Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigurd fostre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Sigurösson-Sigvat Sturlasson
464
främst att skapa möjligheter för Island att andligt
och materiellt höja sig från sitt förfall. Om hans
verksamhet inom alltinget se Island, sp. 943. Utanför
detta arbetade han i pressen och i skrifter för
nationella syften, och denna hans insats är kanske
lika stor som den parlamentariska. Han uppsatte
tidskr. "Ny fjelagsrit" (30 arg., 1841-73), af
hvars innehåll han själf skref omkr. 2/s, och
dryftade där icke blott författningsspörsmålet,
utan äfven handelsmonopolet, hvars upphäfvande
(1854) till stor del var hans förtjänst, skolfrågor
m. m. Hans skrift Om Islands stats-retslige forhold
(1855), där han sökte bevisa, att Island egentligen
endast genom personalunion var förenadt med Danmark,
har haft ofantlig betydelse för hela den följande
författningsstriden. Sina sista politiska inlägg
gjorde han i tidskr. "And-vari", 1873 uppsatt af
det 1871 stiftade pjöövina-fjelag ("Folkvännernas
förbund"), - hvars huf-vudsyfte var att stödja S. och
hans politiska verksamhet och som äfven ekonomiskt
understödde honom, tills alltinget 1875 anslog
en hederslön åt honom. Som vetenskapsman glänste
S. knappast mindre än som politiker. Få forskare
ha med sådan noggrannhet och säkerhet kunnat läsa
de gamla handskrifterna och så kritiskt pröfva
de olika varianternas värde. Hans textupplagor
äro därför högt skattade. För Oldskriftselskabets
räkning utgaf han "islendinga sögur" (2 bd, 1843-47),
bland dem "Landnåmabök", Islendingabök" och sex af
ättesagorna; i "Annaler for nordisk oldkyn-dighed
etc." publicerade han 1848-54 fyra sagor om Bretland
och Tröja, vidare för arnamagnsean-ska stiftelsen ’
Snorra Edda", I-II (1848-52; öfv. till latin är gjord
af Sveinbjörn Egilsson) samt 3 bd "Skåldatal". Bd l
af "Diplomatarium Islandicum" (1857-76) är likaledes
af hans hand, liksom "Lögsögumannatal og lögmanna
å islandi"
m fl. arbeten i "Safn til sögu islands",
hvarjämte han skref den värdefulla inledningen
till Sveinbjörn Egilssons "Lexicon poeticum" och
tills, med S. Grundtvig utgaf "Islensk fornkvaeöi"
(1854- 59). I "Ny fjelagsrit" behandlade han
många gånger historiska spörsmål, i uppsatser
af stort vetenskapligt värde. T. o. m. på det
rent praktiska området var han verksam och utgaf
1861 Litil varningsbök> som handlar om alstren
af Islands näringar. Förutom sin egen omfattande
skriftställarverksamhet satte S. i gång en mängd andra
värderika publikationer, t. ex. "Stjörn-målatiÖindi"
(Islands författningssamling) och "Landshagsskyrslur"
(statistiska meddelanden). Hvad han som drifkraft
i isländska litteratursällskapet åstadkom,
blefve för vidlyftigt att uppräkna. Vid sin död
testamenterade han sina tillgångar - isländska
landskassan hade året förut inköpt hans bok-
och handskriftsamling - omkr. 8,500 kr., till
en stiftelse för vetenskapliga ändamål, som
bär hans namn. - Litt.: "Andvari", Yl (1880),
"Timarit hins isl. bökm. f." (1882), K. Maurer,
"Zur politischen geschichte Islands" (1880), "Jon
Sigurösson, The Icelandic patriot" ’(1887), "Utför
Jöns SigurÖssonar" (1880), och Kr. Kaalunds artikel
om S. i "Dansk biografisk lexikon" (bd 15, 1901).
