänförelse. Som konung tog sig S. ifrigt an kyrkans sak, införde tionden, upprättade Stavangers biskopsstol och företog 1123 ett "korståg" till det ännu hedniska Småland (se därom Kalmar leding). S. å. blef S. ensam konung. Sina sista lefnadsår var han tungsint, ofta rent af våldsamt sinnessjuk. Han sökte tillförsäkra kronan åt sin oäkta son Magnus ensam, men skaffade honom likväl en farlig medtäflare genom att erkänna äfventyraren Harald Gille som sin bror, hvilket kostade Norge 100 års upprifvande tronstrider. Med sin gemål Malmfrid hade S. dottern Kristina, som blef gift med stormannen Erling Skakke och moder till konung Magnus Erlingsson. 2. S. (II) Mund, f. 1134, d. 10 juni 1155, oäkta son till Harald Gille, efter hvars död (1137) han jämte brodern Inge (Krokrygg) blef tagen till konung; 1142 blef äfven öystein, en tredje broder, erkänd som konung. I barnkonungarnas namn styrde emellertid rikets mäktigaste stormän (se därom Norge, sp. 1421). Som vuxen visade sig S. våldsam och obändig. Han och brodern öystein förenade sig om att söka undanröja Inge. Men S. blef ofverfallén och dräpt i Bergen af dennes partigängare. S. efterlämnade flera oäkta söner; två af dessa, Håkan Herdebred och Sverre, blefvo konungar. l-2. K. V. H. Sigurd, norsk biskop, f. på 900-talet af norrön ätt i Nord-England och vigd till biskop i England, hvarifrån han följde Olof Tryggvesson till Norge för att omvända de norske hedningarna. Han tillhörde Olofs hird, var hans viktigaste stöd och rådgifvare vid omvändelseverket och norska kyrkans grundläggning samt lär ha varit med i slaget vid Svolder (år 1000). S. är upphofsman till do öfver engelska och västerländska motiv diktade legender, som äro förknippade med fyndet af den heliga Sunnivas lik på ön Selje (se d. o.). Jfr Sigfrid. K. V. H. Sigurd Eindridesson, norsk prelat, d. 6 mars 1252, ärkebiskop 1231, uppträdde som medlare mellan konung Håkan Håkansson och dennes svärfader, tronpretendenten hertig Skule, och sökte 1240 rädda den senares lif. 1244 fick han till stånd en ny kyrkolag för Frostatingslagen och det öfriga landet; peterspenningen blef härigenom lag-ligen sanktionerad. S. påbörjade 1248 Nidaros' (Trondhjems) domkyrkis västfasad. - Se L. Daae, "En krönike om erkebiskoperne i Nidaros", VIII (i "Festskrift udg. i anledn. af Trondhjems 900 åars jubilseum 1897", s. å.). K. V. H. Sigurd Fafnesbane (isl. Sigurdr Fdfnisbani), nord. myt.j den germanska hjältesagans främste heros, är hufvudpersonen i de skildringar, som innehållas i Eddans hjältesånger samt i Volsunga-sagan och andra besläktade mytsagor, äfvensom i "Nibelungenlicd". Han var son af konung Sigmund i Frankland och Hjördis samt uppfostrades hos konung Hjalprek i Danmark. S. besökte i ungdomen sin morbroder Griper och fick af honom veta sina kommande lefnadsöden. Af Hjalprek fick han en häst, benämnd Grane, och fostrades af en trollkunnig dvärg Ragin, som var mycket vis, men grym, gaf honom svärdet Gram samt uppmanade honom att dräpa Regins till en drake förvandlade broder Fafner (se d. o.), som ensam behållit allt det guld, som asarna Oden, Höner och Loke en gång gett i ättarbot för den af dem dräpte Otr, en broder till Fafner och Regin. Sedan S. först hämnats sin faders död på konung Lyngve, begaf han sig till Gnitaheden och dräpte Fafner, som där hade sin boning. Därefter stekte han och förtärde drakens hjärta och fick därigenom förmåga att förstå, hvad några fåglar sjöngo, som varnade honom för Regin och sade, att denne eftertraktade S:s lif. Han dräpte därför äfven Regin och förde hela skatten bort med sig. Han kom därefter till valkyrjan Sigrdrifvas (Seger-drifvas) sköldborg på Hindarf jällen och väckte henne ur hennes trollsömn. Af Sigrdrifva fick S. lära mycken visdom. Från Hindarfjällen begaf han sig till Lymdalarna, träffade där Brynhild (enligt somliga uppgifter identisk med Sigrdrif va), konung Budles dotter, och trolofvade sig med henne. Han kom sedan till konung Gjukes boning, hvarest han genom en trolldryck af Grimhild, Gjukes drottning, bringades att glömma Brynhild och förälska sig i Gjukes dotter Gudrun (se d. o.), som han tog till äkta. Han ingick förbund med sina svågrar Gjukungarna och friade till Brynhild för sin svåger Gunnars räkning genom att byta skepnad med