463 Sigurösson-Sigvat Sturlasson 464 främst att skapa möjligheter för Island att andligt och materiellt höja sig från sitt förfall. Om hans verksamhet inom alltinget se Island, sp. 943. Utanför detta arbetade han i pressen och i skrifter för nationella syften, och denna hans insats är kanske lika stor som den parlamentariska. Han uppsatte tidskr. "Ny fjelagsrit" (30 arg., 1841-73), af hvars innehåll han själf skref omkr. 2/s, och dryftade där icke blott författningsspörsmålet, utan äfven handelsmonopolet, hvars upphäfvande (1854) till stor del var hans förtjänst, skolfrågor m. m. Hans skrift Om Islands stats-retslige forhold (1855), där han sökte bevisa, att Island egentligen endast genom personalunion var förenadt med Danmark, har haft ofantlig betydelse för hela den följande författningsstriden. Sina sista politiska inlägg gjorde han i tidskr. "And-vari", 1873 uppsatt af det 1871 stiftade pjöövina-fjelag ("Folkvännernas förbund"), - hvars huf-vudsyfte var att stödja S. och hans politiska verksamhet och som äfven ekonomiskt understödde honom, tills alltinget 1875 anslog en hederslön åt honom. Som vetenskapsman glänste S. knappast mindre än som politiker. Få forskare ha med sådan noggrannhet och säkerhet kunnat läsa de gamla handskrifterna och så kritiskt pröfva de olika varianternas värde. Hans textupplagor äro därför högt skattade. För Oldskriftselskabets räkning utgaf han "islendinga sögur" (2 bd, 1843-47), bland dem "Landnåmabök", Islendingabök" och sex af ättesagorna; i "Annaler for nordisk oldkyn-dighed etc." publicerade han 1848-54 fyra sagor om Bretland och Tröja, vidare för arnamagnsean-ska stiftelsen ' Snorra Edda", I-II (1848-52; öfv. till latin är gjord af Sveinbjörn Egilsson) samt 3 bd "Skåldatal". Bd l af "Diplomatarium Islandicum" (1857-76) är likaledes af hans hand, liksom "Lögsögumannatal og lögmanna å islandi" m fl. arbeten i "Safn til sögu islands", hvarjämte han skref den värdefulla inledningen till Sveinbjörn Egilssons "Lexicon poeticum" och tills, med S. Grundtvig utgaf "Islensk fornkvaeöi" (1854- 59). I "Ny fjelagsrit" behandlade han många gånger historiska spörsmål, i uppsatser af stort vetenskapligt värde. T. o. m. på det rent praktiska området var han verksam och utgaf 1861 Litil varningsbök> som handlar om alstren af Islands näringar. Förutom sin egen omfattande skriftställarverksamhet satte S. i gång en mängd andra värderika publikationer, t. ex. "Stjörn-målatiÖindi" (Islands författningssamling) och "Landshagsskyrslur" (statistiska meddelanden). Hvad han som drifkraft i isländska litteratursällskapet åstadkom, blefve för vidlyftigt att uppräkna. Vid sin död testamenterade han sina tillgångar - isländska landskassan hade året förut inköpt hans bok- och handskriftsamling - omkr. 8,500 kr., till en stiftelse för vetenskapliga ändamål, som bär hans namn. - Litt.: "Andvari", Yl (1880), "Timarit hins isl. bökm. f." (1882), K. Maurer, "Zur politischen geschichte Islands" (1880), "Jon Sigurösson, The Icelandic patriot" '(1887), "Utför Jöns SigurÖssonar" (1880), och Kr. Kaalunds artikel om S. i "Dansk biografisk lexikon" (bd 15, 1901). R. N-g. Sigurösson, Jon, isländsk politiker, f. 1828, d. 1889, bonde på Gautlönd i fnngeyjarsysla på nordöstra Island, alltingsman från 1858 och sedan 1879 mestadels talman i alltingets nedre afdelning, var ifrigt verksam för utvidgandet af Islands rättigheter och tillhörde äfven efter 1874 års författningsreform den radikala flocken. R. N-g. Sigurjönsson, Johan n, isländsk-dansk författare, f. 19 juni 1880 på Laxamyri i Thingösyssel, Island, gick i latinskoian i Reykjavik och därefter i Landbohöjskolen i Köpenhamn, men egnade sig sedan uteslutande åt författarskap. S. har skrifvit dramat Dr Rung (på da., 1904), Böndinn å Hrauni (1908; da. öfv. 1912), Bjcerg-tijvind og hans hustru (1911; på isl. 1912; "Bärg-Ejvind och hans hustru", uppf. i Stockholm och öfv. 1913), ett skådespel med isländskt ämne, som haft stor framgång på olika scener i Norden, och Galdra-Loptur (1915; da. öfv. s. å.). R-n B. Sigvald Jarl, son till den skånske jarlen Strut-harald, blef efter Palnatoke jomsvikingarnas höf-ding, men visade sig mer klok än tapper. För att vinna den vendiske konung Burislevs dotter Astrid lofvade han fritaga venderna från den skatt, som de voro skyldiga Danmark, och uppfyllde sitt löfte genom följande list. Han seglade till Själland och sände bud till konung Sven Tveskägg, att han hade viktiga saker att förmäla, men låg sjuk ombord; Sven drog då ut till skeppet, blef tillfångatagen samt måste, för att få sin frihet, erkänna jomsvikingarnas och vendernas oafhängighet och ge en stor lösesumma. Vid det graföl, som hölls efter Strutharald, förmådde Sven S. att lofva, att han skulle draga till Norge och fördrifva Haakon jarl. Detta löfte ledde till slaget vid Hjörungavåg 986, hvarifrån S. flydde med skam. Slutligen visade S. sin svekfullhet genom att locka konung Olof Tryggvesson till slaget vid Svolder år 1000 och sedan öfverge honom, då striden förestod. E. Ebg. Sigvard Oskar Fredrik, Sveriges arf-furste, hertig af Uppland, son af kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Margareta, föddes på Drottningholms slott 7 juni 1907. (Om namnets betydelse se Sigurd.) Sigwart, Christoph, tysk filosof, f. 1830 i Tubingen, d. där 1904, var 1863-1903 professor i filosofi där. S. har utgått från teologiska och filosofihistoriska studier, men framför allt framstått som logiker. Hans Logik (2 bd, 1873-78; 4:e uppl. 1911) har länge ansetts som ett klassiskt arbete och utöfvat stort inflytande, särskildt genom den utförliga, kritiska redogörelse, som detta arbete innehåller för de vetenskapliga metoderna (jfr Mö d a Ii t et). l Vorfragen der ethik (1886; 2:a uppl 1907) vänder han sig mot Kants formalism och söker grunda sedlighetens innehåll på en sträfvan att förverkliga den universella människo-kulturen. Af betydelse äro flera bland hans Kleine schriften (2 bd, 1881; 4:e uppl. 1901). Litt.: J. Engel, "S:s lehre vom wesen des erkennens" (1908). S-e. Sigvat Sturlasson (Sigvatr Sturluson), isländsk höfding, son till Hvamm-Sturla, f. 1170, d. 1238, rådde fr. o. m. 1213 öfver två godedömen i Eyjafjorden på nordlandet. I likhet med sin frejdade broder Snorre var han i hög grad maktlysten och råkade i delo med flera andra stormän, bland