R. N-g. Sigurösson, Jon, isländsk politiker, f. 1828,
d. 1889, bonde på Gautlönd i fnngeyjarsysla på
nordöstra Island, alltingsman från 1858 och sedan 1879
mestadels talman i alltingets nedre afdelning, var
ifrigt verksam för utvidgandet af Islands rättigheter
och tillhörde äfven efter 1874 års författningsreform
den radikala flocken. R. N-g.
Sigurjönsson, Johan n, isländsk-dansk författare,
f. 19 juni 1880 på Laxamyri i Thingösyssel, Island,
gick i latinskoian i Reykjavik och därefter i
Landbohöjskolen i Köpenhamn, men egnade sig sedan
uteslutande åt författarskap. S. har skrifvit
dramat Dr Rung (på da., 1904), Böndinn å Hrauni
(1908; da. öfv. 1912), Bjcerg-tijvind og hans hustru
(1911; på isl. 1912; "Bärg-Ejvind och hans hustru",
uppf. i Stockholm och öfv. 1913), ett skådespel med
isländskt ämne, som haft stor framgång på olika scener
i Norden, och Galdra-Loptur (1915; da. öfv. s. å.).
R-n B.
Sigvald Jarl, son till den skånske jarlen
Strut-harald, blef efter Palnatoke jomsvikingarnas
höf-ding, men visade sig mer klok än tapper. För att
vinna den vendiske konung Burislevs dotter Astrid
lofvade han fritaga venderna från den skatt, som de
voro skyldiga Danmark, och uppfyllde sitt löfte genom
följande list. Han seglade till Själland och sände
bud till konung Sven Tveskägg, att han hade viktiga
saker att förmäla, men låg sjuk ombord; Sven drog
då ut till skeppet, blef tillfångatagen samt måste,
för att få sin frihet, erkänna jomsvikingarnas och
vendernas oafhängighet och ge en stor lösesumma. Vid
det graföl, som hölls efter Strutharald, förmådde
Sven S. att lofva, att han skulle draga till Norge
och fördrifva Haakon jarl. Detta löfte ledde till
slaget vid Hjörungavåg 986, hvarifrån S. flydde med
skam. Slutligen visade S. sin svekfullhet genom att
locka konung Olof Tryggvesson till slaget vid Svolder
år 1000 och sedan öfverge honom, då striden förestod.
E. Ebg.
Sigvard Oskar Fredrik, Sveriges arf-furste, hertig
af Uppland, son af kronprins Gustaf Adolf och
kronprinsessan Margareta, föddes på Drottningholms
slott 7 juni 1907. (Om namnets betydelse se Sigurd.)
Sigwart, Christoph, tysk filosof, f. 1830 i
Tubingen, d. där 1904, var 1863-1903 professor
i filosofi där. S. har utgått från teologiska
och filosofihistoriska studier, men framför allt
framstått som logiker. Hans Logik (2 bd, 1873-78;
4:e uppl. 1911) har länge ansetts som ett klassiskt
arbete och utöfvat stort inflytande, särskildt genom
den utförliga, kritiska redogörelse, som detta
arbete innehåller för de vetenskapliga metoderna
(jfr Mö d a Ii t et). l Vorfragen der ethik (1886;
2:a uppl 1907) vänder han sig mot Kants formalism och
söker grunda sedlighetens innehåll på en sträfvan att
förverkliga den universella människo-kulturen. Af
betydelse äro flera bland hans Kleine schriften
(2 bd, 1881; 4:e uppl. 1901). Litt.: J. Engel,
"S:s lehre vom wesen des erkennens" (1908).
S-e.
Sigvat Sturlasson (Sigvatr Sturluson), isländsk
höfding, son till Hvamm-Sturla, f. 1170, d. 1238,
rådde fr. o. m. 1213 öfver två godedömen i Eyjafjorden
på nordlandet. I likhet med sin frejdade broder Snorre
var han i hög grad maktlysten och råkade i delo med
flera andra stormän, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
